Sillen i fokus – SLU:s forskare svarar på frågor

Det internationella havsforskningsrådet ICES ger varje år vetenskaplig rådgivning till EU om hur mycket som kan fiskas utan att riskera beståndens långsiktiga hållbarhet. När ICES tar fram sina rekommendationer presenteras flera alternativ. Det som kallas ”headline advice” bygger på principen om maximum sustainable yield (MSY) – alltså det största uttag som på lång sikt bedöms vara hållbart – och är det scenario som EU:s gemensamma fiskeripolitik i första hand utgår ifrån och som EU-kommissionen beställer av ICES.

EU-kommissionen ville i år se en försiktigare kvotsättning för sillen än ICES ”headline advice”, en linje som även Sverige drev inför förhandlingarna. Kommissionens förslag låg på 83 881 ton i Egentliga Östersjön och 25 560 ton i Bottniska viken, medan ICES "headline advice" tillät fångster på 120 378–157 996 ton respektive 55 896–62 684 ton. 

Ministerrådets beslut (28 oktober 2025) landande mellan dessa nivåer, med kvoter på 96 463 ton för sillen i Egentliga Östersjön respektive 39 108 ton för sillen (strömmingen) i Bottniska viken. 

– Beslutet följer formellt den vetenskapliga rådgivningen, men tar inte hänsyn till de risker och osäkerheter som ICES pekar på. Det är positivt att ministrarna inte lade sig på de höga nivåerna i enlighet med headline advice, men för svaga bestånd som redan är kraftigt negativt påverkade av flera mänskliga aktiviteter borde försiktighetsprincipen väga ännu tyngre, säger Joakim Hjelm.

Efterlyser större försiktighet

Ett exempel på hur försiktighetsprincipen kan omsättas i ICES rådgivning är den så kallade 5-procentsregeln där rådet om nya kvoter sätts så lågt att risken för att beståndet ska hamna under den biologiskt kritiska gränsen (Blim) inte överstiger fem procent. Forskarna vid SLU ser 5-procentsregeln som ett viktigt verktyg för att hålla fisket inom säkra gränser inom en kortare tidshorisont.

- Om lekbiomassan faller under Blim ökar risken för att beståndet inte återhämtar sig eller i värsta fall kollapsar. Regeln fungerar som en nödbroms i förvaltningen; ett sätt att säkerställa att fisketrycket aldrig blir så högt att bestånden riskerar att passera denna gräns, säger Joakim Hjelm. 

Han betonar också att Blim inte är ett förvaltningsmål. Blim är en gräns som alltid ska ska undvikas.

- Förvaltningen bör i stället sikta på den tryggare referenspunkten Btrigger, där bestånden är livskraftiga och stabila. Sillbestånden i Egentliga Östersjön och Bottniska viken ligger fortfarande långt under Btrigger. Det visar hur allvarligt läget är. Inte ens ett år helt utan fiske skulle räcka för att nå dit, säger Joakim Hjelm. 

Mer sill längs kusten?

De senaste beståndsuppskattningarna (2024) visar att sillens biomassa i både centrala Östersjön och Bottniska viken fortfarande ligger på historiskt låga nivåer. I centrala Östersjön har beståndet legat nära eller under den kritiska gränsen (Blim) i flera år, och i Bottniska viken har biomassan minskat kontinuerligt sedan mitten av 1990-talet.

Sommaren 2025 rapporterade dock både yrkes- och fritidsfiskare längs norrlandskusten och i Stockholms skärgård om större sillfångster under 2025. Samma tendenser syns också i flera av de kustnära områden där SLU utför årliga provfisken.

Vad beror den här ökningen på?
 - Det är ännu för tidigt att dra säkra slutsatser. Den här ökningen i kustzonen kan bero på att bestånden som helhet stärks, att fisket nära kusten minskat några år men också på att fisken tillfälligt uppehåller sig närmare kusten, säger Joakim Hjelm.

För tidigt att se effekter av utflyttad trålgräns

Många har kopplat den ökade sillförekomsten längs kusten till att trålgränsen den 1 februari 2025 flyttades ut i delar av Östersjön. En utflyttning som görs på försök enligt ett uppdrag från regeringen. Enligt SLU:s forskare är det dock ännu för tidigt att se några effekter av den förändringen.  

– I Bottniska viken har trålgränsen inte flyttats, och ändå ser vi samma tendens där. Det visar att det behövs fler år av sammanvägda data innan vi kan se om förändringen håller i sig och vad den faktiskt beror på, säger Joakim Hjelm.

SLU följer utvecklingen noggrant genom provfisken i både öppet hav och kustzon. Provfiskena görs både inom miljöövervakningen och i forskningsprojekt som kommer ge ny kunskap om sillens och strömmingens dynamik och fördelning efter kusten.

En central del av det arbetet är den vetenskapliga uppföljningen av den utflyttade trålgränsen, som SLU genomför på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten. Syftet är att undersöka hur ett minskat trålfiske nära kusten påverkar sillens beståndsstruktur, storlekssammansättning och lekområden, samt hur miljö, predation och fiske samverkar.

Fältarbetet har pågått sedan 2023 och omfattar både provfisken, akustiska undersökningar, genetiska analyser och studier av säl och skarv. Forskningsfartyget R/V Svea har genomfört flera expeditioner i både centrala Östersjön och Bottniska viken, och resultaten kombineras med data från kusten.

– Vi tittar på skillnader i beståndssammansättningen hos sill mellan kust och utsjö, men det är ännu för tidigt att dra några slutsatser om effekter av trålgränsens utflyttning. Det viktiga just nu är att samla in tillräckligt mycket data över tillräckligt många år för att förstå hur olika faktorer samverkar över tid, säger Lovisa Wennerström, miljöanalysspecialist vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU.

Läs mer

För den som vill veta mer om läget för sillen, fiskets påverkan och de åtgärder som krävs för livskraftiga bestånd och en långsiktigt hållbar förvaltning finns SLU:s uppdaterade frågor och svar om sill och strömming  

Här läser du mer om SLU:s vetenskapliga uppföljning av den utflyttade trålgränsen i Östersjön