Forskare testar nya sätt att återföra aska till skogen

När skog avverkas kan grenar och toppar användas för att producera värme och el. Efter förbränningen blir aska kvar, så kallad bioaska. Den innehåller flera av de näringsämnen som träden har tagit upp från skogsmarken.

Genom att föra tillbaka askan kan en del av näringsämnena återföras till marken. Detta görs redan på vissa håll i landet, främst i södra Sverige. Men processen kan vara dyr och logistiskt krävande, och en stor del av bioaskan hamnar därför på deponi.

– Det finns en stor potential att öka användningen och i större utsträckning se bioaska som en resurs i stället för en restprodukt, säger Linnea Larsson, doktorand vid SLU och associerad till forskningsprogrammet Wallenberg Initiatives in Forest Research, WIFORCE.

Vill förenkla askåterföringen

Askåterföring innebär i dag både transporter och särskild utrustning för spridningen. Askan sprids vanligtvis med särskilda spridare monterade på skogsmaskiner eller traktorer, men kan också spridas med helikopter. Forskarna vill undersöka om det går att göra askåterföringen enklare och billigare.

En idé är att utnyttja skogsmaskinernas tomma returtransporter för att ta med aska ut i skogen i samband med andra skogsbruksåtgärder. I försöket undersöker forskarna också om askan behöver spridas jämnt över marken eller om den kan läggas i högar.

Men först behöver forskarna förstå hur de olika spridningssätten påverkar skogen. Aska innehåller både näringsämnen och tungmetaller, och askåterföring behöver därför göras på ett sätt som minimerar risken för negativa effekter på mark och vatten.

Följer mark, vatten och växter

Forskarna undersöker vad som händer med askan över tid och hur näringsämnen rör sig genom marken. De tar prover av mark och markvatten och följer även mossor, blåbär, lingon och annan växtlighet.

– Vi tittar dels på vad som händer i marken genom att analysera markvattnet och jorden, dels på växterna som växer där, som mossor, blåbär och lingon. Vi följer också trädens tillväxt, säger Linnea Larsson.

Projektet studerar också hur olika årstider och väderförhållanden påverkar askan och hur tillgängliga näringsämnena blir för växterna. Målet är att få mer kunskap om hur näringsämnen från skogen kan återföras på ett mer resurseffektivt sätt utan oönskade effekter på mark, vatten och växtlighet.

Projektet pågår till 2029, finansieras av Energimyndigheten och är en del av forskningsprogrammet WIFORCE – Wallenberg Initiatives in Forest Research.