Quebec ställer om skogsbruket

Fem forskare från FRAS-programmet deltog i augusti 2026 i en skogskonferens i Quebec City anordnad av den internationella boreala skogsforskningsorganisationen IBFRA. Konferensen innehöll både exkursioner och inomhussessioner, där FRAS-forskarna deltog med egna presentationer. I södra Quebec fick forskarna exempel på hur den kanadensiska provinsen söker efter metoder för att anpassa skogsbruket till mer naturnära metoder.

Tre gånger Sveriges yta

Provinsen Quebec i östra Kanada har en mer än 3 gånger så stor landyta som Sverige. Ungefär 45 procent utgörs av skog, med en sammanlagd yta på 76 miljoner hektar. Provinsen rymmer alltså resurser för både industri, mångfald och rekreation. En majoritet av skogen överlappar dessutom ursprungsbefolkningens traditionella territorier, och det kräver särskild hänsyn och dialog. Trots att Kanada och södra Sverige delar både den boreala och den tempererade lövskogszonen finns stora skillnader i synen på skogens utnyttjande.

Nya skogslagen sätter naturen i centrum

I Quebec är 92 % av skogen offentligt ägd – i Götaland är 77 % ägd av familjeskogsbrukare. Provinsen delar ut avverkningsrätter till privata aktörer, som avverkar skogen och ser till att den blir återbeskogad. Historiskt har kalhyggesbruk dominerat, med likåldriga och homogena skogar som resultat. Trycket från miljöorganisationer, lokalsamhälle och urfolk har dock satt press på regeringen att återskapa en mer naturlig struktur på skogen.

Med den nya skogslag som antogs 2010 skiftades fokus från virkesproduktion till ekologisk hållbarhet och lokalt inflytande. Lagen kräver att alla skogliga åtgärder i den statliga skogen måste efterlikna naturens egna processer och störningsmönster. Skogen ska bygga på naturlig föryngring, naturliga störningsregimer och ha en naturlig struktur. Staten har övertagit planeringsansvaret och bestämmer var och hur det får avverkas. Skogsbolagen tilldelas dock virkesgarantier.

Mellan löv och barr

Exkursionerna, som gick av stapeln i södra Quebec, visade exempel på hur forskare prövar olika sätt att sköta skogen. Quebec City ligger på samma breddgrad som södra Frankrike, men präglas av ett fuktigt kontinentalt klimat med extrema kontraster mellan kalla vintrar och varma somrar. Quebecs blandskogar utgör en övergångszon mellan boreal barrskog och lövskog.

Att behålla strukturen på en blandskog är en utmaning. Historiskt har skogarna påverkats av selektiv avverkning, jämnårigt skogsbruk och återkommande angrepp av granvecklare (spruce budworm). Det har lett till att barrträden minskat, framför allt för amerikansk rödgran (Picea rubens), något som ses som ett problem.

Luckhuggning missgynnade rödgran

Ett exempel var en blandskog med balsamgran, andra barrträd, björkar och övriga lövträd. För att stimulera naturlig föryngring skapades luckor av varierande storlek kombinerat med markberedning. Luckorna visade sig fungera utmärkt för att få upp gulbjörk (Betula alleghaniensis). Däremot hade den amerikanska rödgranen problem – det räckte inte med naturlig föryngring för att arten skulle etablera sig.

I ett annat försök testades oregelbundet placerade luckor skapade genom plockhuggning av enskilda träd eller gruppvis avverkning. Även här gynnades föryngringen av gulbjörk medan rödgranen kräver plantering för att etablera sig och överleva.

Oregelbunden skärm vanlig metod

En av hörnstenarna i Quebecs moderna skogsbruk är så kallad oregelbunden skärmställning (irregular shelterwood). I metoden avverkas skogen etappvis under lång tid, och resultatet blir en flerskiktad skog med träd i olika åldrar och storlekar. Här visade experimenten att föryngringen av rödgran och balsamgran blev betydligt bättre, och att konkurrerande lövträd och buskar ökade mindre än efter kalavverkning. Metoden bedöms ha stor potential för klimatanpassning och kolinlagring.

En brukad skog är inte förstörd

En av exkursionspunkterna handlade om skogsförstörelse. Begreppet är viktigt för Europa eftersom avskogningsförordningen sätter förbud mot handel med produkter som bidragit till avskogning och skogsförstörelse. De kanadensiska forskarna argumenterade för att en skog som fått en förändrad struktur inte per definition är förstörd (degraderad). Det är först när dess förmåga att återhämta sig efter störningar som den har försämrats permanent.

I ett område där tidigare stora kalavverkningar skapat likformiga skogar undersöktes hur alternativa gallrings- och skärmsystem kan återskapa mer naturliga skogsstrukturer. Slutsatsen är att det går, och att det då bidrar till att öka skogens motståndskraft mot framtida störningar.

Klimatflytt av träd

Assisterad migration, det vill säga att man flyttar trädslag och provenienser till nya områden, är en ofta diskuterad åtgärd för att möta ett framtida förändrat klimat. På exkursionen lyftes det fram som ett verktyg. I försök undersöks hur olika provenienser klarar framtidens klimat och hur de samspelar med konkurrerande vegetation och viltbete.

Nya samarbeten med Kanada

Ett av flera resultat av konferensen blev ett initiativ att samarbeta mellan länder för att skriva en systematisk översikt om metoder för att skatta klimatförändringars effekter på trädens tillväxt. Flera andra samarbetsprojekt diskuterades också kopplade till både traditionell skogsskötsel, assisterad migration och studier av kolflöden. Trots att skogen brukas lite annorlunda i Quebec än i Sverige så kvarstår faktum att de naturgivna förutsättningarna är ganska likartade.

Text: Mats Hannerz

FRAS-forskare som deltog i konferensen: Erika Olofsson (LNU), Karin Hjelm (Skogforsk), Delphine Lariviere (Skogforsk), Alfred Deutgen (Skogforsk) och Edzus Romans (SLU).