Att förstå genetisk variation för framtidens skogar

Susan McEvoy utbildade sig ursprungligen till biolog i Oregon i USA, men tillbringade därefter många år inom webb- och mjukvaruutveckling.

– Jag har en ganska ovanlig bakgrund jämfört med många andra forskare. Efter ungefär femton år började jag fundera på om jag verkligen arbetade med det jag brann för, säger Susan McEvoy.

Intresset för växter och skogar hade alltid funnits där. Av en slump fick hon ett erbjudande från Glenn Howe, professor i skogsgenetik vid Oregon State University, som sökte någon med starka kunskaper inom programmering och dataanalys. Hon tog chansen och utbildade sig inom bioinformatik – en erfarenhet som övertygade henne om att doktorera och återvända till forskningen på heltid.

En kombination av intressen och tur

– På många sätt var det en kombination av långvariga intressen och lite tur som gjorde att jag hamnade där jag är i dag.

Hon älskar själv att vistas ute i naturen och har följt hur skogarna utsätts för allt större påfrestningar. Torka, skadeinsekter och sjukdomar påverkar i allt högre grad skogarnas hälsa. I sin forskning undersöker hon hur genomik kan bidra till att möta dessa utmaningar.

– För att bättre kunna förutse framtiden vill jag förstå det förflutna – hur olika arters genom har utvecklats och anpassats, både generellt och när det gäller viktiga egenskaper. Att förstå den genetiska mångfalden, hur stor den är och hur den förändras inom populationer, är avgörande eftersom det är den som möjliggör anpassning. Framöver vill jag undersöka hur den kunskapen kan omsättas i verktyg som är användbara inom skogsförvaltningen.

Att förstå det förflutna för att förutse framtiden

Hennes forskning spänner över flera nivåer – från jämförelser mellan olika trädarters genom till genetisk variation inom populationer. Arbetet är till stor del beräkningsbaserat och bygger på DNA- och RNA-sekvenseringsdata. Samtidigt är det nära kopplat till biologiska frågor, exempelvis hur gener regleras och uttrycks vid stress och vilka processer som styr genomreglering och genomets evolution.

Forskningen sker ofta i stora internationella samarbeten.

– Jag har deltagit i internationella projekt som syftar till att göra komplex genetisk information begriplig och användbar för skogsförvaltare och beslutsfattare. Det är något jag verkligen brinner för – att göra grundforskning användbar för att möta dagens utmaningar.

För Susan McEvoy kändes det naturligt att ansluta sig till UPSC och Wallenberg Forest Research-programmet (WIFORCE) vid SLU. Programmets fokus på hållbarhet, långsiktighet och att integrera genetisk kunskap i skogsförvaltningen stämmer väl överens med hennes egna värderingar och forskningsintressen.

– Jag ser också fram emot att arbeta i en forskningsmiljö där många studerar stressrespons, anpassning och växtbiologi ur olika perspektiv. Jag vill bidra till en bättre förståelse av genetisk variation och anpassning på olika nivåer och i olika sammanhang – både i Sverige och internationellt.

Från grundforskning till användbar kunskap

Redan under sin postdoktorsperiod vid Helsingfors universitet hade Susan McEvoy stor nytta av viktiga genomresurser, bland annat de för tall och gran som utvecklats av forskare vid UPSC. I sin nya roll vill hon bidra till att vidareutveckla liknande resurser och förmedla vad man kan lära sig med hjälp av dem till personer utanför genetikområdet, exempelvis skogsförvaltare, växtförädlare och beslutsfattare.

Den nya rollen som biträdande universitetslektor i barrträdsgenomik vid SLU och gruppledare vid UPSC känns både inspirerande och utmanande.

– Jag bygger upp en forskargrupp från grunden, i ett nytt land och i en otroligt stark forskningsmiljö. Det är utmanande, men också en ovanlig möjlighet att skapa något meningsfullt.

Utanför forskningen ser hon fram emot att lära känna Umeå. Hon uppskattar stadens internationella prägel och ser fram emot att träffa nya människor, ta del av kulturlivet i en universitetsstad, vandra i naturen och upptäcka mer av Sverige.