Så ska vi gå från enskilda våtmarker till multifunktionella våtmarkslandskap

Hur våtmarkerna utformas får stor betydelse för både miljön och människorna som lever runt dem.

– Anläggning och restaurering av våtmarker kan ha många olika syften: att öka biologisk mångfald, rena näringsämnen, binda kol, skapa rekreationsmiljöer eller dämpa vattenflöden, säger Pia Geranmayeh, forskare vid Institutionen för vatten och miljö på SLU.

– Men det är svårt att utforma en enskild våtmark som bidrar till alla dessa ekosystemtjänster samtidigt.

Olika syften kräver olika lösningar:

– För att en våtmark ska rena mycket näring är dess placering i jordbruksområden och dess storlek avgörande. En våtmark som främst ska gynna biologisk mångfald behöver däremot ligga nära andra vattenmiljöer så att arter kan sprida sig, och den måste utformas på ett helt annat sätt. Målkonflikter kan ibland uppstå – till exempel kan våtmarker som effektivt renar näringsämnen samtidigt släppa ut växthusgaser, och om näringsrik matjord lämnas kvar vid restaureringar för biologisk mångfald riskerar vattenkvaliteten att försämras.

Målet är att hitta balansen mellan dessa intressen:

– Efter att ha optimerat utformningen utifrån ett huvudsyfte försöker vi öka synergieffekterna och minska målkonflikterna. På så sätt kan vi skapa ett multifunktionellt våtmarkslandskap – där hela landskapet optimeras utifrån de lokala förutsättningarna, säger Geranmayeh.

Forskning om våtmarker 

Våtmarker har anlagts och restaurerats med statlig finansiering sedan 1990-talet. I början låg fokus på att minska kväveförluster och algblomning i Laholmsbukten. Senare tillkom behovet av att dämpa vattenflöden och minska fosforförluster. Efter den torra sommaren 2018 blev även klimatperspektivet centralt.

Trots stora satsningar har det däremot gjorts få långsiktiga och samlade mätningar av våtmarkernas effekter. I dag ligger ansvaret ofta hos enskilda forskare, vilket gör uppföljningen kortsiktig – även om våtmarkers nyttor förändras med både ålder och år. Det behövs därför långsiktiga, samordnade mätningar som fångar hela ekosystemets variation.

– Vi har mätt exempelvis växthusgaser i vissa våtmarker, biologisk mångfald i andra – men inte allt i samma våtmark. Då kan vi inte se hur funktionerna samverkar, säger Martyn Futter, forskare vid Institutionen för vatten och miljö.

I det pågående projektet PuddleJump mäter SLU 20 våtmarker i Uppsala, Enköping och Östhammar. För första gången analyseras de ur flera perspektiv samtidigt. 

Projektet bedrivs i nära samarbete med kommuner, myndigheter och statsvetare. Intervjuer och workshops med kommunala åtgärdssamordnare har visat på flera hinder: långa handläggningstider, brist på långsiktig finansiering och begränsad kompetens inom olika områden när arbetet utförs ensamt, särskilt i mindre kommuner.

– Många kommuner saknar resurser och nätverk för att utbyta erfarenheter. Vi hjälper dem med verktyg och rådgivningsmanualer, säger Pia Geranmayeh.

SLU har utvecklat en nationell onlinekarta som visar var våtmarker gör störst nytta för näringsrening. Om en markägare vill anlägga en våtmark där reningspotentialen är låg, bör syftet i stället vara att stärka biologisk mångfald eller dämpa flöden. Forskare vidareutvecklar nu metoden med ett nytt kartverktyg som pekar ut platser i skogen där vatten kan lagras – till exempel i gamla dikade våtmarker i stället för på åkermark. 

– Uppsala planerade att låta jordbruksmark översvämmas för att skydda stadskärnan, men det leder till näringsläckage och övergödning. Vårt verktyg visar alternativa platser i skogen där vattnet kan lagras utan negativa bieffekter, säger Martyn Futter. 

Medborgarforskning och nästa steg

En nyhet i PuddleJump är att medborgare deltar i forskningen. Genom att hjälpa till med att observera växter, läsa av vattennivåer och mäta siktdjup samlas mer data in samtidigt som deltagarnas kunskapsnivå om våtmarker ökar. De bidrar också med värdefull information om rekreationsvärden som kompletterar den vetenskapliga datan. 

Provtagningen av de 20 våtmarkerna närmar sig nu sitt slut. Under hösten ska all insamlad data analyseras för att ge en tydligare bild av hur framtidens våtmarker kan bidra till både natur och samhälle.

– Vi behöver se våtmarkerna som delar av ett större landskapssystem, inte som isolerade objekt, och fortsätta att följa upp både nyttor bieffekter. Det är först då vi kan optimera deras funktion och skapa hållbara lösningar för framtiden, avslutar Martyn Futter.