Bäverns roll i smittspridningen av harpest utredd: Bidrar inte till ökad risk

– Bävrar dämmer och skapar våtmarker som gynnar biologisk mångfald, men samma miljöer kan också gynna djurspridda sjukdomar. När vi nu undersökt och utvärderat riskerna ser vi att bävern i Sverige inte tycks orsaka en ökad smittspridning, säger Lovisa Hökby, doktorand vid SLU och avhandlingens författare. 

Ett av de smittämnen hon tittat närmare på är harpestbakterien. Den kan spridas till människor via myggor som det ofta finns gott om i stillastående vatten och dammar. Under arbetet med avhandlingen samlade Lovisa Hökby in vattenprover från både bäverdammar och andra våtmarker i Sverige. Vattenproverna samt vävnad och avföring från bävrar testades sedan för totalt 21 olika smittämnen, så kallade patogener. Däribland den som kan orsaka harpest.

– Resultaten visar att smittämnen förekom på liknande sätt i våtmarker oavsett om det fanns bäver där eller inte. Bävrarna själva verkar inte heller spela någon central roll som värddjur. De flesta bävrar vi undersökte testade negativt för samtliga smittämnen, säger Lovisa Hökby.

Smittade harar i områden med vatten

Vissa smågnagare och harar antas vara viktiga värddjur för harpest. När Lovisa Hökby studerade data över områden där döda harar som testats för harpest hittats såg hon ett mönster. De smittade hararna kunde kopplas till blötare miljöer. 

– Slutsatsen är att vatten i landskapet ökar infektionsrisken hos harar. En tänkbar förklaring är att även hararna smittats av mygg, säger Lovisa Hökby.

Vissa år sker det större harpestutbrott och många människor blir sjuka. Det finns fortfarande kunskapsluckor om vilka faktorer som ligger bakom toppåren men med resultaten från avhandlingen om bävern läggs ytterligare en pusselbit på plats. 

Stärker bäverns roll som naturvårdare

Enligt forskarna innebär klimatförändringar och störda ekosystem en risk för att vi människor utsätts för fler djurspridda sjukdomar i framtiden. En rubbad balans kan gynna smittspridande djur. Hög biologisk mångfald däremot, bidrar ofta till att minska andelen infekterade djur och i de miljöer som bävern bygger frodas artrikedomen. Där trivs till exempel ofta arter som äter mygglarver, vilket kan minska smittspridningen som myggen ligger bakom. 

– När vi nu ser att bävrar inte tycks innebära en ökad förekomst av smittämnen stärks argumenten för en livskraftig bäverstam i Sverige. Kunskapen är viktig för förvaltningen men också vid planering av naturvårdsinsatser där bävern kan göra ett jättejobb helt gratis. Den återställer våtmarker och bidrar med viktiga ekosystemtjänster som kan dämpa effekterna av torka, översvämningar och skogsbränder, säger Lovisa Hökby.

Disputation

Lovisa Hökby försvarar sin avhandling The role of beavers and their wetlands for zoonotic pathogens: An assessment of risky habitats and habits den 23 oktober vid SLU i Umeå.

Disputationen går även att följa online.

Avhandlingen har gjorts inom Horizon Europe-projekten MERLIN och BEPREP. MERLIN handlar om restaurering av sötvatten i Sverige och Europa. I BEPREP studerar forskarna hur vi kan förebygga framtida pandemier och använder MERLIN-områden i arbetet. 

Kontakt

Lovisa Hökby, doktorand
Institutionen för vilt, fisk och miljö, SLU i Umeå.
lovisa.hokby@slu.se +46736241323

Frida Wengberg, kommunikatör
frida.wengberg@slu.se +46725669778