Vecka 19: rapport från Julia

Sickan

Denna vecka hittade jag en ny typ av viloplatser i Sickans favoritområde – under stora stenar. Kan det varit extra kyliga eller regniga dagar han var där kanske?

Under en av stenarna hade han gjort som en liten säng i mossan. En bit bort från en av viloplatserna hittade jag både fågelfjädrar och päls från vad vi misstänker kan vara kronhjort. Om det var Sickan eller inte kan vi dock bara spekulera kring.

På två av hans områden denna vecka hittade jag också rester från rådjur.

En av platserna var precis vid en åker. Där hade han inte varit jättelänge, så jag blev lite förvånad när det var en bytesplats. Men troligtvis hade även andra djur varit där och ätit, för jag hittade bara ett ben och lite hud:

Vid den andra bytesplatsen hittade jag bara hår, men lukten satt kvar i luften. På marken låg det även några blad med blod på, vilket talar ytterligare för att detta verkligen var en bytesplats. Det var ett ställe där många djur rör sig, det fanns massa spår i marken.

Snygg-Sven

Denna vecka hade Snygg-Sven bara tre områden han hängt i, men ändå tog det en hel dag att besöka dem, då de var väldigt svåråtkomliga. Många kilometer till fots blev det.

Han hade fällt två rådjur senaste tiden, den ena på ett kalhygge, och den andra i en myr. Kalhygget var otroligt stort, och det fanns inte mycket kvar av bytet. Jag är extra tacksam för spårhundsdetektiven Onni de gångerna, hon hittar det 100 gånger snabbare än jag skulle!

På detta område hade det varit hungrig räv som nallat på bytet, den hade lämnat avföring precis bredvid.

En bit bort från bytesplatsen hittade jag även Snygg-Svens viloplatser, bland annat bredvid en stor rotvälta – bra skydd på ett öppet kalhygge:

Onni tog en välbehövlig vila medan jag fyllde i dokument, den lilla donnan har en så tydlig av- och påknapp:

Sista stället för dagen var i samma område som de jag besökt tidigare. Lite intressant att se hur Snygg-Sven ibland återkommer till samma platser, i alla fall på ett ungefär.

Detta byte var väldigt färskt, det hade bara legat i några dagar. Jag möttes av ett antal korpar när jag kom dit, men i övrigt såg rådjuret ganska orört ut (förutom Snygg-Svens framfart vill säga). Det är extra kul när bytet är lite mer helt, då man kan få ut mer information av det, såsom ålder, kön och hur det avlivades. Detta var till exempel en vuxen hane, och Snygg-Sven hade fällt det genom ett bett i halsen. Sen hade säkert fåglarna varit där efter, men det var ändå tydligt på plats. Delar av bytet var övertäckt med mossa, troligtvis för att gömma det när han kom och gick: