Miriam Knödler

Med mina akademiska rötter inom trädgårdsodling, agroekologi och genusvetenskap ser jag skogar som en del av ett agroekologiskt landskap som omprövar traditionella markanvändningsklasser: Tänk om skogar inte bara är föremål för skogsbruk utan en del av ett landskap som överskrider gränserna mellan gårdar, åkrar, skogar, berg, vattendrag och andra element? Vilka visioner för skogar, skogsbruk och andra discipliner uppstår? Vilka nya relationer blir synliga och möjliga, och vilka samarbeten krävs för att väva samman ofta uppdelade landskap till ett sammanhängande system? Vilka fantasier kan skapas om ett sådant landskap förkroppsligar människor och människor inser att de också förkroppsligar landskapet? I min jakt på svar på dessa frågor tillämpar jag systemtänkande och utgår från kvinnors livserfarenheter och materiell (eko)feministisk teori. Att lära och lära om, engagera mig och reflektera för att agera är mitt sätt att gå vidare för att konceptualisera kritiska diskurser och praktiker för en materiellt grundad, mothegemonisk uppfattning om hållbarhet.

Tillsammans med Elias Andersson (SLU), Kristina Johansson (LTU) och Maria Johansson (UMU) är jag för närvarande involverad i forskningsprojekt som fokuserar på kopplingen mellan kön och skogsägande samt kön och skogs-/naturbaserad verksamhet i länder som tillhör den globala minoriteten. Genom en systematisk litteraturgenomgång skapar vi en översikt över tidigare forskning och definierar vägar för framtida projekt som bidrar till mer slagkraftiga genusanalyser för skogsbruket.