Från idé till examensarbete

3 mars 2026: Nu drar vi!

Taxin hämtade oss vid 10 tiden och vi for mot båten ”Hurricane” som skulle ta oss de 8 timmarna runt The Brunswick Peninsula. Vi rundade den amerikanska kontinentens sydligaste punkt och anlände till slut till området som skulle studeras. 

Men vilka är alla som är med på fältarbetet? Det är jag som planerar metoderna och kommer skriva ihop all data vi samlar ihop till min masteruppsats, som förhoppningsvis kommer sluta som en vetenskaplig artikel. Mina handledare Lars och Elle, arkeolog Robert från Spanien, marinbiolog Benja från Chile, fältassistenterna Lollo och Sebba från Sverige respektive Chile samt dokumentärfilmaren Mariano, även han från Chile. Så ett riktigt internationellt och multidisciplinärt gäng.  

Med på båten fanns även ett glaciärforskarteam. Ungefär här började vi ana att något kanske var lite skumt. De skulle nämligen vara ute i 14 dagar och vi i 10, men vi skulle åka tillsammans hem. Fortsättning följer på denna historia…

Vid 8-tiden på kvällen blev vi avsläppta vid de fyra uddar vi skulle studera. Det blev till att sätta upp lägret och sedan gå och sova.

Dagarna började med gröt klockan 7.30 av mästerkocken Lars, med hemgjord rabarbersylt av Benja. Sedan började fältarbetet på riktigt!

För skogsstrukturen gjordes provytor där täthet, diametrar, ålder, trädslagsfördelning och positionering av träd dokumenterades – vilket var lättare sagt än gjort i en tät regnskog med mycket död ved och taggiga buskar!

För att hitta alla barktäkter gjordes transekter tvärs över varje udde, där tre personer gick jämte varandra och granskade alla träd. Även detta var enklare i teorin än i praktiken när man bara såg cirka tre meter framför sig. Ni skulle ha sett oss när vi kröp, klättrade och tryckte oss igenom skogen! Bara att komma ut ur den täta skogen till havsviken, med de höga bergen i bakgrunden, fick en att ta ett extra djupt andetag. 

Luncherna åt vi tillsammans på stranden, ibland med delfiner som underhållning. En oväntad favoritlunch var svarta bönor, tonfisk, färskost och massor av vildvuxen selleri från strandkanterna, som snabbt värmdes upp på gasköket och åts i tortillabröd. Det låter kanske sådär, men det var faktiskt gott – eller så var det bara utomhusfaktorn?

13 februari 2026: Förberedelser

Under hösten har jag läst in mig på olika metoder för att på bästa sätt beskriva skogsstrukturer i skogar opåverkade av skogsbruk. Det var en intressant fråga att fundera på: hur beskriver man skog bäst så att någon annan förstår och får en känsla för platsen – om den inte faller in i de brukade skogarnas mallar? När det kommer till brukade skogar finns det väletablerade metoder med olika mått som enkelt beskriver skogen för en insatt person. Alla dessa väletablerade mått är dock inte relevanta i en obrukad skog. Dessutom behövde metoden vara rimlig att genomföra i fält; jag kan inte mäta alla träd utan måste göra någon form av urval. Till slut beslutade jag mig för några parametrar som jag trodde skulle fungera bäst. Det återstår att se om de var bra eller inte…

Jag läste även in mig på cultural modified trees (CMTs), det vill säga träd där människor har lämnat märken. Det kan handla om spår efter att man skördat bark för att tillverka föremål eller få föda, mindre märken för att markera stigar eller märken med rituella syften. Genom att datera och analysera formen på barktäkterna kan jag sedan avgöra när barktäkten gjordes och vad barken troligtvis användes till. Dessa träd är levande forn- och kulturlämningar som med tiden kommer att försvinna – något som redan har börjat ske. Därför är det viktigt att studera dem medan de fortfarande finns kvar. Lövträd är ofta mer känsliga för röta, och i det fuktiga klimatet påskyndas nedbrytningen, vilket försvårar arbetet med att datera barktäkterna. Därför behövde jag även här ta fram en ny metod som komplement till att borra träden, vilket vanligtvis görs.

Jag skapade även mängder av protokoll för allt som skulle samlas in. Att åka till södra Chile, till väglöst land, medför problemet att det inte går att åka tillbaka om jag glömmer att mäta något – eller att införskaffa ny utrustning om den skulle glömmas eller gå sönder. Väl i Punta Arenas införskaffades det sista nödvändiga i utrustningsväg. Mest viktigt dock – mat! Men hur mycket äter åtta hungriga fältarbetare under tio dagar? Hur mycket fika behövs? Hur länge håller maten och vad är enkelt och gott att laga över öppen eld? Det visade sig bli väldigt mycket mat...

19 januari 2026: Hejsan!

Mitt namn är Klara Logård och ni ska få följa med på mitt mastersarbete, till Sydamerika och närmare bestämt Chile! Jag tillhör den första klassen skogsvetare i Umeå och har sedan läst mastern Forest Ecology and Sustainable management, även det i Umeå. Utbildningen har varit otroligt bred och vi har såklart berört skogsbruk men med lika mycket ekologi, lite kemi, ekonomi, juridik och klimatologi och annat där emellan. Som studenter har vi verkligen kunnat forma vår egen utbildning med många val. Det jag framför allt har tagit med mig från utbildningen är allt vi fått se och uppleva under resor och exkursioner.

Nu till mitt masterarbete, jag skriver 60hp, alltså ett helt läsår. 

Jag skriver om en av Chiles ursprungsbefolkningars, Kawésqars användning av naturresurser med fokus på skogen. De levde tidigare som nomader och färdades genom Magellan Sundet och vattnen i Södra Patagonien med kanoter byggda av bark. Barken togs från sydbok och dessa träd står fortfarande kvar. Genom att datera när barken togs kan jag sedan säga när människorna bodde här och sedan försöka rekonstruera skogsstrukturen. 

För att överleva i dessa områden har de likt andra ursprungsbefolkningar utvecklat avancerade metoder för att på bästa sätt använda de resurser som funnits tillgängliga. Mitt fokus kommer ligga på hur man använde både de terrestra och akvatiska resurserna och hur det påverkat och fortfarande idag påverkar skogen. Varför är detta relevant kanske ni tänker? Jo för att det just nu diskuteras hur vi ska sköta skogen och att vi ska öka arealen skyddad skog. Att då förstå och ta hänsyn till att de allra flesta skogar som kan anses orörda ofta bär spår från människor som bott och levt i skogen tidigare, och att det påverkar de värden skogen har i dagsläget är viktigt. 

Till och med dit vi ska, åtta timmar med båt från närmsta civilisation finns dessa spår av mänsklig aktivitet, likt i Nordens fjällskogar. Det är därför viktigt att förstå varför skogen ser ut som den gör för att i framtiden kunna bevara dessa världen. En annan aspekt är att visa och studera andra sätt att bruka skogen på än det vi idag tar för givet i det moderna skogsbruket. Det kan vi kanske lära oss av de människor som levt i och av skogen i 1000-tals år. 

Under höstterminen har jag fokuserat på att läsa in mig på området och tagit fram en metod för att studera kulturlämningar och skogsstruktur. Som handledare har jag Lars Östlund och Elle Eriksson. Nu under januari och februari så är vi ute på fältarbetet i Chile, där jag nu sitter och tittar ut över havet och skriver denna text. Resterande delen av våren kommer jag sammanställa all data och skriva, massor. 

Nu börjar det bli dags att avrunda detta blogginlägg, i nästa inlägg så får ni hänga med på vår resa i Chile!