Undervattensscen med en sandig havsbotten täckt av mängder av tomma snäckor.
FORSKNINGSPROJEKT

Effekter av ekologisk nischkonstruktion på livscykel och parningsmönster

Uppdaterad: september 2025

Översikt

Projektets officiella namn:
Effekter av ekologisk nischkonstruktion på livscykel och parningsmönster
Start: september 2023 Slut: december 2025
Projektansvarig: Aneesh Bose
Kontaktperson: Aneesh Bose
Finansiär: Kungliga Vetenskapsakademien, Längmanska Kulturfonden, Vetenskapsrådet Starting Grant, Olle Engkvists Stiftelse project grant

Medverkande

Forskargrupper:

Mer relaterad forskning

Kort om projektet

Idén att djur påverkar sin omgivning på sätt som kan påverka dem själva och till och med påverka deras evolutionära selektionstryck sammanfattas i begreppet ”ekologisk nischkonstruktion”. Projektet nyttjar ett unikt naturligt experiment i Tanganyikasjön för att mäta konsekvenser av detta.

Djur förändrar ofta den miljö de lever i. De kan bygga strukturer som hjälper dem att uppfostra sina ungar, söka skydd från rovdjur eller fly från svåra abiotiska förhållanden. De kan gräva sig ner i marken när de söker efter föda eller omorganisera resurser när de etablerar och upprätthåller revir. Till och med deras blotta närvaro i en livsmiljö kan orsaka fysiska och kemiska förändringar i landskapet som kan få en mängd följdkonsekvenser för alla organismer som delar samma utrymme. Idén att djur påverkar sin omgivning på sätt som sedan kan påverka dem själva och till och med påverka deras evolutionära selektionstryck sammanfattas i begreppet ”ekologisk nischkonstruktion”. I teorin kan ekologisk nischkonstruktion ha en otroligt bred rad effekter, men det är notoriskt svårt att mäta dessa effekter i naturen.

I detta projekt utnyttjar jag ett unikt naturligt experiment som äger rum i Tanganyikasjön i Östafrika för att mäta konsekvenserna av ekologisk nischkonstruktion. I Tanganyikasjön finns livsmiljöer som kallas ”snäckbäddar”, vilket är områden på den sandiga sjöbotten som är täckta av stora ansamlingar av tomma snäckskal. Dessa livsmiljöer är hem för en samling ciklidfiskar som är särskilt anpassade för att använda dessa skal som skydd – som de gräver upp från sjöbotten. I vissa områden av skalbädden kan fiskarna använda den sand de skopar upp för att bygga sandväggar mellan sig och sina grannar, vilket skapar ett kraterliknande, nästan månliknande landskap på sjöbotten med kluster av skal som markerar deras revir. I andra områden av snäckbädden (mycket nära) finns det dock ingen sand, och därför kan fiskarna inte bygga sandväggar och snäckorna omorganiseras inte till kluster. Detta ger en utmärkt möjlighet att jämföra och kontrastera fiskpopulationerna som lever under dessa två livsmiljötyper, som främst skiljer sig åt i fiskarnas egen förmåga att bygga nischer (dvs. att bygga sandväggar).

Fältarbetet innefattar en kombination av genetiska släktskapsanalyser och morfometriska mätningar för att bedöma hur fiskarnas eget beteende när det gäller att bygga nischer kan ge upphov till skillnader i parningsmönster, social struktur och livscykel.

Undervattensvy av en havsbotten täckt av otaliga snäckskal, som skapar ett tätt, strukturerat landskap.
I Tanganyikasjön finns livsmiljöer som kallas ”snäckbäddar”, områden på den sandiga sjöbotten som är täckta av tomma snäckskal. Foto: Aneesh Bose.
Två små fiskar vid en sandbotten med snäckor.
Neolamprologus multifasciatus. Foto: Aneesh Bose

I vår forskningskatalog hittar du fler projekt