Nationell övervakning av småbiotoper

Så går övervakningen till

Heltäckande kartering görs i både flygbild och fält, inom rutor med 1 km x 1 km storlek. En mindre rutstorlek används jämfört med Remiil, och istället innehåller stickprovet fler rutor, för att man ska kunna få säkrare resultat för indelning i olika regioner och undertyper av småbiotoper.

All åkermark och betesmark karteras i flygbilder, och dessutom karteras linjeobjekt och åkerholmar som ligger inom åkermarken, eftersom de kan ha en särskilt viktig funktion för att öka variationen av livsmiljöer för växter och djur i åkerdominerade slättlandskap. En fördel med att ta in mer information från flygbilder är att man säkrare kan uttala sig om verkliga förändringar genom att jämföra flygbilder från två olika tidpunkter.

Fältinventeringen fungerar som ett komplement till flygbildstolkningen. Där karteras även småbiotoper som kan vara svåra att se i flygbilder, och fler variabler finns med som beskriver småbiotopernas karaktär och skick.

Följande småbiotopstyper ingår:

• Åkerholmar och småvatten
• Diken
• Stenmurar och stensamlingar med röjningssten
• Vegetationsremsor och brukningsvägar mellan åkerfält
• Ängslador och andra jordbruksbyggnader utanför gårdsmiljön