Har granen en framtid i södra Sverige?
FRAS-programmets höstexkursion tillägnades granen. Forskare och experter diskuterade trädslagets betydelse för mångfalden och industrin, och hur dess framtid ser ut i ett förändrat klimat.
I Götaland utgör granen idag 44 procent av virkesförrådet och 53 procent av den årliga tillväxten. Men – klimatmodeller indikerar att stora delar av Götaland kommer att vara olämpliga för gran på grund av torka, stormar och skadegörare. Det handlar särskilt om östra och södra delen.
Vilka konsekvenser det leder till och hur skogsbruket hanterar situationen, diskuterades av forskare och experter på FRAS-programmets höstexkursion i småländska Farstorp den 6 oktober 2026. Exkursionen blev med sina 80 deltagare fulltecknad.
Kom till Götaland för 2000 år sedan
Matts Lindbladh, professor emeritus från SLU, inledde med att tala om granens invandringshistoria. Den klassiska berättelsen är att granen invandrade från nordost och spred sig söderut. För cirka 2000 år sedan nådde den norra Götaland, och 1000 år sedan gränsen mellan Skåne och Småland. Men han pekade också på nya fynd som omkullkastar en del av berättelsen. Vedprover i fjällvärlden och DNA-prover från såväl Skåne som norska västkusten tyder på att gran kan ha funnits på isfria fläckar redan under istiden. Dagens svenska gran kanske består av en kombination av invandring från öster och spridning från ”övervintrade” populationer.
En premiumprodukt
Konsulten Johan Freij, med ett förflutet på bland annat Danske Bank, lyfte fram att granen är och ska betraktas som en premiumprodukt. Vad som blir en premiumprodukt handlar om utbud, efterfrågan och produktens egenskaper. Granen har många unika egenskaper. Den är rak, stark, (framförallt böjhållfast), lätt, har enhetlig kvalitet, anses som vacker med sin vithet och tar inte åt sig fukt med sina slutna celler.
Granvirke klassas som ”whitewood” och där minskar tillgångarna globalt. För ”redwood” som tallar, lärkarter och douglasgran, etc. ökar däremot tillgången. Grantimmer blir alltmer en bristvara. Granens minskning i södra Sverige är bara exempel på en global trend. Premiumposition manifesteras också av att grantimmer passerat tall i pris i alla Sveriges landsdelar de senaste 15–20 åren.
Fördel för massaproduktionen, men hot finns
Södras bruk i Mönsterås är en stor mottagare av gran för sin massatillverkning. Karin Dernegård från Södra Cell lyfte fram att granen har egenskaper som gör den speciellt användbar. Den har sina långa men tunna och starka fibrer som är lätta att mala och ger täta ark och hög rivstyrka. Den är ljus innehåller mindre av exempelvis kådämnen vilket kräver lägre dos blekningsmedel.
På massasidan är konkurrensen från eucalyptus ett stort hot och där är granmassans fördelar speciellt viktiga. Med Södras ambitiösa satsning på ligninutvinning kan våra barrträds högre ligninhalt bli en uppsida. Både tall och gran har konkurrensfördelar på världsmarknaden, men granen ska inte tas för given för framtiden.
Tillväxten knuten till torka
Att granen är på väg ut redan nu dementerades av Emma Holmström, professor i skogsskötsel vid SLU i Alnarp. Med sin forskning om klimatanpassning ser hon hur olika åtgärder skulle kunna skydda granen från skador. Redan efter stormen Gudrun gjordes många anpassningar till stormskaderisken, bland annat kortare omloppstider samt tidigare och färre gallringar.
Mera blandskog och att sprida riskerna i tid på en fastighet är andra åtgärder. En analys av stormfällning i hela landet visade att hyggeskanter är särskilt utsatta, då kan bryn runt beståndet minska risken. Tillväxten påverkas av torka, vilket forskarna bland annat följer i en unik mätserie i Asa försökspark där markfuktighet och tillväxt har mätts sedan 1990-talet. Försöken visar bland annat att tallen återhämtar sig snabbare efter en torrsommar.
Ställer om till mer hyggesfritt
Eftermiddagen ägnades åt presentationer i fält. Mikolaj Lula (SLU) har undersökt effekterna av plantgödsling. Gödslingen ger ett något större rotsystem men inte högre höjdtillväxt. Gödslingen har inte heller någon effekt på tillväxtstörningar hos tall. Alfred Deutgen (Skogforsk) ser en potential i blandskog med björk och gran.
Trädvis blandning är svår att upprätthålla eftersom trädslagen har olika tillväxtmönster, men blandskog med mera björk i hyggeskanter och på fuktiga marker är mer gångbar. Emma Sandell Festin (Stiftelsen Skånska landskap) pekade på alternativ till hyggen. På stiftelsens marker i Skåne ställs en del skog om till hyggesfritt. Som riktmärke ska det finnas 250–280 kubikmeter kvar efter avverkning i en flerskiktad granskog som blädas.
Trädslaget med flest arter
Lisa Petersson (SLU) berättade om granens arter – gran är det trädslag som har flest arter knutna till sig (1100 arter). Många svampar och skalbaggar hör till dessa. Flest rödlistade arter hittas i Jämtland och Dalarna, medan betydligt färre finns i Götaland. Karin Hjelm (Skogforsk) tog upp skadorna på gran.
Under toppåret 2021 dödades 8 miljoner kubikmeter gran av granbarkborre. Skadeläget lugnade ner sig efter det, men det är osäkert vad som händer under 2027 med tanke på allt fällt virke efter stormarna Johannes och Dave. Snytbaggen är under viss kontroll med de nuvarande mekaniska skydden, men samtidigt drabbas plantorna av nya skadegörare som bastborre och ögonvivel.
Förädlingen tar hänsyn till framtidens klimat
Johan Fransson, Bassam Dahy, Jan Bygdén och Gustav Boman (LNU) visade upp de möjligheter till skadeövervakning som kan göras med fjärranalys. Bland annat har detektering med drönare kunnat hitta rotrötedrabbade träd. Andreas Helmersson (Skogforsk) berättade om skogsträdsförädlingen och hur den tar hänsyn till klimatet. Genom att testa granar i olika klimatzoner kan granarna anpassas till ett förändrat klimat.
Slutligen visade Michal Kibitlewski (SLU) upp ett försök med douglasgran, ett alternativ till granen som på rätt marker kan nå en ansenlig produktion. Proveniensvalet är viktigt, särskilt med tanke på frostrisken för den ”gröna” douglasgranen från Nordamerikas västkust.
Inte uträknad
Vid slutdiskussionen fanns ingen farhåga för att granen skulle försvinna i södra Sverige inom åtminstone överskådlig tid. Däremot blir det allt viktigare att odla den där den inte riskerar att bli torkstressad, och att sköta den så att den är vital och motståndskraftig mot skadegörare och stormar. Granen är trots allt en naturlig del av ekosystemet i södra Sverige, som både mångfalden, landskapsbilden och industrin är anpassade till.
Text: Mats Hannerz