Biologiskt kulturarv – i praktik och forskning

Naturen har alltid varit grunden för människans överlevnad på jorden. Vi har i alla tider använt den och därmed även – medvetet eller omedvetet – påverkat den. Denna påverkan har lämnat spår som kan läsas även efter själva bruket upphört.

Genom att arbeta med biologiskt kulturarv befinner man sig i tvärsnittet mellan människa och natur. Det bidrar med ny kunskap både om människans historiska brukande och om de ekosystem som brukats. Det utgör en kunskapskälla till vilken mänsklig påverkan som påverkat och format dagens biologiska mångfald.

Genom att arbeta med biologiskt kulturarv får man därför ny kunskap som kan användas för att utforma redskap för dagens naturvård.

Begreppet biologiskt kulturarv bidrar till att synliggöra den del av människans historia som kan utläsas i växter och djur. Det biologiska kulturarvet berättar om landskap och brukningsformer som är fattiga på andra spår och källmaterial, som fjäll, myrmarker, bete och slåtter.

Sammantaget utgör det biologiska kulturarvet en betydelsefull del av vårt kulturarv och ett levande källmaterial som bär berättelser om människans sätt att nyttja naturen.

Utveckling och tillämpningen av begreppet biologiskt kulturarv förutsätter att vi förstår sambanden mellan nyttjandehistoria och de arter, naturtyper, biologiska anläggningar etc. som idag finns kvar som lämningar efter tidigare aktiviteter. Därför har projektet arbetat genom att sammanfoga tre huvudsakliga källmaterial: historisk, ekologisk och traditionell kunskap, d.v.s. genom tvärvetenskapligt/transdisciplinärt arbete.

Läs mer om biologiskt kulturarv på Riksantikvarieämnbetets hemsida

Läs mer i broschyren om Biologiskt kulturarv i Diva