Mer än bara mat när odling sker i staden
Även om stadsodling står för en begränsad del av det totala matbehovet kan det bidra till lokala livsmedelsberedskap samt grönare och mer hållbara städer. Men för att odlingsplatserna ska kunna utvecklas långsiktigt behövs stöd från kommunerna, enligt forskare vid SLU.
Urban odling kan utöver skördarna som de ger fylla flera funktioner: de kan vara mötesplatser, bidra till människors hälsa och välbefinnande och samtidigt skapa livsmiljöer för växter och djur.
– Vi vill förstå urban odling ur ett bredare perspektiv. Det handlar inte bara om vad människor får ut av odlingen, utan också om vad vi kan göra för naturen, säger Geovana Mercado, forskare vid institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, SLU.
I projektet GREENHANCEnbt studerar forskarna urban odling i Malmö, Barcelona och Turin. Städerna skiljer sig åt när det gäller hur odlingen är organiserad och vilket stöd som finns från kommunen. Barcelona har exempelvis en mer utvecklad kommunal struktur, medan Malmö ännu saknar en särskild policy för urban odling.
Odling för äldre
I Barcelona finns exempelvis odlingsplatser som riktar sig till äldre personer.
– Det finns många nyttor med urban odling som inte är direkt kopplade till mat. Det kan handla om hälsa och välbefinnande, men också om relationen mellan människor och natur, säger Geovana Mercado.
Forskarna undersöker också vilka grupper som deltar i odlingsinitiativen i dessa tre städer. Äldre personer och barn är ofta representerade, bland annat genom olika utbildningsinsatser, medan ungdomar verkar vara mindre närvarande. Det väcker frågor om vilka effekter bristen på koppling till naturen ger i olika åldrar.
– När man arbetar med naturen får man en konkret erfarenhet av naturens processer. Det kan bidra till en förståelse för biologisk mångfald och till en vilja att ta hand om miljön som är viktig att få med sig under ungdomsåren.
Urban odling kan också öka områdets biologiska mångfald. Även små områden kan rymma många olika växtarter och andra organismer. Men det kräver att odlingsplatserna inte utformas alltför ensidigt.
– Vi behöver förändra synen på hur en odlingsplats ska se ut. Den behöver inte vara perfekt och strikt organiserad utan en variation av växter och miljöer är positiv för den biologiska mångfalden.
Gräsrotsinitiativ
Ett av de största hindren för stadsodling är tillgången till mark och frågan om hur länge odlingsplatserna får finnas kvar. I flera städer används övergivna eller outnyttjade områden för odling. Initiativen kan starta på gräsrotsnivå, men om marken saknar långsiktigt skydd finns en risk att den senare tas i anspråk för exempelvis bostadsbyggande.
– Om man inte vet hur länge man får använda marken är det svårt att investera tid och resurser i platsen. Därför behöver kommunerna fundera på hur sådana områden kan skyddas och utvecklas långsiktigt.
Forskarna tittar också på möjligheterna att använda urban odling för lokal matproduktion. Här finns ytterligare hinder, bland annat regler kring försäljning av egenodlad mat och krav på att kontrollera markens kvalitet. I Turin studerar forskarna bland annat hur en odlingsförening försöker utveckla verksamheten genom att sälja produkter från odlingen. Det kan ge ekonomiska möjligheter, men samtidigt förändra verksamhetens sociala funktion.
– Det är en svår balans mellan sociala och ekonomiska mål. När man börjar sälja produkter uppstår nya möjligheter, men också nya krav och regler.
Svenskt undantag
Svenska företag behöver normalt följa både EU-lagstiftning och svensk lagstiftning om livsmedel, men för att underlätta försäljningen av små mängder finns ett svenskt undantag. Det omfattar företag som säljer små mängder produkter från jorden och naturen: grönsaker, frukt, bär, mjölk, ägg samt produkter från jakt och fiske till butiker, kaféer och restauranger i närområdet. För odlare innebär undantaget att det räcker med att registrera sin anläggning hos länsstyrelsen.
– Så vitt jag vet är det relativt enkelt att sälja stadsodlad mat i Sverige, lite beroende på volym, säger Håkan Jönsson, koordinator för satsningen Food and Cities som drivs av framtidsplattformarna SLU Future Food och SLU Urban Futures.
Han har även arbetat som professionell kock, bland annat på Grand Hotell i Lund.
– Min erfarenhet från restaurangbranschen är att den största utmaningen är att matcha tillgång och efterfrågan. Gästerna på restaurangen kommer ofta inte samtidigt som den stadsodlade maten finns färsk och tillgänglig. Därför behövs täta och nära kontakter mellan stadsodlare och restauratörer för att det skall fungera, säger han.
Geovana Mercado betonar att det finns stora variationer inom Europa, men också lokalt utifrån vilken typ av urban odling det handlar om.
– I Sverige är kolonilotter generellt avsedda för individuell användning snarare än kommersiell produktion. I Turin och Barcelona har många initiativ för odling sociala, utbildande och samhällsorienterade syften. Initiativens ursprungliga syfte och reglerna för markens användning går inte alltid att kombinera med försäljning. Därför är det viktigt att särskilja mellan olika modeller för stadsodling utifrån platsens ursprungliga regelverk och syfte.
Kontakt
-
PersonKarin Montgomery-CederhielmEnheten för samverkan och utveckling
-
PersonGeovana Carla Mercado RamosInstitutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning
-
PersonHåkan JönssonInstitutionen för människa och samhälle
Om projektet
This research was funded by Biodiversa+, the European Biodiversity Partnership, in the context of the GREENHANCEnbt project under the 2023-2024 BiodivNBS joint call. It was co-funded by the European Commission (GA No. 101052342) and the following funding organisations: Formas-Sweden, MUR- Italy, AEI-Spain.