Anna Rising

Jag tog examen från veterinärutbildningen vid SLU 2003. Efter att ha jobbat ett tag i den kliniska världen valde jag att som doktorand hoppa på ett EU-projekt som syftade till att framställa konstgjord spindeltråd för medicinska användningsområden. Det började med att jag fick dra på mig äventyrskläderna och åka till Sydafrika för att fånga 100 spindlar i det vilda. Sedan dess har jag varit fångad av detta fascinerande och imponerande material, och spindlarna som lyckas göra det förstås.

År 2007 disputerade jag. Kort därefter startade vi Spiber Technologies AB och jag var VD i bolaget från starten 2008 fram till 2012. Sedan dess har jag varit forskargruppsledare på både SLU och Karolinska Institutet. Mellan 2015-2020 var jag ledamot i Sveriges Unga Akademi. Sedan 2018 är jag professor i Veterinärmedicinsk Biokemi vid SLU och senior forskare vid Karolinska Institutet, och sedan 2024 är jag Wallenberg Scholar.

Forsknings- och expertområde: Biomimetik, regenerativ medicin, molekylär bioteknik, medicinsk biokemi

Vi studerar basal spindeltrådsbiologi för att förstå hur spindlarna klarar av den fenomenala uppgiften att producera stora mängder protein, hålla dessa stabila i lösning under lång tid och sedan blixtsnabbt konvertera proteinerna till världens segaste fiber. Vår forskning har lett till förståelse för den här processen, något som legat till grund för att vi kunnat utveckla den första biomimetiska processen för att producera konstgjord spindeltråd.

Våra fibrer är intressanta för användning inom många områden, som exempelvis högpresterande textil eller för tillverkning av skyddsutrustning och sportartiklar, men verkar ven kunna tolereras väl av kroppen.  Vi fokuserar därför också på regenerativ medicin (vävnadsrekonstruktion). Målet på sikt är att kunna ersätta eller återställa skadade organ och strukturer.  

Nyligen har vi också upptäckt att våra spindeltrådsprotein bildar geler när de utsätts för en temperatur av 37 grader. Detta betyder att materialet skulle kunna vara injecerbart som en lösning och bilda gelen på plats inuti kroppen. Dessutom kan vi med protein engineering ändra på spindeltrådsproteinerna så att de får olika funktioner (till exempel hänga på färgade proteiner eller cell bindande protein) och därmed erhålla ett material som är bioaktivt.