Det glömda fröets betydelse för morgondagens mat

Vilken roll kan bortglömda grödor spela för ett mer hållbart och motståndskraftigt livsmedelssystem? Och hur ser vår tallrik ut år 2040? Det var några av frågorna när projektet Divinfood bjöd in till webbinariet Det glömda fröet – ett samtal om mångfald, makt och morgondagens mat.

– I dag står bara nio grödor för ungefär 66 procent av världens skördar. Vete, ris och majs ger dessutom ungefär hälften av alla kalorier vi människor får i oss. Våra tallrikar blir allt mer lika varandra, samtidigt som inget land är helt självförsörjande. Det gör livsmedelssystemet sårbart, sa Hannah Ohm, institutionen för biosystem och teknologi.

Hon beskrev hur bortglömda och underutnyttjade grödor, så kallade NUC, neglected and underused crops, skulle kunna fungera som en buffert mot den sårbarheten. Många av grödorna är näringsrika och tåliga, men odlas i liten skala eller används främst som djurfoder.

Exempel är åkerböna, gråärt, smalbladig lupin och linser. För att de ska bli vanligare på våra tallrikar krävs dock utveckling genom hela värdekedjan – från frö och odling till förädling, handel och konsumtion.

Utgår från vad människor vill äta

Divinfood är ett europeiskt forskningsprojekt med 26 partner i sju länder. Projektet arbetar med korta och mellanlånga värdekedjor för hälsosamma, växtbaserade livsmedel och omfattar 16 bortglömda grödor samt nio så kallade levande laboratorier.

En viktig utgångspunkt är att utgå från konsumentbeteenden och jobba bakåt i värdekedjan.  

– I stället för att börja med växtförädlingen utgår vi från vad människor faktiskt vill äta och vad odlare behöver för att grödorna ska fungera i praktiken. Det handlar om att utveckla egenskaper som efterfrågas längs hela kedjan, från odling till tallrik, berättade Georg Carlsson.

I de dansk-svenska levande labben ligger fokus bland annat på lokala baljväxter, skonsam processning och hur råvarorna kan bli enkla att använda i hemmakök och offentliga måltider.

Mångfald är grunden för växtförädling

– Nästan all mat vi äter är djupt formad av växtförädling. Men all växtförädling bygger på genetisk variation. Utan mångfald finns inget material att utveckla nya sorter från, sa Hannah Ohm.

Hon beskrev hur växtförädling kan ske genom traditionella korsningar och urval, men också med modernare metoder, som gensaxar. Oavsett metod är processen lång – det tar ofta 10–15 år från den första korsningen tills en ny sort är redo för marknaden.

Samtidigt ser förutsättningarna olika ut beroende på hur växtförädlingen organiseras, och framtagandet av nya sorter kan ske på olika nivåer och med olika grad av samverkan. Som exempel lyftes både industriella system med fokus på hög avkastning och mer deltagarbaserade modeller där odlare, forskare och andra aktörer tillsammans utvecklar sorter anpassade till t.ex. lokala behov.

Fröets väg behöver bli kortare

För många grönsaker är fröproduktionen i dag global och innebär en lång väg från förädling till odling. För bortglömda grödor finns däremot inte lika väletablerade system.

– För NUC behöver hela processen byggas upp. Det ger också möjlighet att skapa kortare och mer lokala värdekedjor redan från början, sa Georg Carlsson.

Under webbinariet fick deltagarna beskriva sin önskade tallrik år 2040. Svaren pekade mot mer lokalproducerad och säsongsanpassad mat, större mångfald av grödor, fler baljväxter, större transparens och ett livsmedelssystem med högre motståndskraft. Många såg också de bortglömda grödorna som en central del av framtidens mat, samtidigt som de lyfte hinder som okunskap, en stark köttnorm och små marknader för nya produkter.