Ny forskning ger bättre verktyg för gåsförvaltningen

Ett varmare klimat och ett produktivt jordbrukslandskap har bidragit till att många gåsarter ökat i antal och i högre grad använder jordbruksmark för att hitta föda. När gässen betar på åkrarna kan det leda till skador på grödorna och ekonomiska förluster för lantbrukarna. Det finns också risk för konflikt mellan naturvården, miljön och jordbruket. Restaurerade våtmarker är viktiga för biologisk mångfald, inte minst fåglar, och minskat näringsläckage men lockar också till sig fler gäss till jordbruksområden.

Forskningsprojektet Från fält till flyttväg: förvaltning av gäss i det nya jordbrukslandskapet har studerat gässens beteende, hur de rör sig i landskapet och flyttar över årstiderna. Forskarna har också undersökt hur olika aktörer – lantbrukare, jägare och fågelskådare – påverkar och påverkas av gåsförvaltningen.

Resultaten sammanfattas i en serie av Faktablad som riktar sig till personer som arbetar med naturvård, viltförvaltning och jordbruksrelaterade frågor.

Projektet är ett samarbete mellan Högskolan Kristianstad och Sveriges lantbruksuniversitet och har finansierats av Naturvårdsverket via Viltvårdsfonden, Svenska Jägareförbundet samt Marie-Claire Cronstedts Stiftelse.

Grågässens ändrade flyttvanor

Grågässens flyttmönster har förändrats kraftigt, mest troligt som ett svar på mildare klimat och ett jordbruk som erbjuder gott om bra föda även under vintern.

I sydligaste Sverige är grågässen idag i stort sett stannfåglar. Grågäss som häckar i övriga Sverige flyttar fortfarande söderut över vintern, men har förkortat sin resa. Idag delar vi våra grågäss främst med Danmark, Tyskland och Nederländerna, inte med Frankrike och Spanien som förr.

De nya insikterna om var grågäss från olika delar av landet befinner under året skapar förbättrade möjligheter att planera och samordna både jakt och skadeförebyggande åtgärder inom Sveriges gränser.

Insatser blir mer effektiva om de riktas mot gäss som stannar i området längre tid, snarare än mot genomflyttande fåglar. Till exempel kan man minska problem med gäss i Skåne genom jakt tidigt eller sent på säsongen innan eller efter att nordliga gäss passerar.

Att grågässen ändrat sina vanor så snabbt visar att förvaltningen måste vara beredd på fortsatta förändringar. Och det gäller alla gåsarter.

Så kan skador på grödor minska

Skador på grödor kan minska genom rätt kombination av åtgärder. Insatserna behöver planeras på landskapsnivå – inte bara på enskilda fält.

En strategi är att locka till sig gässen till exempel med en välgödslad vall placerad nära deras övernattningsplats.

Det finns också flera sätt att skrämma bort gäss. Skrämselutrustning som drake, uppblåsbar gubbe (”hulken”) och fågelskrämma minskade antalet gäss på jordbruksfält med mellan 61 och 90 procent under fem dagars skrämsel.

Skrämsel till fots eller med drönare kan få gässen att lämna specifika fält och nyttja våtmarker i större utsträckning – men effekten är kortvarig och de är snart tillbaka på jord­bruksmark.

För att lyckas med skrämsel krävs att gässen har tillgång till jordbruksmark där de kan beta ostört utan att orsaka skada.

Det gäller också det att undvika de grödor som gässen är särskilt förtjusta i nära populära övernattningsplatser.

Olika grupper ser olika på gåsförvaltning

Lantbrukare, jägare och fågelskådare har olika erfarenheter och attityder till gäss.

De lantbrukare som har större erfarenhet av gåsskador på grödor är mer negativa till förvaltningen, men tolkningar och känslor påverkar inställningen.  Eftersom lantbrukarna är avgörande för hur skador på grödor hanteras behöver de lokala lantbrukarnas perspektiv beaktas på alla nivåer i förvaltningen.

Hur ofta gåsjägare bedriver jakt påverkas av tillgången till jaktmark och apporterande hund, men även av jägarens individuella motivation och identitet som gåsjägare.  Gåsjakt kan uppmuntras på olika sätt. En längre jaktsäsong kan leda till mer gåsjakt bland de som redan jagar gås, och bland de som inte jagar gås kan information och utbildning vara viktiga för att höja kunskapsnivån.

En majoritet bland fågelskådare är positivt inställda till gäss, men tycker samtidigt att de är för många. De är inte så intresserade av gåsförvaltningen men är viktiga för naturvårdspespektivet.

Vilka fält väljer gässen?

Gässens ”matsedel” – alltså vilka jordbruksgrödor de föredrar – skiljer sig mellan årstiderna och ibland också beroende på gåsart.

Under höst och tidig vinter föredrar gässen fält med spillsäd eller skörderester efter potatis, morötter, sockerbetor eller majs. Under senvinter, vår och tidig sommar föredrar de proteinrika grödor, i huvudsak späd spannmål och gräs på vallar och betesmark. Även de grödor de gillar mest blir mindre intressanta för gässen när de vuxit sig högre än 10 cm.

Åtgärder för att minska skadorna måste anpassas efter gåsart, plats och årstid. I områden särskilt utsatta under senhöst, vinter och tidig vår, bör man överväga att övergå från höstsådd till vårsådd av spannmål.

En annan åtgärd är att lämna kvar skörderester i form av spillsäd på stubbåkrar samt spill från potatis, sockerbetor, morötter och majs så länge som möjligt under höst och tidig vinter. Det skapar ”gratis” avledningsåkrar och erbjuder en yta där gässen kan vara om de blir aktivt skrämda från växande grödor i närheten

Flexibel förvaltning

Förvaltningen av så väl snabbt växande som minskande populationer av gäss ställer höga krav på att systemet kan anpassa sig därefter.

För att det ska lyckas behövs ett gränsöverskridande samarbete och bättre kunskap om gässen längs hela flyttvägen. Det behövs även ett juridiskt ramverk som tillåter flexibilitet när gåspopulationer ökar eller minskar, liksom en bättre dialog mellan lokala aktörer och högre förvaltningsnivåer för att säkerställa ett sammanhängande och legitimt förvaltnings­system.

Det är också centralt att aktörerna accepterar åtgärderna. Avledningsåkrar, visuell skrämsel och ekonomisk ersättning för skador används idag och har en bred acceptans. Jakt har en bred acceptans i dag men om målet är att minska populationernas storlek räcker inte dagens jakttryck. Med ökad jakt finns risk att en redan hög skadeskjutnings­frekvens ökar, något som kan påverka acceptansen för jakt. Därför behövs åtgärder för att minska skadeskjutning och säkerställa att jakt kan fortsätta vara en etiskt hållbar och accepterad förvaltningsåtgärd.