Genbanker är nyckeln till framtida livsmedelssäkerhet – men enbart bevarande räcker inte

Detta framkom tydligt vid förra veckans konferens ”The Seeds of Resilience 2026”, där uppemot tvåhundra internationella forskare samlades i Malmö.

– För att stärka motståndskraftiga livsmedelssystem måste genetiska resurser också vara tillgängliga, väldokumenterade och aktivt användas av forskare, växtförädlare och lantbrukare, säger Lise Lykke Steffensen, prefekt vid Institutionen för Biosystem och teknologi, och tidigare direktör på Nordgen.

I sitt huvudanförande om genbankernas framtida roll inom jordbruket lyfte hon fram en växande utmaning. Även om många genbanker framgångsrikt bevarar växtgenetiska resurser, är det bara en bråkdel av deras samlingar som faktiskt sprids vidare och kommer till användning.

– Bevarande är bara det första steget. Det verkliga värdet av genetiska resurser realiseras när de bidrar till att utveckla grödor som kan stå emot nya miljömässiga och samhälleliga utmaningar, säger Steffensen.

Genetiskt material når inte dem som behöver det

Genbanker bevarar den växtdiversitet som krävs för att anpassa jordbruket till förändrade förhållanden – allt från långvarig torka och extrema väderhändelser till nya skadegörare och sjukdomar. Denna mångfald blir allt viktigare i takt med att lantbrukare och växtförädlare söker efter grödor som kan ge stabila skördar under osäkra förhållanden.

För att säkerställa att samlingarna förblir användbara finns internationella riktlinjer, såsom FN:s FAO-standard för genbanker, som ger ramverk för insamling, bevarande, dokumentation och spridning av växtmaterial. Kvalitetsledningssystem och internationella granskningar av genbanker hjälper institutioner att förbättra sina arbetssätt och maximera värdet av sina samlingar.

– Trots dessa insatser står många genbanker inför praktiska hinder. Begränsade resurser, ofullständig dokumentation och operativa utmaningar kan göra det svårt för värdefullt genetiskt material att nå dem som behöver det. Resultatet blir att stora delar av den bevarade mångfalden förblir underutnyttjad, fortsätter Lise Lykke Steffensen.

Klimatpåfrestningar och geopolitiska spänningar skapar nya krav

Samtidigt förändras förutsättningarna för livsmedelsproduktion i snabb takt. Klimatpåfrestningar, föränderliga marknader och geopolitiska spänningar rubbar traditionella värdekedjor inom jordbruket, samtidigt som de skapar nya krav på att grödor måste anpassas. Detta har lett till ett fördjupat samarbete mellan genbanker, forskare, lantbrukare och den privata sektorn.

– Dessa nya partnerskap skapar möjligheter att påskynda innovation. De säkerställer att den genetiska mångfalden inte bara bevaras, utan också omvandlas till konkreta lösningar för jordbruk och livsmedelsproduktion.

Enligt Steffensen kommer genbankernas framtida framgång att bero på deras förmåga att överbrygga klyftan mellan bevarande och användning. Nya tekniker, mer robusta kvalitetssystem och ett tätare samarbete inom hela livsmedelssektorn kan bidra till att frigöra den fulla potentialen hos växtgenetiska resurser.

I takt med att regeringar och institutioner söker vägar för att bygga mer hållbara och motståndskraftiga livsmedelssystem, kan genbanker visa sig vara en av jordbrukets viktigaste, men ofta förbisedda, tillgångar.

– Utmaningen ligger nu inte bara i att säkra mångfalden för kommande generationer, utan i att få den att göra nytta redan idag, säger Steffensen.