DNA avslöjar: få orientaliska hingstar bakom dagens hästar

I en internationell studie med medverkan av forskare vid SLU, har man följt hur hingstlinjer spridits globalt och visat vilken roll hingstar spelade i imperier, krig och avel.

Studien omfattar 1 517 hingstar från 189 moderna hästraser världen över. Resultaten visar att cirka 90 procent av alla undersökta hästar bär Y-kromosomvarianter som tillhör den så kallade Crown-haplogruppen, som uppstod för ungefär 1 500 år sedan. Denna genetiska enhetlighet speglar den starka, hingstcentrerade avel som präglat hästaveln genom historien.

Forskarna identifierar tre dominerande, sentida avelsinflytanden:
arabisk häst, engelskt fullblod och kallblod. Dessa grupper uppvisar ett mycket begränsat antal Y-kromosomlinjer, vilket är ett tydligt genetiskt avtryck av intensiv linjeavel där ett fåtal framgångsrika hingstar fått stort genomslag.

Utöver dessa moderna avelsströmmar identifieras två stora historiska spridningsvägar för orientaliska hingstar. Den första gick via Iberiska halvön under medeltiden – det så kallade ”spanska inflytandet” – och vidare till resten av Europa och Amerika. Den andra utgick från västra Asien och kopplas till handelsvägar och expansionen av det Osmanska riket. Tillsammans förklarar dessa spridningar ursprunget till nästan alla moderna fädernelinjer hos häst.

Nordiska spår i den globala historien

Även nordiska och nordeuropeiska hästar bär tydliga spår av dessa historiska processer. Studien visar att flera kallblodslinjer i norra Europa har sitt ursprung i tidiga spanska hingstlinjer, som senare förstärkts genom regional avel. Hos ponnyraser på de brittiska öarna dominerar samma spanskrelaterade Y-kromosomlinjer, medan mer isolerade raser – som shetlandsponny – saknar detta inflytande.

Ett särskilt nordiskt exempel är gotlandsrussen, där forskarna identifierar ett västasiatiskt fädernearv som sannolikt kan spåras till en enskild hingst. Detta illustrerar hur små populationer och stark inavel snabbt kan leda till att en enda patrilinje dominerar, vilket i sin tur innebär att genetisk variation på fädernelinjen går förlorad. Sådan kunskap är central för dagens bevarandearbete, där målet inte bara är att bevara antalet individer, utan också rasens genetiska bredd och långsiktiga livskraft.

Ett nytt verktyg för avel och bevarande

Genom att koppla specifika Y-kromosomvarianter till historiska spridningsvägar kan forskarna nu använda dessa genetiska markörer för att förutsäga fäderneursprung även i raser med bristfälliga stamböcker. Metoden ger ett kraftfullt verktyg för att förstå rasernas historia, identifiera tidigare okända avelsinslag och stödja strategier för att bevara genetisk mångfald.

Studien visar hur hästens genetiska historia är tätt sammanflätad med mänsklig kultur, migration och maktutövning – och hur modern genetik kan kasta nytt ljus över både globala och nordiska hästrasers ursprung.

Ett namn från 1800-talets hästhistoria väcker nu nya genetiska frågor. I ett tidigt skede av ett nytt forskningsinitiativ undersöks, med hjälp av arkivstudier och modern Y-kromosomanalys, om kung Karl XV:s arabhingst Scheik kan ha lämnat ett genetiskt arv som lever än idag.

Gabriella Lindgren
Alexander Walldal

Referens

Radovic L. m.fl. (2024). The global spread of Oriental Horses in the past 1,500 years through the lens of the Y chromosome. PNAS 121(49): e2414408121.