ReWetForBats: Assessing the effectiveness of re-wetting of forests for bat populations

Sumpskogar är otroligt viktiga men ofta förbisedda. Dessa livsmiljöer där träd växer i fuktiga marker, är mycket artrika men hjälper också till att binda och lagra koldioxid, vilket är viktigt för att bromsa pågående klimatförändringar.

Många våtmarker har dränerats för att ge plats åt jord- eller skogsbruk. I Sverige har en stor mängd fuktig skogsmark dränerats, vilket har förändrat både skogarna och deras förmåga att lagra koldioxid. På senare tid har man börjat fokusera på att återställa dessa livsmiljöer för att hjälpa till att bekämpa klimatförändringar. EU har till och med infört en lag för att uppmuntra dessa insatser, och Sverige arbetar på att återväta tidigare torvmarker.

Inom forskningen ligger stort fokus på klimatnyttan av återställning, men det är dåligt känt hur dessa återvätningsprojekt påverkar den biologiska mångfalden, särskilt för djur som fladdermöss. Fladdermöss är beroende av denna skogstyp för sin föda, mestadels insekter. De är också bra indikatorer på hur välfungerande ekosystemen är, eftersom de befinner sig högst upp i näringskedjan. Genom att studera fladdermöss kan vi därför lära oss mycket om hur hela ekosystemet mår. Vissa studier tyder på att fladdermusaktiviteten ökar när våtmarker återställs. Dessa studier har dock gjorts under korta perioder, och långsiktiga studier behövs för att verkligen förstå hur återställning av våtmarker påverkar djurlivet.

I detta projekt undersöker vi därför också hur många insekter som finns i områden som blivit återvätta, och vilka insektsarter som finns där. Till exempel om det finns tillräckligt med insektspopulationer för fladdermöss att äta, vilka insekter de föredrar, och ifall återvätning kan återställa dessa insektspopulationer. Genom att titta på fladdermössens föda och hur många insekter som finns, kan forskare förstå om återställningen hjälper till att återföra hela ekosystemets funktioner.

Det är också viktigt att förstå om fladdermuspopulationer i återvätta skogar är friska. I degraderade eller förstörda livsmiljöer upplever fladdermöss ofta mer stress, vilket påverkar deras hälsa negativt. Forskare mäter vanligtvis stress i fladdermöss genom att mäta blodhalten av stresshormonet kortisol. Ett nytt sätt att göra detta på är att i stället mäta halten av kortisol i fladdermössens hårstrån, vilket kan visa hur stressade de har varit under de senaste veckorna eller månaderna. Denna metod kan därför ge en bättre bild av långsiktig stress än mätning från blodprov, och är dessutom mindre påfrestande för djuret.

Fladdermöss rör sig över stora områden för att hitta mat, så deras stressnivåer kan bero på kvaliteten på det omgivande landskapet, inte bara på den återställda platsen. I fragmenterade landskap, med färre resurser i nära anslutning till varandra, måste fladdermössen flyga längre. Detta ökar deras stress, varför projektet också undersöker hur det omgivande landskapet påverkar deras stress och hälsa.

Projektmedlemmar: 

• Peter Hambäck, Stockholms universitet 
• Frauke Ecke, SLU/ Helsingfors universitet

Forskningsfrågor

För att verkligen förstå om återställningsinsatserna fungerar måste vi titta på mer än bara arter och se på hur ekosystemet fungerar, inklusive hur friska djuren är. Detta projekt syftar till att besvara viktiga frågor om återställning av våtmarker genom att studera tre huvudområden:

För att verkligen förstå om återställningsinsatserna fungerar måste vi titta på mer än bara arter och se på hur ekosystemet fungerar, inklusive hur friska djuren är. Detta projekt syftar till att besvara viktiga frågor om återställning av våtmarker genom att studera tre huvudområden: 

• Bedömning av restaureringsframgången genom att mäta fladdermus- och insektssamhällets sammansättning. 
• Om fladdermöss upplever minskad fysiologisk stress som följd av återvätning av skogar. 
• Om fladdermössens hemområden påverkas av återställning och hur detta relaterar till deras stressnivåer i olika landskap. 

Genom att besvara dessa frågor bidrar projektet till bättre förståelse för hur återställningen av våtmarker fungerar – och i förlängningen hur vi kan utveckla holistiska och effektiva återvätningsprogram som gynnar både klimat och biologisk mångfald.