Ny rapport: Vem tjänar pengar på maten?

Rapporten "Vem tjänar pengar på maten? Vad vi vet om konkurrens och lönsamhet i livsmedelskedjan" är framtagen inom PLATE forskningscentrum för hållbara måltider av SLU-forskarna Shon Ferguson och Elin Röös. 

Med utgångspunkt i statistik från bland annat Jordbruksverket och Statistiska Centralbyrån (SCB) och andra tidigare publikationer sammanfattar rapporten hur lönsamheten bland företag i livsmedelskedjan har sett ut under de senaste åren. Den beskriver kunskapsläget vad gäller konkurrens och konkurrenskraften längs hela kedjan och visar hur prisutvecklingen för livsmedel sett ut och hur pengarna konsumenter betalar för maten fördelar sig mellan olika sektorer och kostnadsposter.  

Rapportens slutsatser i korthet:

• Marginalerna längs hela den svenska livsmedelskedjan är små: om ingen aktör hade några vinster alls skulle matpriserna som mest sjunka med 5 procent.
• Lönsamheten ser mycket olika ut i olika delar av kedjan. Jordbruket går i genomsnitt back när lantbrukarnas egna arbetskostnader räknas in.
• Bristen på transparens kring företagens faktiska kostnader gör det svårt att bedöma om något led tar ut mer än vad kostnadsutvecklingen motiverar. Däremot är de strukturella konkurrensproblemen väl dokumenterade.
• Hur stor andel av matpriset som olika aktörer får säger ingenting om affärsvillkoren.
• Vi vet för lite om måltidssektorn. Utan kunskap om hur marknaden ser ut i sin helhet går det inte att bedöma om konkurrensen fungerar väl eller om det finns strukturella problem som ännu inte uppmärksammats.
• Konkurrenskraft bör därför ses som ett medel för att nå hållbarhet och beredskap, inte som ett mål i sig.

Frågor och svar om konkurrens och lönsamhet i den svenska livsmedelskedjan

Är det matjättarnas höga vinster som driver de höga matpriserna?

Nej, det stämmer inte. Rörelsemarginalerna längs hela livsmedelskedjan är generellt sett små, vanligtvis några procent av försäljningen. I ett tankeexperiment där ingen aktör hade några marginaler alls skulle livsmedelspriserna som mest kunna sjunka med omkring 5 procent. De svenska matpriserna förklaras alltså inte av att aktörerna tar ut höga påslag. För att pressa priserna ytterligare skulle effektiviseringar eller lägre råvarupriser krävas, inte omfördelning av vinster.

Vem tjänar egentligen bra i livsmedelskedjan?

Bilden varierar kraftigt. Jordbruket går i genomsnitt back när lantbrukarnas egna arbetskostnader räknas in: rörelsemarginalen har legat under noll under långa perioder. Livsmedelsindustrins lönsamhet har försämrats ytterligare sedan 2022. Dagligvaruhandeln sticker ut: trots låga rörelsemarginaler ger en hög omsättningshastighet en avkastning på investerat kapital som ligger klart över genomsnittet för svenskt näringsliv. ICA framstår genomgående som den mest lönsamma aktören.

Fungerar konkurrensen i den svenska dagligvaruhandeln?

Det finns skäl att ifrågasätta det. Tre kedjor (ICA, Axfood och Coop) kontrollerar ungefär 90 procent av marknaden. Konkurrensverket har identifierat strukturella problem: hög marknadskoncentration, inlåsningseffekter via avtal och etableringshinder som försvårar nyetablering. Den stabilt höga kapitalavkastningen i dagligvaruhandeln väcker frågan om den beror på effektivitet, eller på att kedjorna helt enkelt inte möter tillräckligt hård konkurrens.

Steg matpriserna mer än kostnaderna under inflationsåren 2022–2023?

Här råder det ovanligt nog delade meningar mellan svenska myndigheter. Konkurrensverket fann att butikspriserna steg mer än vad kostnadsutvecklingen i tidigare led motiverade, vilket tyder på att handeln tog ut högre vinster när priserna generellt steg. Konjunkturinstitutet kom 2026 med en annan metod till motsatt slutsats: att prisökningarna drevs av stigande kostnader snarare än höjda påslag. Att två myndigheter kan granska samma period och nå olika slutsatser speglar en viktig kunskapslucka: det saknas tillräckligt detaljerad information om hur kostnader rör sig längs kedjan.

Hur stark är lantbrukarnas ställning i förhandlingar med industri och handel?

Svag, i de flesta delar av kedjan. Primärproducenter är i många sektorer bundna till en enda köpare under lång tid och saknar reell möjlighet att påverka prisbildningen. Justeringsrätten är asymmetrisk: förädlare kan sänka priser mot primärproducenter utan förvarning, medan producenterna saknar motsvarande initiativrätt uppåt. EU:s direktiv om otillbörliga handelsmetoder, som Sverige genomförde 2021, syftar till att stärka de svagare parternas ställning, men problemen kvarstår i praktiken.

Vilka delar av livsmedelskedjan vet vi minst om?

Måltidsbranschen, den partihandel som levererar livsmedel till restauranger, skolor och sjukhus, har ägnats betydligt mindre uppmärksamhet i forskning och myndighetstillsyn än dagligvaruhandeln och livsmedelsindustrin. Rapporten visar att de fem stora bolagen inom branschen haft sjunkande lönsamhet sedan 2022, men utan kunskap om hur marknaden ser ut i sin helhet går det inte att avgöra om det är ett tecken på välfungerande konkurrens eller på strukturella problem som ännu inte uppmärksammats.