Hur mår arbetsmarknaden när befolkningen krymper?
Frågan om demografi och arbetsmarknad är central för många kommuner på svensk landsbygd. Begreppet ”kompetensförsörjning” har snabbt seglat upp som en brinnande fråga på den regionalpolitiska himlen, och ekvationen om hur en krympande befolkning ska kunna försörja allt fler äldre är svår att lösa.
Även om frågeställningen är relevant för snart sagt hela landet så ställs den på sin spets när den handlar om landsbygd. Här kämpar redan vård och omsorg med näbbar och klor för att fylla vakanser, skolan söker efter behörig personal, och företag har svårt att hitta rätt kompetens.
Ett blogginlägg av Charlotta Hedberg, professor i kulturgeografi vid Institutionen för geografi vid Umeå universitet.
En konferens om migration och arbetsmarknad
Forskningen som relaterar till kompetensförsörjning är generellt sett spridd inom olika ämnesdiscipliner och traditioner. För att skapa en plattform för möten över ämnesgränserna anordnade vi därför en internationell forskarkonferens 25-28 mars 2025 vid Umeå universitet, som finansierades av Uppdrag landsbygd. Konferensens tema var "Regionala arbetsmarknader i en tid av krympande befolkning: Utmaningar, sociala ojämlikheter och vägar framåt". På konferensen deltog 65 personer, som fördelades på 10 sessioner, samt tre huvudtalare och en policy panel. Konferensen var ett samarbete mellan kulturgeografiska forskare vid Umeå, Karlstad och Stockholms universitet, men framförallt var den ett möte mellan regional forskning och demografi, arbetsmarknadsforskning och migration, samt befolkningsgeografi och ekonomisk geografi.
Några av de insikter som presenterades under konferensen redovisas här. Som professor och dåvarande vice-rektor vid Umeå universitet, Dieter Müller, sa i sitt öppningsanförande så har frågan om regional utveckling i norra Sverige bytt skepnad, från att på 1960-talet handla om rädsla för arbetslöshet till att idag snarare handla om brist på arbetskraft. Denna utveckling syns inte minst i norra Sverige, där den så kallade ”gröna omställningen” av industrin och utvecklingen av (påstått) hållbara material står i fokus. Denna fråga illustrerade sedan Madeleine Eriksson vid Umeå universitet, som första huvudtalare vid konferensen. Hon betonade den utsatthet som utländska migrantarbetare befinner sig i, samtidigt som spänningar uppstår mellan lokalsamhälle, företag och politik. Utmaningarna har sin bakgrund i såväl globala som regionalpolitiska koloniala mönster och samhällsordningar. Det är viktigt att kritiskt ifrågasätta regional utveckling, och om den faktiskt gagnar den lokala befolkningen. Särskilt problematisk är det snabba tempo som de gröna utvecklingsprojekten har sjösatts med, och som bidrar till utsatthet för arbetskraft och lokalsamhälle.
Från de exceptionellt stora klyftorna mellan stad och land i Storbritannien utgick sedan vår andra huvudtalare, professor Maria Abreu vid Cambridge universitet. Klyftorna skapas av att redan växande regioner attraherar kompetent arbetskraft, medan krympande regioner står som förlorare. Därför blir det viktigt för landsbygder att studera de attityder som den lokala befolkningen har till inflyttare, och i synnerhet frågan om hur acceptansen för invandring kan öka. Regionerna behöver, enligt Maria, skapa en regionalt specifik invandringspolitik, som matchar arbetsmarknadens behov. För att skapa tolerans hos lokalbefolkningen förordade hon därför att man politiskt sett använder sig av en underifrån-inspirerad dialogpolitik, så kallad ”capability approach”, som utgår från befolkningens egna behov och ställer frågan om samtliga relevanta grupper är representerade i politiska satsningar. På detta sätt skulle lokala arbetsmarknader öka toleransen för nya grupper av arbetstagare och inflyttare.
På samma tema, men utifrån migrationsforskningens synvinkel, talade vår tredje huvudtalare, professor Johan Fredrik Rye vid Universitet i Oslo. Han betonade att en stor del av det arbete som förut gjordes av lokal arbetskraft idag utförs av migrantarbetare, som arbetar under oklara arbetsrättsliga förhållanden. Han fastslog, helt frankt, att ”utan migrantarbetare skulle det inte finnas något landsbygdssamhälle, så som vi känner det idag.” Det är därför viktigt att arbeta för förbättrade förhållanden för migrantarbetare, bättre inkludering, normalisering och att vi slutar betrakta migrantarbetare som ”den Andre”. Vi måste förstå det oumbärliga tillskott som de utgör för att våra regioner upprätthålls och förbättra deras levnadsförhållanden. Detta innebär i förlängningen att vi helt behöver släppa tanken på landsbygden som en konservativ ”rural idyll”. Det är också centralt att anlägga ett klassperspektiv på frågan om migration och landsbygd.
Regionalpolitik och forskning
De frågor som diskuterades på konferensen handlade således om arbetsmarknadens utveckling och relationen till arbetskraftsförsörjning. Huvuddelen av konferensens huvudtalare betonade emellertid särskilt frågan om den internationella migrationens betydelse för landsbygd och perifera regioner.
Den här inriktningen står i bjärt kontrast till hur frågan om kompetensförsörjning tenderar att angripas politiskt idag. Den svenska regeringen betonar visserligen vikten av att attrahera internationell spetskompetens för att skapa ett konkurrenskraftigt näringsliv, men samtidigt följer regeringen Tidöavtalets linje om att kraftigt begränsa arbetskraftsinvandringen, i synnerhet lågutbildad arbetskraft. I dagarna syns visserligen intern kritik inom regeringen för att skärpt arbetskraftsinvandring är ”dåligt för Sverige”, men föresatsen om att minska arbetskraftsinvandringen står fast.
Frågan om att arbetskraftsmigration skulle bidra till regional utveckling finns således inte högt upp på den politiska agendan. Detta är även en personlig reflektion som jag har gjort efter att under 2024 och 2025 ha deltagit i två event ordnade av Uppdrag landsbygd i syfte att sammanlänka forskning och policy vad gäller just kompetensförsörjning. Här har det slagit mig att frågan är så bred och komplex att den ofta har svårt att få rum inom ett forskningsprojekt. Få forskare har därmed funderat kring helheten. När dessutom en av de kanske lägst hängande frukterna, den om arbetskraftsinvandring, motverkas på nationell politisk nivå blir det ytterst svårt att ge frågan om kompetensförsörjning tydliga konturer och ännu svårare att diskutera lösningar.
Till syvende och sist tror jag därför att en riktad forskningsutlysning, som eftersträvar bred och tvärvetenskaplig kunskap, är nödvändig för att forskningen ska kunna svara på frågan om kompetensförsörjning, regional arbetskraftsförsörjning och dess relation till migration. Vår konferens pekade därför både på frågans spännvidd, möjligheter till tvärvetenskapligt samarbete och på dess politiska sprängkraft.
Länkar
https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/statens-offentliga-utredningar/2024/02/sou-202415/
https://www.dn.se/sverige/ministern-johan-britz-vill-ga-emot-tidoavtalet/