Hållbarhetsmått i livsmedelssystemet – för vem?

Ett hållbart livsmedelssystem kan beskrivas som ett som kan försörja både dagens och kommande generationer med näringsriktig mat i tillräcklig mängd. Och hållbarheten kan delas upp i miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter. Helena Robling har i sitt doktorsarbete vid SLU undersökt hur hållbarhet mäts i livsmedelsbranschen, både på gårdsnivå och i större livsmedelsföretag.

– Vi behöver hållbarhetsmått, eller indikatorer, för att kunna spåra vilka framsteg som görs, men också för att kunna hålla olika aktörer ansvariga. Jag ville undersöka hur indikatorerna används i praktiken och om de leder till förändringar, säger Helena Robling som disputerar vid SLU den 25 september.

Olika indikatorer används på gårdsnivå och hos företag i industrin och handeln. På gårdsnivå kan det exempelvis handla om bekämpningsmedel, antibiotikaanvändning och djurhållning. På livsmedelsföretag är det vanligare att följa upp indikatorer som kopplar till försäljning av exempelvis ekologiska produkter och hälsoaspekter som salt- och sockerhalt.

Alla uppföljningar leder inte till hållbarhetsåtgärder

Helena Robling och hennes kollegor har studerat hållbarhetsindikatorer både hos företag som behöver hållbarhetsredovisa och sådana som inte behöver det. Den mest heltäckande redovisningen fanns i större multinationella företag med hög omsättning, som hållbarhetsredovisar enligt lag.

Några övergripande slutsatser är att hållbarhetsindikatorer fyller olika funktioner i livsmedelssystemet, att vissa dimensioner inte följs upp på samma sätt som andra och att uppföljning inte nödvändigtvis leder till några hållbarhetsåtgärder.

– En vanlig uppfattning bland personer som arbetar med hållbarhet inom det svenska livsmedelssystemet är dessutom att det är politiker som har förmågan att påverka utvecklingen mot hållbarhet och därför bär det största ansvaret för förbättringar. Att mäta och att verka för hållbarhet är dessutom två olika saker, och det har varit väldigt intressant att försöka hitta kopplingar mellan dem, säger Helena Robling.

*Källa: Robling, H., K. Islamian, E. Owusu-Sekyere, M. Jonell and H. Hansson. 2026. Heterogeneity in quantity, scope and target connection in food sector firms' reporting of sustainability indicators – examples from Sweden. British Food Journal 128(13): 431-451. https://doi.org/10.1108/BFJ-08-2025-1011

Konkreta mått på ekonomisk hållbarhet

Avhandlingen har även studerat den ekonomiska aspekten av hållbarhet och ser att det verkar finnas ett behov av att utveckla vad ekonomisk hållbarhet betyder i konkreta mättermer, det vill säga vilka ekonomiska aspekter som är mest relevanta ur ett hållbarhetsperspektiv.

– I många hållbarhetsrapporter är den ekonomiska dimensionen helt frånvarande och väldigt få följer indikatorer som beskriver ekonomin som ett verktyg för att alla ska kunna äta bra och att livsmedelssystemet är rättvist, snarare än ett mål i sig, säger Helena Robling.

Avhandlingen visar även att svenska mjölkbönder har bestående ekonomiska utmaningar och att företag inom livsmedelsbranschen upplever ökade rapporteringskrav från bland annat lagstiftning, investerare och konsumenter. Samtidigt är orsakssambandet mellan ekonomiska resultat och andra hållbarhetsdimensioner komplexa.

– I vårt arbete har vi fokuserat på uppföljning. Hållbarhetsindikatorer används av de flesta som vill följa livsmedelssystemets utveckling, men få bryr sig om vad indikatorerna i sig säger om vad vi tycker är viktigt att följa, och vad som saknas. Men det behövs mer forskning för att veta när och var social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet kan förstärka varandra, säger Helena Robling.

Avhandlingen Use, action and economic performance in sustainability indicator monitoring of the Swedish food system.

Mer information om disputationen den 25 september.