Energirättvisa i en infrastrukturell värld

Den globala omställningen från fossilbaserad till förnybar energi brådskar för att möta eskalerande klimatrisker. De senaste åren har ny ’grön’ infrastruktur – solpaneler, vindturbiner, dammar, elledningar, generatorer – spridits snabbt i geografier där många lever i fattigdom, inklusive på landsbygder i södra Afrika. Denna utveckling förvandlar inte bara energiproduktion, utan också sociala och politiska relationer, och forskning i energirättvisa visar tydligt att energiomställningen riskerar att reproducera eller skapa nya sociala ojämlikheter. 

Det här projektet undersöker hur ny ’grön’ energiinfrastruktur omdanar sociala och politiska ojämlikheter. Infrastruktur är aldrig socialt neutral; den katalyserar sociala ojämlikheter genom att omdirigera flöden av kapital, människor och föroreningar. Denna dynamik snärjer samman energirättvisa och den byggda miljön i former av infrastrukturellt våld, samtidigt som den skapar möjligheter för motstånd och olydnad gentemot förtryckande makt genom nya sociomateriella arrangemang.  

Projektet förstår därför infrastruktur som sociomateriella maktrelationer och söker bana väg för en ny interdisciplinär förståelse av energirättvisa som tar hänsyn till hur ’grön’ energiinfrastruktur omvandlar materiella möjligheter för social rättvisa.

Jag tar min utgångspunkt i deltagande kartläggning av nya energiinfrastrukturer på den zambiska landsbygden, utformad för att samskapa kunskap med marginaliserade grupper. Målet är att skapa ett nytt ramverk för energirättvisa som centrerar själva infrastrukturen i energiomställningen, inklusive dess rumsliga flöden och relationer.