Från Medelhavet till Norrland – så ökar brandrisken i ett varmare klimat
Medan skogsbränder och extrem värme sprider sig över södra Europa i sommar förklarar Daniela Robles, postdoktor vid SLU, varför den här typen av händelser blir allt vanligare, och vad det betyder för torka och brandrisk i Sverige.
Daniela Robles forskar om extrem torka och återkomsttider och pekar på en tydlig drivkraft bakom utvecklingen.
– Klimatförändringar orsakade av människan gör extrema väderhändelser som värmeböljor, torka och skogsbränder både vanligare, kraftigare och mer långvariga, säger hon.
En varmare atmosfär kan hålla mer vattenånga, vilket kan ge kraftigare regn i vissa regioner samtidigt som mark och växtlighet torkar ut på andra håll.
– Något paradoxalt kan alltså samma uppvärmning som ger kraftigare skyfall på vissa platser göra andra platser torrare, förklarar Robles.
Norra Sverige värms upp snabbast
På grund av den så kallade arktiska förstärkningseffekten sker uppvärmningen snabbast i norra Sverige. Enligt SMHI kommer hela landet att bli varmare, med de största temperaturökningarna i norr och under vintern. Nederbörden väntas också öka, men eftersom högre temperaturer samtidigt ökar avdunstningen kan risken för sommartorka ändå bli större i delar av landet.
Sverige fick en försmak av detta redan 2018, då ett stabilt högtryck låg kvar över Skandinavien och gav långvarig värme och torka. Det ledde till landets värsta skogsbrandssäsong på flera decennier. Huruvida händelsen kan kopplas till klimatförändringarna beror på hur man mäter den – studier som undersökt brandrisken fann bara svaga belägg, medan studier som enbart tittat på temperaturen såg en tydlig klimatsignal.
Sällsynta händelser blir vanligare
Robles egna forskning handlar om återkomsttider, ett begrepp som används för att beskriva hur ovanlig en extremhändelse är och hur sannolikt det är att den inträffar igen.
– En återkomsttid visar hur sannolikt det är att vi upplever en händelse av en viss magnitud, eller något ännu mer extremt, under ett givet år, förklarar hon.
En "hundraårstorka" missuppfattas ofta, påpekar Robles. Det betyder inte att en sådan händelse inträffar prick en gång per århundrade, utan att det varje enskilt år finns en sannolikhet på 1 procent för en minst lika allvarlig händelse.
Begreppet blir särskilt användbart när man jämför olika klimat. Forskare kan beräkna hur sannolik en händelse skulle ha varit utan mänskligt orsakade utsläpp och jämföra det med hur sannolik den är i dag, eller i olika framtida uppvärmningsscenarier.
– Om klimatförändringarna ökar sannolikheten för att en händelse inträffar blir återkomsttiden kortare, säger hon. En torka som tidigare räknades som en hundraårshändelse kan bli en tjugoårshändelse i ett varmare klimat – det som en gång var sällsynt blir alltså betydligt vanligare.
Skogen pressas av torka, men bränder kräver ändå en gnista
Även utan bränder påverkas skogen av torka. Långa torrperioder bromsar trädens tillväxt och ökar dödligheten, samtidigt som träden blir sämre rustade att försvara sig mot skadeinsekter. Forskning visar att gran är särskilt känslig för torka i södra Sverige, medan tall klarar sig bättre, men även torktåliga arter kan ta skada om extrem torka återkommer allt oftare.
Robles betonar att klimatförändringarna inte startar bränder direkt. Det krävs alltid en antändningskälla, och i Sverige är de flesta bränder kopplade till mänsklig aktivitet. Forskning visar att områden med tätare väg och befolkningstäthet drabbas av fler bränder, sannolikt eftersom fler tillfällen till oavsiktlig antändning då uppstår.
– Att minska antalet människoorsakade bränder blir extra viktigt i ett varmare klimat, eftersom klimatförändringarna gör att de förhållanden som gynnar brandspridning blir vanligare, säger hon.
Kontakt
-
PersonDaniela Mishelle Robles Arias, PostdoctorInstitutionen för sydsvensk skogsvetenskap