Robotmjölkning kräver mer än bara teknik
När mjölkningsrobotar blir allt vanligare på svenska gårdar förändras sättet att upptäcka juverinflammationer. Där man förr litade på daglig kontakt mellan människa och djur, sker övervakningen nu via sensorer. En SLU-studie har undersökt hur gårdar med robot arbetar med kornas juverhälsa.
Forskarna kombinerade en enkät till 246 mjölkproducenter med djupintervjuer på nio gårdar. Syftet var att förstå hur data från automatiska mjölkningssystem används för att upptäcka tecken på juverinflammation, mastit, och hur olika gårdsspecifika faktorer formar arbetet.
Resultaten visar att tillgången på data påverkar beteendet kring juverhälsa. Olika märken av automatiska mjölkningssystem skapar olika arbetssätt och rutiner, vilket i sin tur styr hur man använder de data roboten samlar in. Många förlitar sig främst på celltal som indikator på juverhälsa om de har tillgång till den informationen, även om robotarna mäter flera andra parametrar som elektrisk ledningsförmåga och mjölkflöde. I praktiken sker mastitövervakningen ofta genom information om kornas beteende, till exempel om en ko är sen till mjölkning.
Studien pekar på att fungerande teknik i sig inte garanterar effektivt juverhälsoarbete. För att få ut det mesta av datan från automatiska mjölkningssystem krävs bättre utbildning i hur systemen fungerar, samt samarbeten med veterinärer och rådgivare. Genom att kombinera teknikens precision med bondens erfarenhet kan juverhälsan förbättras och djurvälfärden stärkas på gårdar med automatiska mjölkningssystem.
Studien finansierades av Formas.
Länk till publikationen
Kontakt
-
Person