Kris för Sveriges hyllade modell för samexistens mellan rovdjur och renskötare
Systemet där renskötare får ersättning för järvar i renbetesområdet hyllades internationellt efter att järvstammen hade återhämtat sig. Nu visar en studie att succén inte hållit i sig. Förtroendet för systemet har urholkats rejält, bland annat för att ersättningen inte ökat nämnvärt sedan 2002.
Eftersom järven orsakar stora förluster för renskötseln har den länge varit kontroversiell och jagats hårt fram till fridlysningen 1969. På 1990-talet infördes ett ersättningssystem där samebyar fick betalt för förekomsten av järvhonor med ungar.
– År 2015 gjorde vi en studie som visade att systemet hade varit framgångsrikt. Eftersom ersättningen kopplades till reproduktion skapades incitament att skydda järvhonor, vilket bidrog till att järvstammen ökade, säger Jens Persson, forskare på SLU Grimsö forskningsstation.
Att koppla ersättningen till förekomst av järvar i stället för dödade renar skapade ett ekonomiskt incitament att tolerera rovdjuren. Systemet var unikt när det infördes och framgången inspirerade liknande program i andra delar av världen, till exempel för lejon i Afrika.
Nu har SLU-studien följts upp med fokus på Norrbotten. Grunden är 30 års data från inventering av järv och intervjuer med renskötare och andra aktörer. Resultatet är oroande.
– Renskötarna har tappat förtroendet för systemet eftersom den svenska staten har låtit ersättningarna halka långt efter vad lagen kräver. Det gör att de som delar sitt land med rovdjur får bära en allt större kostnad för Sveriges rovdjurspolitik¸ säger Hanna Pettersson, humanekolog vid York universitet, som gjort studien tillsammans med viltforskare vid SLU Grimsö forskningsstation.
Dessutom visar inventeringsresultaten en minskning av järvstammen i Norrbotten.
Samexistens är kostsamt, någon måste betala priset
Studien visar på en paradox som alla framgångsrika ersättningssystem för naturvård förr eller senare måste hantera: ju bättre systemet fungerar, desto dyrare blir det. Fler järvar innebär fler skador, mer inventering och högre kostnader. Om systemet inte är utformat för att växa med sin egen framgång vältras kostnaderna över på lokalsamhällena – och arten som systemet skulle skydda riskerar att minska igen.
Det som händer i Norrbotten är ett bra exempel. Ersättningen per dokumenterad järvhona med ungar har i princip legat oförändrad sedan 2002 (se faktaruta om ersättningssystemet). Under samma tid har både renköttspriser och kostnaderna för att leva och arbeta i järvområden ökat.
– Alla vi intervjuade, både renskötare, forskare och myndigheter, var missnöjda med dagens system. Många av renskötarna uppfattade att staten gör allt för att slippa betala, och beskrev att de känner sig som ”rovdjursuppfödare snarare än köttproducenter” – en smärtsam motsats till systemets ursprungliga löfte, säger Hanna Pettersson.
Minskar järvarna i Norrbotten?
Inventeringen byggde tidigare på att hitta föryngringar (järvhonor med ungar). Att antalet föryngringar i Norrbotten har minskat kraftigt beror sannolikt delvis på sämre inventeringsförhållanden.
– Troligtvis missade inventeringen fler föryngringar de senare åren på grund av mildare vintrar och dåliga snöförhållanden. Det gör det svårare att hitta spår och lyor, säger Malin Aronsson, forskare vid SLU Grimsö forskningsstation.
Det pågår just nu en övergång till DNA-inventering, så att betalning sker för järvindivider i stället för föryngringar.
– DNA-inventeringen kan vara mindre väderkänslig än inventering av föryngringar. Samtidigt flyttas fokus från reproducerande honor till enskilda individer. Risken är då att skyddet av honor och ungar försvagas, säger Jens Persson.
Bilden är komplex men forskarna tror att det också handlar om en nedgång i järvstammen, oklart hur stor. Arten som helhet mår bra, inte minst eftersom den sprider sig söderut i Sverige.
– Det finns potential för samexistens mellan renskötare och en stabil järvstam. Men då måste inventeringen förbättras och ersättningsbeloppet justeras löpande. Det handlar inte bara om naturvård – utan om urfolks rättigheter och rättvisa, säger Hanna Pettersson.
Fakta om ersättningssystemet och studien
Ersättningssystemet
Sedan 1996 har en sameby fått ersättning från staten som baseras på dokumenterade föryngringar av järv (järvhonor med ungar) inom renbetesområdet. Det gäller också andra rovdjur men den här studien handlar om järv. Eftersom ersättningen kopplades till levande järvar och deras reproduktion snarare än till skador på renar skapades ett ekonomiskt incitament att tolerera rovdjuren. Det bidrog till att omfördela kostnaderna för samexistens med rovdjuren.
Sveriges system är världens äldsta och mest kända ersättningsmodell för samexistens med stora rovdjur. Systemet har inspirerat liknande program i Afrika, Asien och på andra håll.
Enligt svensk lag ska ersättningen justeras årligen för att spegla dessa kostnader, men det har inte skett. Summan per dokumenterad järvföryngring har legat på 200 000 kronor sedan 2002. Ersättningen höjdes med 25 000 kronor i budgetpropositionen 2023/24 men det uppvägde inte de ökade kostnaderna. Ersättningens realvärde har i princip halverats.
Så gjordes studien
För den ekologiska delen analyserade forskarna nästan 30 års inventeringsdata från järvpopulationen, insamlade av myndigheter och renskötare. Inventeringen har traditionellt byggt på att registrera järvhonor med ungar. År 2024 testades också en ny DNA-baserad inventeringsmetod. Där dokumenteras enskilda järvar i ett område med hjälp av DNA i spillning och urin.
För den mänskliga dimensionen genomförde författarna djupintervjuer och enkäter med renskötare, förvaltande myndigheter, samiska institutioner och forskare.
Vetenskaplig artikel
The Paradox of Success in Conservation Performance Payments: Rising Costs and Declining Trust in Sweden's Carnivore Policy, Conservation letter, Hanna L. Pettersson, Malin Aronsson, Jens Persson
Kontakt för artikeln
Hanna Pettersson, humanekologi vid University of York (i första hand)
+447491121171
hanna.pettersson@york.ac.uk
Jens Persson, viltforskare vid SLU Grimsö forskningsstation
+46581697305
jens.persson@slu.se
Malin Aronsson, viltforskare vid SLU Grimsö forskningsstation
+46581697312
malin.aronsson@slu.se
Pressbilder hittar du på MyNewsdesk, observera att Jesper Stenmarks bild på järven inte får användas som pressbild.
Kontakt
-
PersonAnna Lundmark, Kommunikatör, SciFest-ansvarigInstitutionen för ekologi, gemensam personal/kansli