Efter branden – smågnagarna visar hur skogen återhämtar sig

Dimman ligger fortfarande kvar i svackorna när forskningsingenjörerna Sonya Juthberg och Jessica Andersson börjar dagens arbete. Längs grusvägen syns isbelagda sjöar, barrträd och björkar där löven ännu inte har spruckit ut. I skogen ligger snön fortfarande kvar och under utplacerade hinkar väntar 64 fällor på att kontrolleras.

Provtagningsplatsen ligger i ett område som brann år 2018. Här, liksom i områdena för skogsbranden i Ljusdal samma år, följer SLU-forskare smågnagare i brandfält. Forskarna jämför utvecklingen i dessa områden med kontrollskogar några kilometer längre bort, där ytterligare fällor för levande fångst ska kontrolleras.

– Vi vill förstå hur snabbt smådäggdjurssamhällen återhämtar sig efter störningar, som till exempel en skogsbrand. Vilka arter som etablerar sig först, vilka som dröjer längre och varifrån arterna kommer. Eftersom vi sällan kan följa ett område före och efter en brand blir jämförelser med obränd skog avgörande, säger Frauke Ecke, universitetslektor vid SLU.

Små men viktiga 

Skogssorkar och andra smågnagare spelar en viktig roll i skogsekosystemet. De är föda för rovdjur som rävar och rovfåglar, men kan också bära på smittämnen som sorkfebervirus. Allt detta är frågor som SLU-forskarna är intresserade av.

– Skogssorken är Europas vanligaste däggdjur och en gnagare som potentiellt kan bära på många olika smittämnen. Förstår vi vad som händer med skogssork i det här systemet, kan det ge oss en indikation på hur artsamhällen och de smittämnen som de bär på beter sig i andra regioner i Europa, säger Frauke Ecke.

När landskapet förändras efter en brand förändras också förutsättningarna för smågnagarna. I brandfältet finns andra växter och en annan markstruktur än i kontrollskogen. Här växer till exempel mycket mjölkört och gräs, medan kontrollområdet domineras av arter som ljung, lingon, blåbär, kråkbär, mossor och lavar.

Fällor, prover och långsiktiga data 

Fällorna är utplacerade i ett rutnät på 8x8 punkter. Under vår och höst återkommer SLU:s fältpersonal till samma ytor för att samla in data. Fällorna iordningsställs kvällen innan provtagning.

Vårens provtagning är särskilt viktig eftersom den visar hur djuren har klarat vintern. Snö och kyla brukar inte vara något större problem för sorkarna. Däremot får de problem om deras gångsystem svämmar över av vatten eller om det bildas en hård isskorpa på marken. Detta försvårar både deras möjligheter att söka föda och skydd.

I en av fällorna finns en skogssork. Äppelbiten som lagts in som vätskekälla är uppäten, medan solrosfröna ligger kvar. Djuret artbestäms och vägs. Den här lilla individen väger 17 gram.

Eftersom skogssorken inte tidigare är märkt tas flera prover på den: den får en liten tagg under nackskinnet för individmärkning, ett salivprov samlas in och en liten vävnadsbit tas från örat. Därefter släpps den ut i det fria igen och kilar snabbt i väg utom synhåll.

Dessa prover gör det möjligt för forskarna att bland annat studera släktskap och varifrån individerna kommer. Forskarna kan se om det finns vissa individer som rör sig mer än andra, vilket kan ge svar på frågor om djurens rörelse är beroende av hur miljön ser ut. Salivprover används för att undersöka olika smittämnen.

Bidrar till både forskning och miljöanalys 

Provtagningen i området bidrar med data och kunskap till både forskning och miljöanalys vid SLU. Långsiktiga mätningar av smågnagare har pågått i olika former i flera decennier. I brandfältet har mätningarna pågått sedan branden 2018, men det finns tidsserier i andra områden som sträcker sig mer än 50 år tillbaka i tiden.

– Landskap är dynamiska och störningar som en brand kan påverka ekosystem i decennier eller till och med i århundranden. Hur artsammansättningen och andelen infekterade djur förändras över tid är det vi vill förstå, säger Frauke Ecke.

När vi vandrar över provtagningsområdet visar Sonya Juthberg och Jessica Andersson att fältarbete inte bara handlar om att samla in prover. Det handlar också om att läsa landskapet. De visar på spår av älg, ren och tjäder och betesskador på både tall och björk.

Och medan dimman lättar över brandfältet fortsätter arbetet ruta för ruta, fälla för fälla. Ett arbete med återkommande mätningar över längre tid som bidrar till ökad kunskap om hur skogsekosystem påverkas av brand, återhämtar sig och fungerar över tid.

Filmen visar en sork som släpps ut i det fria. Efter kontroll konstaterades det att denna individ redan märktes i höstas. Filmad av forskningsingenjör Jessica Andersson 

Fakta: Så går provtagningen till

• Två provytor jämförs: ett brandfält och en obränd kontrollskog
• Fällor är placerade under hinkar. De riggas med solrosfrön och äppelbitar kvällen innan. Sorkarna släpps fria efter mätning.
• Studien genomförs vår och höst
• Djuren vägs, märks och provtas
• DNA-prover används bland annat för att studera släktskap och rörelser
• Mätningarna i brandfältet har pågått sedan 2018