Russet som naturvårdare

Hästarnas inverkan på växter, fjärilar och humlor har undersökts. Resultaten visar att artrikedomen av växter var högre där hästarna betade, att humlor och fjärilar föredrog de hästbetade ytorna (jämfört med de uthägnader där hästarna inte kunde beta) och att det fanns ett positivt samband mellan växtrikedom och pollinatörer. Slutsatsen är att denna form av hästhållning kan begränsa förlusten av biologisk mångfald och därmed bli ett viktigt redskap för att bevara det betade öppna landskapets artrikedom.

Hästarnas inverkan på olika trädarter och skogens utveckling har undersökts. Resultaten visar att russens bete skapade ett mer öppet landskap genom att de begränsade mängden sly och busk. Slutsatsen är att åretruntbetande russ kan bidra till bevarande och restaurering av artrika skogsbetesmarker och hagar. Hästarnas inverkan på antalet gräshoppsindivider (av olika arter) har undersökts. Observationer gjordes på platser där; 1) hästarna betat, 2) hästarna inte kom åt att beta (uthägnader) och 3) i rator (platser som hästarna använder som toaletter och som de undviker att beta). Studien visade att det fanns fler gräshoppor i ratorna än där hästarna betade och där de inte kom åt att beta. Slutsatsen är att närvaron av hästar i markerna skapade miljöer som verkade gynnsam för gräshoppor.

Referenser

• Garrido P, Mårell A, Öckinger E, Skarin A, Jansson A, Thulin C-G (2019). Experimental rewilding enhances grassland functional composition and pollinator habitat use. Journal of Applied Ecology 56 (4), 946-955 Länk: https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1365-2664.13338
• Garrido P, Edenius L, Mikusiński G, Skarin A, Jansson A, Thulin C-G (2020). Experimental rewilding may restore abandoned wood-pastures if policy allows. Ambio (online) Länk: https://link.springer.com/article/10.1007/s13280-020-01320-0
• Garrido P, Jansson A, Mikusiński G, Naumov V, Öckinger E, Skarin A, Uboni A, Thulin C-G (2020). Åretruntbete med gotlandsruss – gynnar biologisk mångfald och bevarar ängs- och hagmarker. Fakta Skog 2 (svenska) Länk: https://www.slu.se/globalassets/ew/ew-centrala/forskn/popvet-dok/faktaskog/faktaskog20/faktaskog_02_2020.pdf
• Thulin C-G, Jansson A (2020). Ecosystem function of semi-feral horses with specific focus on orthopteran density. Conference Abstract No 33477 EAAP 2020, Porto, Dec 1-4, 2020 (virtual conference) Länk: http://www.eaap.org/eaap-2020-virtual-meeting-1st-4th-december/

Effekterna av russens bete på energi- och proteininnehållet i betet har undersökts genom provtagning och analyser en gång i månaden. Resultaten har också jämförts med ytor som hästarna inte fått beta men som istället klippts en gång i månaden. Russens bete ökade variationen i energi- och proteininnehållet mellan olika platser och både energi- och proteininnehållet ökade över tid där russen betat medan det minskade där gräset klipptes.

Proteininnehållet var tillräckligt högt för att möta russens behov hela året men energiinnehållet och mängden bete var under 5 månader begränsat vilket resulterade i att russen fick använda fettreserver för sin energiförsörjning. Energitillgång i november motsvarande 12 000 MJ per hektar (gräsyta) var i denna studie tillräckligt för att ingen häst senare under vintern skulle gå under den hullnivå (4 på en 9-gradig skala) som vi bedömt som kritisk. Av de tre hägn som vi studerade var det bara ett som levde upp till det bägge vintrarna. Vi rekommenderar därför till de som avser att hålla hästar året runt på bete med målet att också gynna den biologiska mångfalden att för säkerhets skull ta en sen skörd på markerna (d.v.s. uthägna ett område på försommaren som sedan skördas och återväxten får betas). Det kan sedan användas som foder under januari-mars om betesarealen är i underkant eller förhållandena på annat sätt begränsande för energiintaget. 

