Hoppets baksida: tystar konstruktiva diskussioner i miljöfrågor

Hoppfullhet betraktas ofta som en viktig och rent av nödvändig känsla och inställning till framtiden, inte minst när det gäller miljö- och klimatfrågor. Hopp kan ge motivation och handlingskraft till förändring. I vissa sammanhang kan hoppet dock bli en dominerande norm som tränger undan möjlighet till debatt, ifrågasättande och oenighet. Det visar en ny studie där SLU-forskare har analyserat samtal i möten om cirkulär ekonomi och hur en sådan omställning skulle kunna ta form.

– När vi undersökte hur mötesdeltagarna tog itu med svåra frågor förväntade vi oss diskussioner och oeniga ståndpunkter. Cirkulär ekonomi innebär omvälvande samhällsförändringar, så det finns skäl att vrida och vända på frågor och vara oense – men det uppstod sällan några diskussioner, säger Lars Hallgren, forskare i miljökommunikation vid SLU.

Mötesdeltagarna kom från olika delar av samhället: myndigheter, aktörer inom produktions- och leveranskedjor, second hand- och återbruksföretag, reparationskaféer och andra ideella organisationer. Trots de olika inriktningarna och intressena såg forskarna inte några meningsskiljaktigheter uttryckas mellan deltagarna.

– De bekräftade varandra med ord som ”fantastiskt” och ”underbart”. I ett möte förvarnade en person om att han skulle säga något negativt och bli den ”gnällande gubben i rummet”. Det var nog skämtsamt sagt, men det blev tydligt att det fanns en norm om att vara hoppfull och optimistisk som han var på väg att bryta mot, säger Lars Hallgren.

– När man lägger ihop sådana enskilda exempel framträder mönster. De visar vilka kulturer och samhällsstrukturer som finns, inte bara kring cirkulär ekonomi utan miljöfrågor generellt, säger Hanna Bergeå, forskare i miljökommunikation vid SLU.

Samhällsdebatten beskrivs på flera håll i dag som polariserad och hätsk. Men att helt undvika meningsskiljaktigheter kan ge oavsiktliga konsekvenser, menar forskarna. När hoppfullhet blir normgivande och styrande i samtal riskerar man att värja sig mot de svåra frågorna man är där för att diskutera och inte nå fram till det som behöver utredas och lösas.

– När människor förväntas ha en hoppfull inställning till utmaningar riskerar det att tränga undan förmågan att vara kritisk och oense, något som behövs för att hantera komplexa samhällsutmaningar. Man går miste om den demokratiska och konstruktiva potentialen som finns i oenighet, säger Hanna Bergeå.

Forskarna betonar att det inte är känslan av hopp i sig som hindrar konstruktiva samtal.

– Det handlar inte om att man inte ska känna hopp, utan om vilken inställning som tillåts i gemensamma diskussioner. Det är viktigt att se värdet av konstruktiv oenighet, säger Hanna Bergeå.

Så hur kan man skilja på hoppfullhet som motiverande känsla och situationer där hoppet blir ett hinder? Det som forskarna kallar ”skadligt hopp” uppstår när upprätthållandet av en positiv och motiverande stämning gör det svårt att uttrycka avvikande åsikter.

– Har du någon gång avstått från att ta upp ett ämne eller ställa en fråga för att inte förstöra entusiasmen i en grupp? Då har du sett effekterna av ”skadligt hopp”, säger Lars Hallgren.

Fyra typer av ”skadligt hopp”

Läs mer

Studien: Constructive disagreement and harmful hope in environmental communication for sustainability transition