Hållbart växtskydd hos potatis: Test av fungicidtolerans hos potatispatogenen Alternaria solani

Potatis är en viktig gröda i Sverige och i resten av världen både som föda och inom industrin. Den drabbas av flera allvarliga sjukdomar. Torrfläckssjuka kan orsaka 10-50% skördeförluster och dess förekomst ökar i Sverige och i andra delar av Europa.  Ökningen tros bero på återkommande utveckling av fungicidtolerans hos patogenen Alternaria solani och även att de pågående klimatförändringarna gynnar patogenen. Integrerat växtskydd (IPM) är ett viktigt verktyg för att reducera användningen av fungicider, men idag är IPM inte fullt utvecklat för att ta hänsyn till fungicidtolerens.

Fungicider som är godkända för användning mot torrfläckssjuka kan delas in i tre olika klasser, som har olika sorters verksamma substanser; strobiluriner (Qol-fungicider), succinatdehydrogenashämmare (SDHI-fungicider) och demetyleringshämmare (DMI-fungicider). Reducerad känslighet mot de två förstnämnda fungicidklasserna har utvecklats upprepade gånger under de senaste 15 åren. DMI-fungiciderna verkar vara mer stabila, men nyligen såg man tecken på reducerad känslighet i labstudier av isolat från Tyskland och Holland.

Under sommaren 2025 har man i fältförsök i Skåne noterat försämrad känslighet mot en DMI-fungicid (Revyona). Vi söker här medel för att omgående undersöka i lab om A. solani har utvecklat tolerans mot denna fungicid genom att undersöka förekomst av mutationer samt odla svampen i olika koncentrationer av fungiciden. Att snabbt få kunskap om effektiviteten hos denna fungicid kommer kunna omsättas i direkta råd till odlare för bekämpning av torrfläckssjuka. Ökad förståelse för utveckling av fungicidtolerans kommer också hjälpa oss att förbättra tillämpningen av IPM hos potatis.

PA 1666