Ny kunskap om hur mikroplaster sprids i jordbruksmark - ett första steg mot bättre riskbedömningar

Mikro- och nanoplaster hamnar i åkermarken på olika sätt – bland annat på grund av olika jordbruksmetoder så som användning av avloppsslam eller kompost.

– Åkermark är grunden för vår matproduktion. Därför är det viktigt att förstå både de potentiella effekterna av mikroplaster i marken och hur de sprids, säger Wiebke Mareile Heinze vid institutionen för mark och miljö som är författare till avhandlingen.

Användning av avloppsslam är en källa till mikroplaster i marken

Mikroplaster kan tillföras jordbruksmark från ett flertal källor, inklusive vissa jordbruksmetoder. En potentiell väg är genom spridning av gödningsmedel på jordbruksmark. I Sverige sprids för närvarande cirka 40 procent av avloppsslammet på jordbruksmark för att återföra kol och näringsämnen. Det anses vara ett viktigt steg mot ett mer cirkulärt biobaserat samhälle.

I ett fältförsök vid Lanna forskningsstation har kommunalt avloppsslam använts som gödsel på jordbruksmark under de senaste 24 åren. Genom två metoder, en som mäter partikelantal och en som mäter partikelmassa, bekräftar Wiebke i sitt arbete att halterna av mikroplaster är betydligt högre när avloppsslam använts i jämförelse med konventionell mineralgödsel.

Avloppsslam från tätorter återanvänds i allt större utsträckning i Sverige och att förstå de viktigaste ursprungskällorna till mikroplaster är det första steget mot eventuella begränsande åtgärder.

– För tillförlitliga riskbedömningar av plastföroreningar i jordbruksmark krävs en mer systematisk övervakning av markens exponering för mikroplaster och vilka deras ursprungskällor är. Vi behöver också ha en uppfattning om de dominerande storlekarna, geometriska formerna och kemiska typerna av mikroplaster, säger Wiebke Mareile Heinze.

Mikroplaster kan flyttas längre ner i marken, men transporteras också till andra platser

De flesta plaster är knappast biologiskt nedbrytbara, vilket innebär att dessa långlivade partiklars beteende och potentiella spridning kan bli ett problem för markhälsan på lång sikt om det ackumuleras med följande negativa effekter på jordegenskaper. När mikroplaster väl har släppts ut i marken kan de integreras djupare i marken av grävande markdjur och genom hur vatten transporteras i marken. Daggmaskar spelar en viktig roll i den successiva nedåtgående rörelsen av nanoplaster men även relativt stora mikroplaster i jorden, vilket påvisades i avhandlingen. De kan till exempel få i sig mikroplaster tillsammans med andra jordpartiklar och därmed flytta dem längre ner i jorden när de gräver ner sig.

De flesta plasterna hittades i matjorden nära markytan, men vissa mikroplaster transporterades djupare ner i marken genom daggmaskar och med vatten i stora markporer. I ett långsiktigt fältförsök vid Lanna forskningsstation påträffades mikroplaster till och med så djupt som 60-70 cm ned.

– Vi behöver bli bättre på att mäta hur mycket mikroplaster det finns i våra marker. Det hjälper oss att förutse hur mikroplaster sprids och var de kommer att finnas på lång sikt. Hur mikroplaster sprids i marken påverkar vilka ekosystem som påverkas, i vilka mängder och under hur lång tid växter och markorganismer exponeras, samt om – och i vilken omfattning – mikroplaster kan spridas vidare till våra vatten och hav, berättar Wiebke Mareile Heinze.

Läs mer

Länk till avhandlingen: https://publications.slu.se/?file=publ/show&id=130475