Juverutveckling hos gyltor

Bakgrund

Kostnaderna både för att ta fram egen rekrytering och för att köpa in livdjur ökar inom grisproduktionen och så gör även kostnaderna för att hålla sinsuggor. Det är därför idag av största vikt att varje sugga som går in i produktionen får en så hög livstidsproduktion som möjligt. En hög livstidsproduktion är inte bara viktigt ur ett ekonomiskt och hållbarhetsperspektiv utan även för djurvälfärden. Den nya sugg-genetik som används i dagens svenska grisproduktion tenderar att leda till att stora kullar avvänjs redan vid suggans första kull utan påtaglig/synbar/ negativ påverkan på suggan, kvaliteten på hennes nästföljande kull eller kommande kullar därefter. Detta kan till och med vara positivt för suggans framtida livstidsproduktion, att juvret under första laktationen blir diat och att så många juverdelar som möjligt kommer igång att producera.

Dock kan många leva kvar med gamla sanningar, inte ha anpassat sina rutiner till dagens genetik och fortsatt enligt äldre rådgivning. Detta då det med den tidigare genetiken föreföll vara det omvända som var sant, att ett högt antal avvanda kultingar i första kullen påverkade suggan negativt främst avseende hull. En sugga som förr avvande ett stort antal kultingar i sin första kull fick därutöver i nästföljande kull jämförelsevis färre smågrisar och också kultingar av sämre kvalité, vilket resulterade i att suggans totala livstidsproduktion i slutändan blev lägre jämfört med om hon hade avvant färre smågrisar i sin första kull, detta fenomen är frekvent beskrivet i litteraturen och kallas ”second-litter syndrome”.

Under gyltans första dräktighet utvecklas juvret främst under den sista trimestern. Under den första laktationen sker sedan så kallad hyperplasi (ökat antal) av juvervävnadsceller parallellt med hypertrofi (ökad storlek) av cellerna. Hos suggor sker endast hypertrofi av juvervävnadsceller under följande laktationer. Detta innebär att juverdelar hos en gylta som dias aktivt under första diperioden har potential att öka i storlek och produktion med fler produktiva juvervävnadsceller jämfört med en sugga där endast tidigare bildade juvervävnadsceller kan bli större. Teoretiskt bör därför juvrets framtida mjölkproduktionspotential bestämmas redan under suggans första laktation, och kan bli en kritisk aspekt för hennes totala livstidsproduktion. 

Det är välkänt att kultingarna redan vid födseln väljer en primär spene som de sedan håller fast vid under hela digivningsperioden. Juverdelar som inte har en kulting som diar kommer att nedreglera sin produktion och förbli inaktiva under den aktuella digivningsperioden. Tidigare forskning har tydligt visat att en juverdel som inte diats under en laktation kommer att ha en lägre produktion i nästföljande laktation. Detta leder till en lägre vikt hos de kultingar som diar dessa juverdelar jämfört med kultingar som diar juverdelar som varit aktiva även under den föregående laktationen. 

Efter avvänjning kommer juvervävnaden att gå i involution (”tillbakabildas”) och minska i storlek. Efter avslutad involution är juverdelar som diats under laktationen större än de juverdelar som inte diats. Denna storleksskillnad talar för att det finns mer juvervävnad i de tidigare aktivt diade delarna som sedan kan växa till inför nästkommande laktation.

Syfte

Studiens syfte är att undersöka om juvervävnaden hos suggorna under deras andra laktation påverkas av hur juvret utnyttjats under den första laktationen. 

Hypotesen är att en juverdel som dias under den första laktationen kommer att utvecklas mer och därmed vara större och mer produktiv under den andra laktationen jämfört med en juverdel som inte diats under första laktationen.