Max Andersson

Hej! Jag heter Max och är för närvarande doktorand vid gruppen för Sjukdomsvektorer på Institutionen för Växtskyddsbiologi i Alnarp. Här nedan kan du läsa mer om min forskning, men lite om mig själv är att jag är svensk, född i Skåne och uppvuxen i Blekinge vid kusten. När jag inte jobbar med forskning pysslar jag med mina cyklar, som jag har flera av och som är ligger mig väldigt nära hjärtat. Jag läser också mycket böcker, tidningar, populärvetenskapliga tidskrifter och så vidare.

Min nuvarande forskning fokuserar på funktionell genomik och deorfanisering av doftreceptorer hos malariavektorn Anopheles gambiae och denguefebervektorn Aedes Aegypti, som är två sjukdomsvektorer som sprider sjukdom som dödar miljontals människor varje år, framför allt i Afrika.

Funktionell genomik och deorfanisering innebär att man hittar framträdande flyktiga organiska föreningar (VOC) som avges från olika källor som är intressanta för myggan och matchar dessa med matchande doftreceptorer och därmed receptorns funktion. Myggan behöver till exempel socker för att få energi att flyga och måste därför hitta nektar från blommor. Under denna period i sin livscykel måste de kunna identifiera lättflyktiga ämnen som avges av blommor/växter, och därför uppregleras dessa receptorer. När de har tillräckligt med energi söker honorna efter människor eller andra ryggradsdjur för att hitta en lämplig värd att suga blod från. I detta skede nedregleras receptorerna som känner av blommor, och receptorerna som de använder för att söka värdar uppregleras. När honan har lyckats hitta en ett blodmål behöver hon hitta en lämplig plats att lägga sina ägg i en säker miljö, och därför uppregleras receptorer som är inställda på dessa specifika VOC.

Den metod vi använder baseras på elektrofysiologi, närmare bestämt registreringar av nervaktivitet hos enskilda sensillum (SSR). Denna metod gör det möjligt för oss att mäta depolarisering som sker i de olfaktoriska sensoriska nervcellerna (OSN), som uttrycker doftreceptorerna som nämndes tidigare. Vi eluerar lättflyktiga ämnen för stimulering över antennerna med hjälp av en gaskromatograf, ett instrument som gör det möjligt för oss att veta exakt vilken förening som kommer ut vid en viss tidpunkt.

I stället för att arbeta direkt med myggorna själva, eftersom deras livscykler är ofördelaktiga för våra experiment som jag var inne på tidigare, arbetar vi med transgenetiska flugor. Vi uttrycker myggornas doftreceptorer i vinägerflugan Drosophila melanogaster. Genom att ta bort den endogena doftreceptorn 22a/b kan vi ersätta den med en exogen doftreceptor vi behöver genom något som kallas det "Drosophila empty neuron system".

Denna forskning kommer förhoppningsvis att ge oss ytterligare förståelse för funktionen hos de olika doftreceptorerna i dessa sjukdomsvektorer och, i framtiden, en bättre förståelse för myggornas attraktion till sina värdar, såsom människor, och därmed minska spridningen av sjukdomar.

Utöver att vara doktorandstudent är jag även medverkande i doktrandrådet och sitter på ett par positioner. Å rådets vägnar är jag representant i två styrelser, den för mig lokala institutionsstyrelsen samt i den Campusöverskridande fakultetsstyrelsen. I dessa tar vi på olika nivåer beslut om infrastruktur, personal, budgetar och annat som hör till.