Vecka 14: rapport från Julia

Sickan

I tisdags besökte vi det första område vi hittat, där Sickan hängt under en längre period (= ett kluster med positioner*) sen studien startade.

Vi kom dit och ca 50 meter därifrån fick spårhundsdetektiven och norrbottensspetsen Onni upp ett starkt spår, jag flög efter trots att hon är så liten. Hon krängde sig in bland grenar, det såg ut som en liten träkoja, och i mitten av det hittade vi ett rådjur som Sickan fällt.

Sen i fredags var jag och Onni på fler av hans favoritställen. Då hittades flera viloplatser där han legat under dagarnas ljusa timmar. Här ser man gropen han bildat med sin kroppsvikt av att ha legat:

En gemensam nämnare för viloplatserna är att han ofta väljer ställen med sly och höga stenar/klippor. Det är inte konstigt alls för ett lodjur, det ger katten koll över sin omgivning och lite skydd av slyet. Efter att ha varit uppe på klipporna förstår man varför: det är en otrolig utsikt. Svårare var det att komma upp själv då det ofta var brant. Onni sprang upp för klippan som en liten bergsget och jag fick bara haka på bäst jag kunde:

På två av viloplatserna hittade jag vad vi misstänker är päls från Sickan:

På ett av ställena hittades även spår av ett rådjur som han fällt. Under granar hade han ätit den, som i en liten koja. Det såg rätt mysigt ut faktiskt:

* Kluster: GPS-halsbanden är programmerade att ta en GPS-position varannan timme. Om ett lodjur stannar på samma plats så får man en klump med positioner, detta kallas ett kluster (eller ett kluster av positioner). När ett djur uppehållit sig på en och samma plats under en tid betyder det att de gjorde något där. För ett rovdjur som lodjur kan det vara en viloplats, en plats där de fällt ett byte, en lya, att de skadat sig och ligger och vilar m.m.

Alla platser där vi har två eller fler GPS-positioner inom 100 meters avstånd från varandra definieras som ett kluster i den här studien. När lodjuret lämnat platsen går vi dit och letar, ofta med hjälp av hundar, för att se vad de gjort där. På så sätt lär vi oss vilken typ av terräng de föredrar att vila i, hur ofta de slår byten och vilken sorts byten (vilka arter, kön och ålder) de tar. Vi kan även se om det skiljer sig mellan vuxna lodjur och ungar, mellan hanar och honor o.s.v.

Snygg-Sven

I veckan har vi besökt tre ställen (kluster) som Snygg-Sven gillar att hänga på. Vi har hittat rester av harar och rådjur. På ett av ställena hittade vi även avföring; väl övertäckt precis som en tamkatt gör.

Lodjur brukar ofta vara ganska noga med vad de äter, de är lite finsmakare på så sätt (återigen lite likt hur en tamkatt skulle bete sig), så man brukar kunna se skillnad på om det bara varit lodjur där eller andra djur också.

I torsdags var jag och hunden Onni ute och besökte ytterligare några av Snygg-Svens favoritplatser (kluster). På ett av dem hittade jag (läs: Onni) rester av en tjäderhöna som Snygg-Sven mumsat på. Den hade han käkat uppe på en klippa med otrolig utsikt:

Spårhundsdetektiven Onni satte sig så fint där vi hade GPS positionen, så på den udden hade Snygg-Sven suttit på/legat ett tag:

Sista platsen (klustret) som Snygg-Sven hängt vid var i ett kärr, jag själv sjönk ner till anklarna i mossan, katten gillar verkligen många olika typer av miljöer…