Info:

• Russen bar GPS-sändare och vi har i dagsläget preliminära resultat från deras val av vistelseområden. De spenderade mest tid på gräsytorna och mindre tid i skog men ökade sin användning av skogen under vintern och även nattetid. I genomsnitt över året spenderade de 48 min om dagen i de vind- och regnskydd som fanns tillgängliga. Skydden verkade till stor del nyttjas när temperaturen var över 15°C.
• Russen hade inga problem att beta vintertid så länge snön gick att krafsa undan, även om den var 20 cm djup. Under vissa väder- och markförhållanden var den dock inte det. I de tre hägnen låg gräsmarkerna till stor del på områdets lägsta punkt. Under en vinterperiod då dagar med nederbörd i form av regn blandades med dagar med minusgrader byggdes en iskaka upp på gräsmarkerna och betet där blev otillgängligt. Det resulterade i att russen betade mer i skogen (där det aldrig blev is eller ens tjäle) och att de i högre takt än tidigare förbrukade sitt sommar- och hösthull. Under denna period fick några russ tas ur projektet p.g.a. för lågt hull. I ett av hägnen behövdes detta dock aldrig göras och det hägnet karaktäriserades dels av att skogen hade mer gräsinslag (mer öppen och lövskogsdominerad) och att det vid den lägsta punkten i det här hägnet gick ett stort dike som snabbt kunde föra bort stora nederbördsmängder. Markernas beskaffenhet verkar därför kunna ha avgörande för hur väl de fungerar för åretruntbete. 
• Råproteininnehållet i russens träck visade en positiv korrelation till råproteininnehållet i betet. Träckanalayser kan därför användas för att grov skatta kvalitén på det som hästarna betat. Träckens innehåll motsvarar ca 80 % av betets råproteininnehåll.
  
  • I en studie visar vi data på betets energi- och proteininnehåll året runt, månad för månad, vilket kan utgöra en vägledning för djurhållare som nyttjar bete året runt i Sverige (se Ringmark m.fl. 2019).

Referenser:

• Ringmark, S., Skarin, A., Jansson, A. 2019. Impact of Year-Round Grazing by Horses on   Pasture Nutrient Dynamics and the Correlation with Pasture Nutrient Content   and Fecal Nutrient Composition. Animals 9(8), article number 500. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6720502/
• Skarin A, C-G Thulin C-G, Ringmark S, Dahlborn K and   Jansson A, Saving a threatened breed –   Conditions for maintenance and habitat selection of extensively kept Gotland   Russ (Equus caballus). (Abstract – Oral presentation) Grazing in a   Changing Nordic Region, 12th-15th of September, 2016, Reykjavík, Iceland.

Russens hull registrerades varje vecka, deras vikt varannan vecka och mankhöjd och några andra kroppsmått en gång i månaden. Åtta av tolv russ klarade att hålla ett funktionellt hull (> 4 på en 9-gradig skala) året runt men fyra behövde stödutfodras i en annan hage under några veckor under den första senvintern.

Vi har jämfört russens genomsnittliga vikt, hull och tillväxtkurva relativt med en grupp varmblodiga travhästar i samma ålder som hade fri tillgång till ett mycket energirikt hösilage året runt. Hos travhästarna var hullet och viktökningen ganska konstant under hela perioden medan både hull och kroppsvikt minskade under vinter hos russen. Trots detta nådde russen som treåringar 99 % av den förväntade mankhöjden baserat på travhästarnas mankhöjdstillväxt och alla individer fick också en mankhöjd som betraktas som optimal för rasen. Russens tillväxt verkade sålunda inte påverkas av vinterperioderna med negativ energibalans.   

En gång varje årstid togs också ett blodprov och russen insulinnivåer har analyserats. Insulinnivåerna var signifikant lägre under vintern jämfört med de andra årstiderna och det fanns en viss korrelation mellan hästarnas hull och insulinnivåerna. Ju högre hull desto högre insulinnivåer. Höga insulinnivåer kan vara kopplat till en ökad risk för fång men inga sådan observationer gjordes hos russen. Vi kan konstatera att russen uppvisade tydliga årstidsvariationer i både hull och insulinnivåer och att de högsta insulinnivåerna observerades på våren men de högsta hullpoängen på sensommaren och hösten. Det här scenariot skiljer sig från den riskprofil för fång som vi känner till för konventionellt hållna hästar, där hull och insulinnivåer är höga samtidigt och kan ha varit det en längre tid.

Hästarna pälslängd mättes varje varannan vecka. Det fanns en individuell variation i pälslängd. Det var ingen skillnad i pälslängd mellan individer som fick pälsätare och de som inte fick det (se nedan) och inte heller mellan individer som vid enstaka tillfällen observerades huttra och de som aldrig gjorde det.

