Den rödlistade talltickans utbredning är kartlagd
En studie har nu kartlagt talltickans förekomst i Sverige och identifierat de viktigaste faktorerna bakom dess utbredning. Resultaten visar att gamla tallbestånd med hög volym i ett varmt, relativt torrt klimat ger högst chans att påträffa den ovanliga arten.
Förbättra tillståndet för tallticka och gynna samtidigt många andra arter
Talltickan är en vednedbrytande svamp som växer i kärnveden på gamla levande tallar. Nedbrytningen av veden gör den murken och mjuk vilket gör det enklare för hackspettar att hacka ut bohål och därtill kan rötade högstubbar skapas när trädet så småningom faller. Det medför att veden enklare kan nyttjas av andra arter, t.ex. ugglor, vedlevande insekter och andra svampar. Den rödlistade talltickan är alltså en nyckelart som ökar den biologiska mångfalden där den förekommer.
Chansen att påträffa tallticka i tallskog ökar främst med ökande beståndsålder, och därtill med volymen[EO1] levande tall och årsmedeltemperatur, men minskar samtidigt med nederbörd under maj-november. Den positiva effekten av ålder kan bero på att den sprider sig långsamt, att den endast lyckas etablera sig i gamla tallar eller att det tar lång tid mellan etablering till att fruktkroppar till sist bildas. I träd med fruktkroppar har också röta och håligheter bildats som gynnar många andra arter.
Skogsbruket kan bidra till att förbättra tillståndet för tallticka genom att bevara gamla tallskogar med högt tallförråd, särskilt i sydöstra Sverige inklusive kalktallskogarna på Gotland. Den slutsatsen kan dras baserat på den statistiska analysen och predikterade förekomsten av arten i landet (Figur 1A).
Riksskogstaxeringen gav underlaget
Forskarna analyserade data från 1 889 provytor med radien 10 m i Riksskogstaxeringen där tall förekom. Registrerad förekomst eller frånvaro av tallticka kopplades till olika bestånds- och miljöfaktorer. Med stöd av Bayesiansk statistisk analys kunde forskarna sedan identifiera de viktigaste faktorerna och producera en rikstäckande karta över sannolikheten för förekomst av tallticka i svenska tallskogar (Figur 2A).
Forskarna karterade också osäkerheten i beräknad förekomstsannolikhet (Figur 1B). Den visar att man med större säkerhet kan förutspå var arten inte förekommer än var den faktiskt förekommer. Det blir slutsatsen av att kartan över osäkerhet i förekomst (Figur 1B) är väldigt lik kartan över predikterad förekomst (Figur 1A) – osäkerheten är hög där sannolikheten för förekomst är hög och osäkerheten är låg där sannolikheten för förekomst är låg. Detta gäller emellertid på provytenivå – det är alltså osäkert att förutspå huruvida tallticka förekommer på en specifik cirkelyta med 10 meters radie.
Samtidigt visar utvärderingen av modellen att den är godtagbar för att förutspå artens storskaliga utbredningsmönster och vilka som är de viktigaste faktorerna bakom utbredningen. Detta illustreras exempelvis med att modellen förutspår hög sannolikhet för förekomst på vissa delar av Gotland (Figur 2A), och även om den inte har observerats på ön inom Riksskogstaxeringens provytor (Figur 3A) så har arten har mycket riktigt observerats och rapporterats till Artportalen (Figur 3B) under samma period. Den predikterade utbredningen överlappar med kända områden av tallskog med lång trädkontinuitet på Gotland som i sin tur sammanfaller med utbredningen av kalktallskog på ön. Kalktallskog är en internationellt sällsynt naturtyp som också uppmärksammats för att den hyser en stor mångfald av sällsynta mykorrhizasvampar. Kartprediktionerna över talltickans förekomst visar på att skogstypen har betydelse även andra arter knutna till äldre, torrare tallskogar.
Denna osäkerhet i att förutspå exakt på vilken plats (10-meterscirkelyta) i skogen tallticka kan hittas är helt väntad. Det är nämligen många biologiska processer som föregår att fruktkropparna upptäcks på tallstammen. Först ska sporer spridas från andra ovanligt förekommande fruktkroppar i landskapet till en plats där etablering kan ske på någon av ytans tallstammar. Därefter ska temperatur- och fuktförhållanden ha möjliggjort etablering under sporernas livslängd. Efter etablering ska mycel växa till. Det sker under konkurrens med andra organismer i veden och i kamp mot trädets försvar. Till sist ska det finnas tillräckliga resurser för att bilda fruktkroppar som slutligen upptäcks av en fältinventerare.
Källa: Ambec, N., Chevaux, L., Zhang, S., Montalvo-Mancheno, C.S. & Snäll, T. (2026). Stand-level modelling and mapping of a pine-dependent indicator fungus across Sweden: effects of stand structure and climate. Fungal Ecology, 101518. [sciencedirect.com]