Från kunskap till friska bisamhällen – hur biodlare världen över hittar och använder information
En nyligen publicerad studie i Journal of Apicultural Research, genomförd av forskare inom COLOSS kärnprojekt ”B-RAP” (Bridging Research and Practice), tar upp utmaningar med att förse biodlare med vetenskapligt grundad kunskap för att stärka honungsbisamhällens hälsa.
Studien lyfter särskilt fram vikten av utbildning och välfungerande skötselrutiner för att minska samhällsförluster, inte minst i relation till hot som varroakvalstret. Samtidigt konstateras att det fortfarande är en utmaning att nå ut med denna kunskap på ett effektivt sätt.
I studien presenteras en global enkätundersökning från 2020, med syftet att kartlägga vilka informationskällor biodlare använder och vilka de föredrar. Målet är att minska avståndet mellan forskning och praktisk biodling. En viktig slutsats är att vetenskapligt baserad information behöver spridas genom kanaler som är anpassade till biodlarnas behov, förutsättningar och vanor.
Världsomspännande undersökning
Undersökningen omfattade över 11 000 biodlare världen över. De flesta svar kom från Europa, medan Afrika var svagt representerat. Majoriteten av deltagarna var män, med en medianålder på 55 år och varierande utbildningsbakgrund. Tre fjärdedelar var hobbybiodlare, medan de övriga bedrev biodling på deltid eller heltid. Antalet bisamhällen varierade stort, där hobbybiodlare generellt hade färre samhällen än yrkesbiodlare.
Biodlarna hade också olika erfarenheter av utbildningar, där nybörjarkurser var vanligast. När det gäller informationskällor var biodlingstidningar de mest använda källorna, särskilt i Europa. I Asien och Latinamerika spelade däremot digitala medier en större roll. Biodlare i Asien och Nordamerika värdesatte i högre grad personlig kontakt, till exempel med rådgivare eller andra biodlare. Kvinnor använde oftare direkta kontakter, medan män i större utsträckning tog del av information via webben.
Olika åldersgrupper söker olika information
Ålder visade sig också ha betydelse: äldre biodlare föredrog traditionella kanaler som tidskrifter och föreningar, medan yngre oftare sökte information digitalt. Även erfarenhet och utbildning påverkade valet av informationskälla. Mer erfarna biodlare föredrog etablerade kanaler, medan mindre erfarna ofta föredrog mentorskap. Nybörjare vände sig gärna till föreningar och handledning, medan mer professionella biodlare i högre grad använde konferenser och vetenskapliga publikationer.
Sammanfattningsvis visar studien att en bättre förståelse för biodlarnas olika förutsättningar är avgörande för hur information bör utformas och spridas. Genom att anpassa kommunikationen och säkerställa tillgång till tillförlitlig kunskap kan man på ett mer effektivt sätt stödja biodlare världen över.
Några centrala slutsatser från studien
Demografi:
De svarande bestod till stor del av äldre män med relativt hög utbildningsnivå, vilket ligger i linje med tidigare undersökningar inom biodling.
Regionala skillnader:
Det finns tydliga skillnader i både arbetssätt och informationsbehov mellan olika delar av världen. I Europa och Nordamerika finns etablerade nätverk och stödstrukturer, medan de är mindre utvecklade i delar av Asien och Latinamerika. I många utvecklingsregioner är biodling dessutom en viktig inkomstkälla.
Behov av anpassad kommunikation:
För att nå fram behöver informationen anpassas efter målgruppen. Det innebär att ta hänsyn till faktorer som ålder, erfarenhet, utbildning och regionala förutsättningar. En kombination av olika kanaler – tryckt material, digitala plattformar, gruppaktiviteter och personlig kontakt – är ofta den mest effektiva.
Tillgång till tillförlitlig kunskap:
Behovet av kvalitetssäkrad och relevant information är stort, särskilt hos mindre erfarna biodlare som är mer mottagliga för felaktig eller missvisande information. Insatser bör därför fokusera på att stärka tillgången till trovärdiga källor.
Digitala möjligheter och risker:
Internet och sociala medier ger nya möjligheter till snabb informationsspridning och erfarenhetsutbyte, men innebär också risker i form av ojämn kvalitet och spridning av felaktigheter. Det behövs därför insatser för att stärka kvaliteten i det som sprids.
Framtida utveckling:
Det är troligt att digitala verktyg och sociala medier kommer att spela en allt större roll framöver. Samtidigt kvarstår behovet av att anpassa informationen till lokala förhållanden och hantera informationsöverflödet.
Att stärka samspelet mellan forskning och praktik:
För att förbättra kunskapsutbytet behövs fler och bättre kontaktytor mellan biodlare och forskare. Dessa behöver utformas med hänsyn till lokala behov och tekniska möjligheter.
Kontakt
-
PersonLotta Kristiansen, ForskningsassistentInstitutionen för människa och samhälle