Foto av en man (Dominic Wright, SLU) hållandes en vit höna, båda mot brandgul bakgrund.

Uppdrag: Återuppliva utdöda arter och förbättra välfärden för svenska höns i ett

Nyhet publicerad:  2026-05-10

Just nu forskas det kring möjligheten att återuppliva utdöda djurarter. Hur då? Jo, genom att först lyckas förvilda redan tama djur. Kan det bli ett sätt att rätta till mänskliga misstag, och föra tillbaka djur som har en positiv påverkan på vår jord? Det återstår att se.

Under tusentals år har människan tämjt diverse olika djur, vilket har förändrat djurens beteenden, utseende och genetiska egenskaper.

De tama djuren har formats genom generationer av avel, där människor valt vilka individer som ska få fortplanta sig - för att förstärka önskade egenskaper. Att forma djur efter människans önskemål har haft både stora fördelar och nackdelar.

Man har avlat för det man vid den tidpunkten har behövt, till exempel mer mjölk från kor eller fler ägg från höns, säger Dominic Wright.

Fördelarna har utan tvekan blivit att mänskliga behov har kunnat uppfyllas, men för djuren har detta ibland kommit med nackdelar, som skörare fysik, sämre motståndskraft mot vissa sjukdomar eller sämre tålighet för stress.

Men så finns det också tillfällen då djur av olika skäl har fått möjlighet att förvildas - och närmat sig sitt vilda ursprung igen. Något som väckt flertalet frågor:

Både i egenskaper som påverkar djurets utseende, men också hälsa, beteenden och faktiskt även hjärnans storlek och sammansättning är förändringarna förvånande stora, berättar Dominic Wright, nybliven professor vid Sveriges lantbruksuniversitet.

Går det att ångra den negativa utvecklingen av våra tama djur? Och hur hänger det ihop med möjligheten att återuppliva utdöda arter? Häng med bakom kulisserna!

Från vild → tam → förvildad

Hösten 1992 drar den kraftigaste orkan som någonsin drabbat Hawaii in över ögruppen, orkanen Iniki. Stormens öga går rakt över ön Kauai, och förstör 90% av öns byggnader, däribland oräkneliga hönshus. 

Det blev starten på den förvildningsprocess som på andra sidan Stilla havet gjort tamhöns till förvildade överlevare.

Processen kring förvildning har studerats av forskare för att förstå om det är möjligt för tama djur att överleva i det vilda och hur de förändras av att åter styras av naturen - att gå tillbaka till att överleva utan mänskligt stöd och styrning.

Det slog mig när jag såg de förvildade hönsen första gången hur snabbt dessa djur återgått till att bete sig och se ut som en vild djurart. På bara 30 års tid har de blivit en helt annan typ av, numera förvildad, fågel, säger Dominic Wright.

De förvildade hönsen på Hawaii-ön Kauai har blivit den perfekta forskningsstudien när det gäller att förstå hur processen från tam till förvildad kan gå till, och vad som förändras när djuren själva styr artens utveckling för överlevnad.

Denna forskning kan ge resultat som banar väg både för återskapandet av utdöda arter och ett bättre liv för våra svenska tamhöns.

Tillbaka till det vilda ursprunget - hur långt kan vi gå?

Det säger sig självt att djur som lever utan mänsklig styrning behöver bli tåligare och mer robusta för att klara sig i det vilda: mot sjukdomar, mot rovdjur och mot andra hot, säger Dominic Wright.

Som en negativ bieffekt av att människan i många år avlat fram höns som möter den stora efterfrågan på ägg har dagens värphöns på många håll blivit skörare, både fysiskt och mentalt. Dessutom står hela världen idag inför utmaningen att antibiotika, inklusive avmaskningsmedel, tappar sin effekt. För höns som inte själva kan stå emot parasitinfektioner, som våra svenska värphöns, kan det bli en dödsdom.

Därför undersöker vi vilka gener som förs vidare för att säkerställa överlevnad i processen tillbaka till det vilda. Särskilt nyfikna är vi på vilka gener som krävs för att de förvildade hönsen ska överleva parasitangrepp, då dessa djur av naturliga skäl inte längre avmaskas eller vaccineras utan behöver överleva själva. Säger Dominic Wright och fortsätter:
Helt enkelt: Vad i den förvildade hönans gener gör henne mer motståndskraftig – och kan vi föra över det till dagens tamhöns?

Sedan har vi också frågan om att “återuppliva” utdöda arter. Går det? Och i så fall, hur då?

Det vi inom forskningen gör är en kombination av att kartlägga det utdöda djurets DNA för att förstå hur arten var uppbyggd - och att försöka forma den närmaste levande arten till att bli så lik som möjligt dess utdöda förfäder, säger Dominic Wright.

Den art som Dominic Wright och hans forskarkollegor nu arbetar med att återuppliva är Vandringsduvan, som utrotades av människan för drygt hundra år sedan. 

De levde i stora flockar, ibland så många att himlen kunde bli mörk av en biljon fåglar när de flög över ett område, och brukade kallas för “ekologiska ingenjörer” som främjade den biologiska mångfalden, fortsätter han.

Om forskarna lyckas återuppliva arten kan de positiva effekter som den brukade ha på miljön också återkomma.

Och det kan vara steget mot att i framtiden återuppliva fler utdöda arter – och samtidigt förbättra livet för de djur vi redan har, säger Dominic Wright.

Tre frågor till experten Dominic Wright

– Ja, det är precis det vi ser i förvildningsprocessen av hönsen på Hawaii, att egenskaper i både utseende, fysik och mentalitet kan “komma tillbaka” när djuren förvildas och därmed blir närmare sina vilda släktingar.

– Det korta svaret är att vi inte vet - ännu. I de försök som nu pågår att återskapa Vandringsduvan har vi möjlighet att ta del av mycket mer genetiskt material, t.ex. i form av uppstoppade exemplar - vilket gör sannolikheten större att lyckas än när det kommer till utdöda djur där vi numera bara har tillgång till DNA via fossiler eller enskilda bevarade delar. Tiden spelar alltså roll, då Vandringsduvan “bara” varit utdöd i cirka 100 år, jämfört med t.ex. mammutens fyra tusen år.

– Genom att identifiera gener som gör de förvildade hönsen mer motståndskraftiga kan vi i förlängningen föra in dessa egenskaper i aveln av tamhöns. Det kan leda till friskare djur som klarar sin livsmiljö såväl som sjukdomar bättre, vilket kan bli avgörande i den föränderliga värld vi lever i.

Porträttbild av en man (Dominic Wright, SLU) ståendes inomhus.
Dominic Wright, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet. Foto: Lisa Chröisty, SLU

Faktaruta

Dominic Wright är i grunden husdjursgenetiker, och sedan 2026 även professor i molekylär husdjursgenetik (Molecular Animal Genetics). Mer om honom och den forskning han löpande bedriver hittar du nedan.

 

Begreppsförklaring

Domesticering = Den process där vilda djur tämjs för att anpassas till livet med människan. Sker genom avel och urval över många generationer.

Förvildning = Djur som varit tama och som över generationer i det vilda “återgår” till vilda

Resiliens (motståndskraft) = Förmåga att stå emot sjukdomar, stress och förändringar i miljön.

Återupplivning av arter (på engelska de-extinction) = Försök att återskapa utdöda arter med hjälp av DNA och närbesläktade levande arter.  

Kontakt