Inte bara ängar och hagar - åkrarna kan också vara rika på blommor och insekter

En forskargrupp ledd av SLU visar att rapsfält kan vara betydligt rikare på växter och insekter än man tidigare trott.

– Vi blev förvånade över att antalet arter som var karakteristiska för rapsfälten nästan var lika stort som i ängs- och betesmarkerna, säger Fabian Bötzl, försteförfattare till artikeln som nyligen publicerades i Nature Communications.

Från Sverige till Bulgarien 

Forskarna har undersökt den biologiska mångfalden i 86 ängs- och betesmarker samt närliggande rapsfält i Sverige, Tyskland, Schweiz, Rumänien och Bulgarien.

Där studerade de fyra viktiga grupper av organismer – växter, dagfjärilar, vilda bin och jordlöpare – för att förstå hur olika livsmiljöer påverkar den biologiska mångfalden. De ville också ta reda på om en större andel ängs- och betesmarker i landskapet kunde gynna biologisk mångfald och hjälpa arter att sprida sig från ängs- och betesmarker till närliggande rapsfält.

Fjärilar, vilda bin, jordlöpare och växter

De hittade sammanlagt 325 arter av växter, 78 arter av fjärilar, 195 arter av vilda bin och 239 arter av jordlöpare. Av växter och dagfjärilar fanns det betydligt fler arter i ängs- och betesmarkerna, medan det fanns lika många eller fler arter av vilda bin och jordlöpare i rapsfälten.

Artsammansättningen skiljde sig också mellan rapsfälten och ängs- och betesmarkerna. Det fanns totalt 82 arter som var utmärkande för ängs- och betesmarkerna och 63 arter som var utmärkande för rapsfälten.

Resultaten visade också att typen av livsmiljö, om det var hagar och ängar eller rapsfält, hade större betydelse för den biologiska mångfalden än mängden ängs- och betesmarker i det omgivande landskapet.

– Det var också lite oväntat. Vår hypotes var att landskap med mer ängs- och betesmarker skulle ha en större artpool, och därför fler arter även i enskilda rapsfält och betesmarker, säger Erik Öckinger, forskare på institutionen för ekologi.

Rapsfält och andra grödor

Den aktuella studien handlar om rapsfält och det behövs mer forskning om andra typer av grödor. Men även spannmålsfält kan skötas för att gynna biologisk mångfald.

– Resultaten för de vilda bina hade helt säkert blivit annorlunda om vi studerat vetefält i stället för rapsfält, men kanske inte för jordlöparna, säger Erik Öckinger, forskare på institutionen för ekologi.

Åkermarkens okända mångfald 

Det viktigaste resultatet är att både ängs- och betesmarker och åkermark hyser artrika och unika samhällen av organismer. Tillsammans bidrar de därför till en högre biologisk mångfald på regional nivå än vad någon av miljöerna gör var för sig.

– Vår studie visar att bevarandet av biologisk mångfald i jordbrukslandskap inte bara handlar om att skydda ängs- och betesmarker. Det är också viktigt att sköta åkermark på ett sätt som gynnar växter och djur, säger Ola Lundin, forskare på institutionen för växtproduktionsekologi.

Det handlar bland annat om variation i grödor och sorter, både över tid på samma åker och mellan gårdar i landskapet. Även minskad användning av växtskyddsmedel, mindre jordbearbetning och organisk gödsel gynnar vilda arter. Fältstorleken spelar också roll – mindre fält skapar fler livsmiljöer för vilda växter och insekter.

Vetenskaplig artikel

Fabian Boetzl, Giovanni Tamburini, Cristina Craioveanu, Andrei Crișan, Toshko Ljubomirov, Vlada Peneva, Laszlo Rakosy, Georg Rieland, Josef Settele, Anja Schmidt, Oliver Schweiger, Teodora Teofilova, Natalia Timuş, Martin Wiemers, Niklaus Zimmermann, Boyan Zlatkov, Ola Lundin, and Erik Öckinger, 2026. Crop fields complement biodiversity in permanent grasslands across European landscapes. Nature Communications