Referenser:

• Ringmark, S. and Jansson, A. Growth performance   in 1.5-3 year old extensively kept Gotland ponies in comparison with   Standardbred horses fed a forage-only diet ad libitum. European Workshop of   Equine Nutrition, Dijon, France, 16-17 June 2016. 
• Skarin A, C-G Thulin C-G, Ringmark S, Dahlborn K and   Jansson A, Saving a threatened breed –   Conditions for maintenance and habitat selection of extensively kept Gotland   Russ (Equus caballus). (Abstract – Oral presentation) Grazing in a   Changing Nordic Region, 12th-15th of September, 2016, Reykjavík, Iceland.
• Ringmark, S., Dahlborn, K. and Jansson, A. Seasonal   variation in plasma insulin concentration and body condition in free ranging   Gotlandsruss. European   Workshop of Equine Nutrition, Uppsala, Sweden, 16-18 August 2018.
• Ringmark, S., Dahlborn, K. and Jansson, A.   Individual coat traits in a native horse breed kept under semi-wild Nordic   conditions' with abstract number. Conference   Abstract No 34625 EAAP 2020,   Porto, Dec 1-4, 2020 (virtual conference) http://www.eaap.org/eaap-2020-virtual-meeting-1st-4th-december/

Förekomsten av parasiter har observerats kontinuerligt och träckprov har analyserats en gång i månaden. Vid studiens början hade markerna inte betats av hästar och alla russen var avmaskade med Ivermectin före introduktionen. Redan efter tre månader kunde vi konstatera att det genomsnittliga antalet blodmaskägg överskred den gräns vi satt upp för avmaskning (200 blodmaskägg/g träck). Hästarna avmaskades sedan 5 gånger baserat på gränskriteriet ovan. Det fanns en signifikant individuell variation i utsöndringen av ägg och vissa individer utsöndrade i snitt bara 25 ägg/g träck medan andra utsöndrade 12 ggr så mycket. Utsöndringen var högst på sommaren och ökade år efter år.

Under studiens gång observerades också individer med spolmask, bandmask, springmask och styngfluga men stor blodmask observerads aldrig. Även pälsätare observerades. Tre av russen observerades aldrig med någon annan parasit än den lilla blodmasken (som alla russen hade) vilket kan tyda på en stark motståndskraft mot parasiter. Det är känt från andra djurslag att det finns en genetisk komponent i motståndskraft mot parasiter och två av dessa individer var också efter samma far.

Utgångsstrategin i projektet var att hästar skulle avmaskas med pyrantel när avmaskning blev aktuell eftersom det inte är giftigt för andra djur när det sedan utsöndras med träcken. Med den strategin lyckades vi dock inte hålla nere äggutsöndringen och vid ett par tillfällen var vi tvungna att använda ett annat preparat som är giftigt för ryggradslösa djur som insekter, maskar och sniglar. Det här visar på problematik inom naturvård där domesticerade djur används och vikten av att använda individer som har en hög motståndskraft mot parasiter.

I studier av ferala hästar har man sett ett samband mellan hög parasitbelastning och lågt hull. Det fanns inget samband mellan antalet ägg som russen utsöndrade och deras hull i denna studie. De individer som tillfälligt fick tas ur studien p.g.a. lågt hull hade t.o.m. lägre utsöndring än de andra russen. Det kan betyda att med den hullgräns som vi hade för att russen skulle få vara kvar i studien fanns fortfarande resurser att investera i motstånd mot parasiter vilket inte är fallet om energireserverna blir för små. Russens skattade kroppsfettinnehåll när det var som lägst motsvarade ungefär det som vältränade trav- och galopphästar har.

Sex av 12 russ kunde observeras med pälsätare. Det var ingen skillnad i päls- man- och svanslängd mellan de som hade pälsätare och de som inte hade det. Vi kunde konstatera att det bara var de bruna russen som fick pälsätare och inte fuxarna och de isabellfärgade. Vi studerade hur mycket hästarna kliade sig och det skilde sig inte mot hästar som inte bar pälsätare. Vi kunde inte heller se någon effekt av de hårlösa fläckarna (de huttrade t.e.x. inte). Vi har dragit slutsatsen att pälsätare i den mängd som observerades (1-2,2 ägg eller vuxna per cm² i man och pannlugg) inte var ett hälso- och välfärdsproblem. 

Springmask var den enda parasit som verkade påverka välbefinnandet då hästarna då och då observerades klia svansen under den perioden. En häst utsöndrade också slem ur anus i samband med springmaskinfektionen vilket tidigare har beskrivit av andra forskare.

Resultaten visar på behovet av att följa parasitförekomsten vid den här typen av hästhållning, även om markerna inte tidigare är betade av hästar och hästarna är avmaskade.

Referenser:

• Tyden E., Jansson,   A.and Ringmark, S. 2019. Parasites in horses kept in a 2.5   year-round grazing system in Nordic conditions without supplementary feeding.   Animals 9(12). https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC6940839/