Hallå där Märit Jansson

Vem är du, vad är din bakgrund?

Jag är landskapsarkitekt med utbildning från SLU Alnarp där jag sedan har fortsatt med forskning. Jag har disputerat och är sedan 2016 docent i landskapsplanering.

Var arbetar du?

Min hemvist är institutionen för landskapsarkitektur, planering och förvaltning, inom ämnesgruppen landskapets governance och förvaltning där jag är avdelningschef. I min tjänst ingår också ett samverkansuppdrag inom ämnet urbana miljöer. Jag undervisar också i flera utbildningsprogram och handleder examensarbeten på kandidat- och mastersnivå.

Vad handlar ditt arbete med barn, unga och landskap om?

Det har utvecklats genom åren, eftersom jag har hållit på med detta i över tjugo år. Jag har två ämnesmässiga ben, dels förvaltning och governance, dels barns utemiljöer. Intresset för det senare har sprungit ur mitt arbete med lekplatser. Jag sökte en doktorandtjänst om förvaltning av lekplatser som jag tyckte lät intressant, sedan har jag fortsatt studera bland annat skolgårdars utveckling och barns närmiljöer. Mitt intresse för barns egna perspektiv har lett till bland annat promenadintervjuer med barn för att förstå vilka miljöer som är intressanta för dem. Det är en fantastisk metod för att komma så nära barnens perspektiv som möjligt.

Under senare år har jag gjort mer övergripande arbeten, till exempel kunskapssammanställningar för myndigheter, enkätstudier bland kommuner och litteraturstudier. Man kan säga att min forskning har gått från att titta på enskilda platser och barns perspektiv till att se det mer övergripande: Vad är en barnvänlig och hälsosam byggd miljö? En stor del av mitt arbete omfattar också samverkan, där jag bland annat är ute och föreläser och samarbetar i projekt med främst kommuner.

Vad är en barnvänlig byggd miljö?

En bra barnvänlig bebyggd miljö är en miljö där det finns många intressanta platser och mycket att göra och där barn har stor rörelsefrihet som möjliggör för dem att använda platserna. I dag vill vi gärna utforma utemiljöer väldigt mycket och sköta dem rationellt, men barn har ingen nytta av överdesignade och välstädade utemiljöer. För att få till mer intressanta miljöer behöver man samarbeta och där kommer governance in, eftersom många olika roller påverkar barns utemiljöer. Om någon inblandad part till exempel tycker att taggbuskar inte ska finnas på en skolgård så kan hela värdet av etablerad vegetation försvinna. Under de senaste åren har det varit stort fokus på gröna skolgårdar, men vuxnas oro och okunskap kan sätta käppar i hjulet för att de ska bli verklighet.

Varför tycker du att SLU:s forskning om barn, unga och landskap är viktig?

Att skapa människovänliga och barnvänliga miljöer är grundläggande i arbetet för en hållbar värld. Att främja rörelsefrihet för barn genom att bygga bort trafik och andra hinder är viktigt, liksom att skapa ett nätverk av intressanta platser som barn och unga kan röra sig mellan. När man pratar om problem som rör barn och unga i dag, som för mycket skärmtid, för lite rörelse, psykisk ohälsa med mera så är det sällan man lyfter betydelsen av bra utemiljöer vid exempelvis skolor och förskolor. Om de är mångfunktionella kan de främja barns utveckling och hälsa och samtidigt bidra med bland annat dagvattenhantering, svalka och biologisk mångfald till hela samhället. Ett annat område som har blivit mer aktuellt under senare år är barns deltagande och att involvera barn i arbetet med att utveckla utemiljöer. Det behövs mer forskning för att kunna stödja dessa processer.