Hallå där Anna Robling

Vem är du och vad är din bakgrund?

Jag utbildade mig till landskapsarkitekt vid SLU i Uppsala, läste en kurs i miljöpsykologi i Alnarp. Efter utbildningen arbetade jag som praktiserande landskapsarkitekt i privat sektor under nästan 15 år innan jag kom tillbaka till SLU. Jag fick tidigt ett intresse för barns och ungas utemiljöer. I mitt arbete som landskapsarkitekt kom jag ofta i kontakt med projekt som berörde barn och unga, det kunde vara skolgårdar, förskolegårdar, lekparker, bostadsgårdar och parker. Men också i tidiga skeden med projekt i större skala där det blev viktigt att bevaka barns intressen.  

Var arbetar du idag?

Jag har en adjunktstjänst på institutionen för Stad och Land och undervisar på både landskapsarkitektprogrammet och landskapsingenjörsprogrammet. Jag är också programstudierektor på landskapsingenjörsprogrammet.

Vad handlar ditt arbete med barn och landskap om?

Jag leder kursen Stadsrum för barn och unga som är en distanskurs på deltid för yrkesverksamma med olika bakgrund. I kursen går vi igenom grundläggande kunskaper om hur vi bäst tar tillvara barns intressen med olika tema för varje kursträff.

En av styrkorna med kursen är träffarna där deltagarna diskuterar utifrån sina egna erfarenheter och kompetenser med ett gemensamt intresse för barns utemiljö. Under åren har vi haft deltagare som har varit landskapsarkitekter, landskapsingenjörer, trädgårdsingenjörer, VA-ingenjörer, samhällsplanerare, pedagoger, designers, byggnadsarkitekter, konstnärer, formgivare m.fl. Det gör att alla får pröva olika perspektiv och sedan kan sprida viktiga kunskaper om barnfrågor i sina olika roller.  

Jag lyfter också gärna barn- och ungafrågor i de kurser jag medverkar i. Särskilt viktigt tycker jag att det är när det handlar om stadsplanering, att bevaka barnfrågorna i tidiga skeden.

Vad är utmaningarna när det gäller barn och landskap?

Ett vanligt problem är bristen på yta, särskilt i tätbebyggda områden. Det är många intressen som konkurrerar om den dyra marken, och där är det viktigt att någon tar striden för barnen för de kan ju inte göra det själva.

Ett annat problem är torftiga lekmiljöer. Barns utemiljöer kan uppfattas som stökiga men det blir inte bra lekmiljöer när det är för tillrättalagt. Att låta barnen ha tillgång till lösa material och att tillåta pågående lek som får fortsätta är så viktigt.

Även säkerhetsaspekter kan vara ett problem som går ut över den fria leken. Barn behöver få testa sina gränser och få upptäcka vad de klarar/ inte klarar och att lära sig av det. Vi ser också att barns rörelsefrihet har begränsats.  

Men det finns också en positiv utveckling. I och med att barnkonventionen blev svensk lag 2020 pratas det mer om detta idag, det finns skyldigheter som inte går att bortse från. Vi ser också att argumentationen för gröna miljöer för barn får ”draghjälp” i och med behov av klimatanpassning t.ex. skyfallshantering och för att motverka uppvärmning. Lekotoper anläggs, naturlika miljöer som kombinerar ekosystemtjänster med höga lekvärden.  

Varför tycker du att SLU:s forskning om barn och landskap är viktigt?

Barns och ungas utemiljöer är viktiga för deras utveckling och välmående. SLU:s forskning ger oss argument till varför det är viktigt att prioritera barns och ungas behov i planering och gestaltning av utemiljöer. När vi vet det här är det viktigt att sprida kunskap. Ju fler som har kunskap desto svårare blir det att ignorera barnens behov och i stället prioritera för barns och ungas bästa.