Huvudstammarna blir inte grövre av en hård röjning

I försöket jämfördes tre behandlingar. Alla utgick från en cirka 1,6 meter hög tallungskog med drygt 2000 stammar per hektar. Efter röjning lämnades de 1000 högsta tallarna i en behandling och de 1000 lägsta stammarna i en annan. De jämfördes sedan med en kontrollbehandling utan röjning.

Ingen skillnad mot oröjt

Precis som förväntat var medeldiametern högst i behandlingen som sparat de högsta tallarna, detta efter den senaste revisionen 5 år efter röjning. Men – om dessa tallar jämförs med de 1000 högsta i den oröjda kontrollen syntes ingen skillnad i diameter och diametertillväxt. Tillväxten hos de största träden, de som troligen blir beståndets huvudstammar, hade alltså inte påverkats av att de var omgivna av konkurrerande mindre träd.

I behandlingen där bara de lägsta tallarna sparats syntes dock en tillväxteffekt. Här var diametertillväxten större än hos de lägsta tallarna i kontrollytan. Det visar att tallen är känslig för överskärmning, vilket ger en lägre tillväxt.

Inte lönt att röja rent

Praktiska slutsatser av försöket är bland annat att det inte lönar sig att röja helt rent runt de högsta träden i en tallungskog. Den täthet som fanns i beståndet före röjning, drygt 2000 stammar per hektar, var tillräcklig för att beståndet kunde utvecklas bra. Däremot kan det löna sig att röja lite extra runt de sekundära, något lägre, tallarna. Med tiden kan dessa utvecklas till större träd, och kanske till och med huvudstammar.

Försöket mättes och bearbetades som ett examensarbete vid SLU av Victor Svensson med ekonomiskt stöd från FRAS-programmet. Handledare var Mikolaj Lula, postdoktor i FRAS, samt Alfred Deutgen, doktorand inom FRAS-programmet.

Text: Mats Hannerz, mats.hannerz@silvinformation.se

Läs rapporten här