Tidigare snösmältning ger lägre grundvattennivåer och minskade vattenflöden
Snösmältningen sker allt tidigare i Sverige till följd av kortare och varmare vintrar. Det leder till lägre grundvattennivåer och minskade vattenflöden i vattendrag som exempelvis Fyrisån i Uppsala, enligt SLU-professorn Hjalmar Laudon.
– Vi ser tydliga förändringar: vintrarna blir kortare och torrare, och det påverkar hur mycket vatten som lagras i landskapet, säger Hjalmar Laudon, professor vid SLU.
Vattendrag styrs i hög grad av hur mycket nederbörd som faller och när under året den kommer. När vintern förändras påverkas hela systemet. Utvecklingen går snabbast i Mellansverige, men märks i hela landet.
Vintern avgör grundvattnet
Det är under vintern som grundvattnet fylls på. När vegetationen inte tar upp vatten kan nederbörden lagras i marken och bidra till att fylla grundvattenmagasin.
– Vintern är central för att bygga upp vattenreserver som sedan ska räcka under sommaren, både för växter och för vattenflöden i bäckar och åar, säger Hjalmar Laudon.
Men när snömängden minskar och snön smälter tidigare förändras den balansen. Mindre vatten hinner lagras, vilket på sikt ger lägre grundvattennivåer.
Sommarregnet fyller inte på
Regn under sommaren har en annan effekt än vinterns snö berättar Hjalmar Laudon.
– Det mesta av sommarregnet avdunstar snabbt eller tas upp av växtligheten. Det bidrar generellt väldigt lite till grundvattnet. Vid torra somrar blir därför ekosystemen beroende av det vatten som lagrats under vintern.
Fyrisån påverkas
Fyrisån i Uppsala är ett exempel på ett vattendrag som påverkas av förändrade vintrar. Åns flöde är kopplat till stora grundvattenmagasin som byggs upp långsamt.
– Vintern är viktig även för Fyrisån. Samtidigt påverkas ån av markanvändning, som jord- och skogsbruk, samt av stadsutveckling och dränering uppströms, säger Hjalmar Laudon.
Långsam men tydlig förändring
Vintern blir kortare från båda håll – den börjar senare på hösten och slutar tidigare på våren. I till exempel Vindeln förkortas vintern med omkring två dagar per år, och i Uppsala med cirka en och en halv dag.
Effekterna sker dessutom med en fördröjning.
– Det vi ser i dag är resultatet av förändringar som började långt tidigare. Det betyder att dagens utvecklingen riskerar att fortsätta påverka vattenresurserna länge framöver, säger Hjalmar Laudon.
Han menar att det finns skäl till oro:
– Om vintrarna fortsätter att försvagas får vi på sikt betydligt mindre vatten i landskapet, vilket kommer att vara besvärande.
Kontakt
-
PersonHjalmar Laudon, ProfessorInstitutionen för skogens ekologi och skötsel, gemensamt
-
PersonTherese Hallqvist, KommunikatörKommunikationsavdelningen