Med eld som verktyg – så stärker vi skogens beredskap
När det gäller beredskap inför skogsbränder är ibland det bästa skyddet – eld. Vid SLU forskar doktoranden Olga Wepryk om hur naturvårdsbränning – noggrant planerade, lågintensiva bränder – kan göra skogar friskare, mer motståndskraftiga och bättre rustade för framtida kriser.
Genom sitt projekt Burning for Conservation undersöker hon hur återinförandet av eld kan minska bränsleansamling, återställa biologisk mångfald och hjälpa Sverige att anpassa sig till ett varmare och torrare klimat, där skogsbränder väntas bli både vanligare och svårare att kontrollera.
Att återinföra elden – på ett säkert sätt
– I århundraden har vi försökt ta bort elden från våra landskap, säger Olga Wepryk.
– Men när vi gjorde det, försvann också de naturliga processer som höll skogarna öppna, varierade och motståndskraftiga.
Sedan 1700-talet har brandbekämpning och förändrad markanvändning skapat mörkare och tätare skogar, där ek och tall har svårt att förnya sig. Många arter som är anpassade till eld håller på att försvinna – tillsammans med de ekosystem som är beroende av dem.
Hennes arbete kombinerar ekologi, fältarbete och dataanalys för att förstå hur eld kan användas på ett säkert och effektivt sätt – som ett verktyg för långsiktig skoglig beredskap.
Beredskap i praktiken
Olgas bränningar är noggrant planerade operationer som kräver brandgator, tydliga säkerhetsrutiner och ständig övervakning av vind, luftfuktighet och bränsletillgång.
– Under själva bränningen blir jag allt på en gång – samordnare, säkerhetsansvarig och forskare, säger hon.
– Vi följer brandens spridning och temperatur minut för minut.
Den data hon samlar in fördjupar Sveriges nationella brandregister och visar hur eld beter sig i olika skogstyper och under olika väderförhållanden. Denna kunskap bidrar till bättre brandsimuleringar, riskbedömningar och utbildning för räddningstjänsten.
– Målet är att gå från att reagera till att förebygga. Om vi förstår hur elden beter sig kan vi planera i förväg – och stärka beredskapen innan en verklig kris inträffar, säger Olga Wepryk.
Från forskning till resiliens
Olgas forskning sträcker sig långt bortom akademin. Genom att kartlägga hur eld beter sig och kombinera resultaten med Sveriges skogsdata kan hon och hennes kollegor identifiera vilka områden som är mest sårbara – och vilka som kan fungera som naturliga brandgator.
– När vi vet vilka träd och vilket bränsle som bromsar elden kan vi utforma landskap som är mer motståndskraftiga, säger hon.
Exempelvis kan inslag av ek eller björk i tallrika skogar begränsa hur långt en brand sprider sig. Det är ett naturbaserat sätt att arbeta med beredskap – att låta skogen själv bidra till sitt eget skydd.
En balans mellan fara och förnyelse
– Jag vill inte låta som en pyroman, skrattar Olga, men eld är helt enkelt fascinerande. Den är kraftfull, oförutsägbar och levande – en kraft som förenar ekologi, fysik och mänsklig säkerhet.
Hennes mål är tydligt: att naturvårdsbränning ska bli en naturlig och forskningsbaserad del av svensk skogsförvaltning – och hjälpa samhället att förbereda sig för morgondagens utmaningar genom att förstå eldens kraft redan idag.
Kontakt
-
PersonOlga Wepryk, PhD studentInstitutionen för sydsvensk skogsvetenskap