Bete skulle kunna vara en viktig del av fodret till värphöns
En Schweizisk studie som undersökt en kombinationsras för ekologisk äggproduktion visar att bete kan utgöra ge ett betydande fodertillskott för värphöns.
I Schweiz pågår forskning kring kombinationsraser i ekologisk fjäderfäproduktion då det inom några år blir förbjudet att avliva tuppkycklingar tidigt inom eko. I ett försök jämfördes en kombinationsras kallad Coffee från ett tyskt avelsföretag för ekologiska värphöns med vanliga hybridsrasar (Lohmann Brown eller Brown Nick). Hypotesen var att kombinationsrasen skulle ha ett mindre behov av ett koncentrerat foder jämfört med de moderna hybridraserna. Projektet hade två delar, ett utfodringsförsök på en försöksgård inomhus och ett försök på en ekologisk gård där betesintaget var i fokus.
I utfodringsförsöket inomhus jämfördes 60 hönor av kombinationsrasen Coffee med 60 av hybriden Lohmann Brown. Fem grupper per ras fick antingen ett standardfoder eller ett försöksfoder med mer lucernmjöl och solroskaka och mindre sojakaka och fodervete. Försöket genomfördes vid 26–33 veckors ålder. Foderintag, äggproduktion, äggvikt, kroppsvikt och hälsa registrerades. Båda raserna konsumerade ungefär lika mycket torrsubstans och råprotein och det fiberrikare fodret påverkade inte foderintaget signifikant. Coffee värpte mindre, hade mindre ägg och sämre foder- och proteinomvandling än Lohmann Brown. Värpprocenten låg omkring 65–66 för Coffee och 76–83 för Lohmann Brown. En kraftig värmebölja sänkte foderkonsumtionen och värpprocenten samt ökade fjäderplockningen, särskilt hos Coffee, vilket påverkade försöket negativt. En viktig slutsats var ändå att en del soja och vete kunde ersättas med lucern och solroskaka utan försämrat produktionsresultat.
I fältstudien jämfördes två flockar med cirka 230 Coffee-höns med 230 av hybriden Brown Nick i mobila hönshus på ekologiskt bete. Hönsens utevistelse följdes med kameror och betesintaget uppskattades genom upprepade klippningar inom provytor. Äggproduktionen registrerades på flocknivå och försöket pågick under fyra veckor (vecka 47–50). Hönsen vistades i genomsnitt 1,5–2,5 timmar per dag på bete. Brown Nick var ute längre, men Coffee hade ett något högre uppskattat betesintag: cirka 26 gram torrsubstans per dag jämfört med 23 gram för Brown Nick. Betet ersatte ungefär 20 procent av färdigfodret och värpningen var cirka 70 procent för Coffee och 74 procent för Brown Nick. För Coffee motsvarade resultatet linjens förväntade produktion, medan Brown Nick låg tydligt under hybridens mål på omkring 90 procent. Betet innehöll mer råprotein och betydligt mer fiber än färdigfodret, och klövergräs utgjorde i genomsnitt nio procent av torrsubstansen i muskelmagarna hos de undersökta hönsen.
Hypotesen att kombinationsrasen Coffee skulle vara särskilt effektiv på fiberrikt foder kunde inte bekräftas. Bete gav ett betydande fodertillskott och tycktes passa Coffee bättre än den högpresterande hybriden Brown Nick under de aktuella förhållandena.
Niels Andresen