Uppdrag: Återuppliva utdöda arter och förbättra välfärden för svenska höns i ett
Just nu forskas det kring möjligheten att återuppliva utdöda djurarter. Hur då? Jo, genom att först lyckas förvilda redan tama djur. Kan det bli ett sätt att rätta till mänskliga misstag, och föra tillbaka djur som har en positiv påverkan på vår jord? Det återstår att se.
Under tusentals år har människan tämjt diverse olika djur, vilket har förändrat djurens beteenden, utseende och genetiska egenskaper.
De tama djuren har formats genom generationer av avel, där människor valt vilka individer som ska få fortplanta sig - för att förstärka önskade egenskaper. Att forma djur efter människans önskemål har haft både stora fördelar och nackdelar.
Fördelarna har utan tvekan blivit att mänskliga behov har kunnat uppfyllas, men för djuren har detta ibland kommit med nackdelar, som skörare fysik, sämre motståndskraft mot vissa sjukdomar eller sämre tålighet för stress.
Men så finns det också tillfällen då djur av olika skäl har fått möjlighet att förvildas - och närmat sig sitt vilda ursprung igen. Något som väckt flertalet frågor:
Går det att ångra den negativa utvecklingen av våra tama djur? Och hur hänger det ihop med möjligheten att återuppliva utdöda arter? Häng med bakom kulisserna!
Från vild → tam → förvildad
Hösten 1992 drar den kraftigaste orkan som någonsin drabbat Hawaii in över ögruppen, orkanen Iniki. Stormens öga går rakt över ön Kauai, och förstör 90% av öns byggnader, däribland oräkneliga hönshus.
Det blev starten på den förvildningsprocess som på andra sidan Stilla havet gjort tamhöns till förvildade överlevare.
Processen kring förvildning har studerats av forskare för att förstå om det är möjligt för tama djur att överleva i det vilda och hur de förändras av att åter styras av naturen - att gå tillbaka till att överleva utan mänskligt stöd och styrning.
De förvildade hönsen på Hawaii-ön Kauai har blivit den perfekta forskningsstudien när det gäller att förstå hur processen från tam till förvildad kan gå till, och vad som förändras när djuren själva styr artens utveckling för överlevnad.
Denna forskning kan ge resultat som banar väg både för återskapandet av utdöda arter och ett bättre liv för våra svenska tamhöns.
Tillbaka till det vilda ursprunget - hur långt kan vi gå?
Som en negativ bieffekt av att människan i många år avlat fram höns som möter den stora efterfrågan på ägg har dagens värphöns på många håll blivit skörare, både fysiskt och mentalt. Dessutom står hela världen idag inför utmaningen att antibiotika, inklusive avmaskningsmedel, tappar sin effekt. För höns som inte själva kan stå emot parasitinfektioner, som våra svenska värphöns, kan det bli en dödsdom.
Sedan har vi också frågan om att “återuppliva” utdöda arter. Går det? Och i så fall, hur då?
Den art som Dominic Wright och hans forskarkollegor nu arbetar med att återuppliva är Vandringsduvan, som utrotades av människan för drygt hundra år sedan.
Om forskarna lyckas återuppliva arten kan de positiva effekter som den brukade ha på miljön också återkomma.
Tre frågor till experten Dominic Wright

Faktaruta
Dominic Wright är i grunden husdjursgenetiker, och sedan 2026 även professor i molekylär husdjursgenetik (Molecular Animal Genetics). Mer om honom och den forskning han löpande bedriver hittar du nedan.
Begreppsförklaring
Domesticering = Den process där vilda djur tämjs för att anpassas till livet med människan. Sker genom avel och urval över många generationer.
Förvildning = Djur som varit tama och som över generationer i det vilda “återgår” till vilda
Resiliens (motståndskraft) = Förmåga att stå emot sjukdomar, stress och förändringar i miljön.
Återupplivning av arter (på engelska de-extinction) = Försök att återskapa utdöda arter med hjälp av DNA och närbesläktade levande arter.
Kontakt
-
PersonDominic Wright, ProfessorHBIO, Molekylär genetik och bioinformatik