Små skillnader i hästens steg kan få stor betydelse för framtidens avel

Hur hästar med särskilda, unika gångarter rör sig har traditionellt bedömts av domare och uppfödare genom att lyssna på hovslagen och observera rörelserna. Men vissa skillnader mellan gångarter är så små att de ligger nära gränsen för vad människor kan uppfatta.

I den här studien registrerade en specialiserad forskargrupp över 226 000 steg från 225 colombianska paso-hästar med hjälp av rörelsesensorer. Därefter användes en AI-modell som analyserade och klassificerade hästarnas rörelsemönster.

AI avslöjar skillnader som människor missar

Resultaten visade att nästan hälften av hästarna fick en annan gångartsklassificering än den som tidigare hade tilldelats av uppfödare och domare. AI-systemet kunde identifiera mycket små skillnader i rörelsernas timing och koordination som är svåra eller omöjliga att upptäcka med blotta ögat.

Kring den colombianska gångartshästen Paso Fino handlade det om att särskilja två olika gångarter åt: colombiansk trocha och colombiansk trav.

Nyupptäckt genetisk region påverkar hästens rörelsemönster

Den genetiska analysen identifierade en tidigare okänd region på hästens kromosom 16 som skiljer två närbesläktade gångarter åt: colombiansk trocha och colombiansk trav.

Regionen innehåller flera gener som är aktiva i nervsystemet och som har betydelse för hur rörelser koordineras. Två särskilt intressanta gener var ATP2B2 och SRGAP3, vilka tidigare kopplats till nervsystemets utveckling och motorisk kontroll hos däggdjur.

Resultaten tyder på att dessa gener kan samverka i de nervkretsar som styr hästens rörelsemönster och koordination. Denna mekanism verkar vara oberoende av den välkända DMRT3-mutationen, som tidigare visats påverka flera andra gångarter hos häst.

Betydelse för framtidens avel och forskning

Studien visar att kombinationen av artificiell intelligens och genomik (studier av DNA och genetik) kan ge helt nya möjligheter att förstå komplexa biologiska egenskaper. För hästaveln kan resultaten på sikt bidra till mer objektiva metoder för att identifiera och bevara unika gångarter. För forskningen ger studien nya insikter om hur nervsystemet reglerar koordinerade rörelser hos däggdjur.

Kunskapen kan även få betydelse utanför hästforskningen eftersom flera av de identifierade generna har liknande funktioner hos andra däggdjur, inklusive människa.

Referens