Energirättvis infrastruktur: att möjliggöra en rättvis energiomställning i en infrastrukturell värld

Den globala omställningen från fossilbaserad till förnybar energi brådskar för att möta eskalerande klimatrisker. Både Sverige och EU stödjer denna omställning i fattiga länder genom bistånd och stora investeringar. De senaste åren har ny ’grön’ infrastruktur – solpaneler, elledningar, vindturbiner, generatorer, dammar – spridits snabbt i områden där många lever i fattigdom, inklusive på landsbygder i södra Afrika. Denna utveckling förvandlar inte bara energiproduktion, utan också sociala relationer.

Tidigare forskning visar att energiomställningen riskerar att befästa eller skapa nya orättvisor, särskilt i utvecklingsländer. Därför bör energiomställningen inte bara handla om teknikutveckling och tekniköverföring mellan länder, utan också ha ett tydligt rättighetsfokus.
Forskningen om energirättvisa är grundläggande för att inte skapa nya former av och marginalisering av sårbara grupper, men genom att fokusera just på ’sociala rättigheter’ glömmer den ofta bort själva infrastrukturen genom vilken energiomställningen tar fysisk form.

Infrastruktur riktar om flöden av varor, kapital och föroreningar, och kan tas i anspråk i försök att utöva politisk makt över människor och viktiga naturresurser. Det här treåriga projektet banar väg för en ny förståelse av energirättvisa som tar hänsyn till hur den fysiska
energiinfrastrukturen i sig riskerar att skapa nya orättvisor. En sådan förståelse är central för att samhällsvetare, samhällsplanerare och ingenjörer tillsammans ska kunna bidra till en utbyggnad av energiinfrastruktur som också är socialt rättvisa.

Projektet har tre mål:

i. Undersöka hur fysisk energiinfrastruktur förstärker och/eller försvagar ojämlikheter i samhället.

ii. Skapa en ny förståelse för relationen mellan utbyggnaden och fysisk energiinfrastruktur och energirättvisa

iii. Utveckla förslag till beslutsfattare genom dialoger med lokalsamhällen, biståndsorganisationer och samhällsplanerare.

Projektet bygger på tre fallstudier av ’grön’ energiinfrastruktur på den zambiska landsbygden i södra Afrika: ett småskaligt vattenkraftverk som får tekniskt bistånd från svenska Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete, ett lokalstyrt solkraftverk som stöds av EU, och en samhällsstyrd vindkraftspark som finansieras av Nordiska utvecklingsfonden.

På den zambiska landsbygden är bara 5 % av befolkningen anslutna till elnätet, och nya energiprojekt förändrar sociala och politiska relationer radikalt. I varje fallstudie kommer jag att tillsammans med lokalinvånare kartlägga hur den fysiska energiinfrastrukturen  förändrar maktrelationer och sociala hierarkier, vilket kommer att erbjuda unika möjligheter att analysera hur olika typer av energiinfrastruktur kan förstärka eller utmana sociala ojämlikheter.

Resultatet kommer att bestå i en utvärdering av hur energiinfrastruktur påverkar social rättvisa och ge nya insikter i hur energiomställningar kan planeras för att stärka människor och lokalsamhällen. Genom att studera just infrastruktur kan projektet överbrygga samhällsvetenskap, planering och ingenjörskap på ett sätt som tidigare inte skett. Fallstudierna kommer att användas som underlag för dialoger mellan samhällsforskare, ingenjörer, biståndsorganisationer med målet att gemensamt skapa nya rekommendationer
om hur Sveriges och EU:s styrmekanismer, bistånd och program som bidrar till utbyggnaden av energiinfrastruktur också kan bidra till fattigdomsbekämpning och social rättvisa.