Så säkrar vi maten i framtidens städer

Livsmedelsförsörjning är ett ständigt aktuellt ämne och vid senaste webbinariet i serien Mötesplats: Urbana landskap samlades forskare, myndigheter och kommuner för att diskutera hur framtidens mat kan säkras.

Kommunerna har en nyckelroll i framtidens livsmedelsberedskap

Carlos Rojas Carvajal, livsmedelsstrateg vid Länsstyrelsen Skåne, inledde med att sätta dagens livsmedelsförsörjning i ett större sammanhang. Han betonade att maten inte längre kan tas för given. Klimatförändringar, geopolitiska spänningar och en snabbt växande urbanisering skapar nya sårbarheter – inte minst i tätbefolkade regioner.

Skåne är ett tydligt exempel på målkonflikterna som många regioner står inför: landets mest värdefulla jordbruksmark sammanfaller med några av Sveriges snabbast växande städer.

”Kommuner med omfattande livsmedelsproduktion bär ett särskilt ansvar. Den robusthet som krävs för att säkerställa framtidens livsmedelsförsörjning kan inte enbart byggas på landsbygden – den måste integreras i hela samhällsstrukturen, även i städerna”, sa Carlos Rojas Carvajal.

Han lyfte fram flera pågående nationella förändringar som pekar mot ett stärkt kommunalt ansvar. Nya statliga utredningar föreslår bland annat att kommuner ska kunna vidta åtgärder för att upprätthålla tillgången till nödvändiga livsmedel vid allvarliga störningar. Samtidigt förväntas beredskapsfrågorna bli en tydligare del av kommunernas ordinarie styrning, inte ett sidospår. Det innebär att livsmedelsberedskap behöver vävas in i översiktsplaner, klimatanpassningsstrategier, näringslivsprogram och styrdokument för offentliga måltider.

Som exempel på framåtblickande arbete nämnde Rojas Carvajal en beredskapsöverenskommelse i Blekinge, där länsstyrelse, region, kommuner och livsmedelsaktörer gemensamt etablerat ett regionalt beredskapsförråd. Genom gemensamma övningar, informationsutbyte och integrering av resultaten i både kommuners och företags risk- och sårbarhetsanalyser skapas en mer samlad och robust struktur.

”Framtidens beredskapsarbete måste bygga på samverkan mellan stad, region, näringsliv och civilsamhälle – och planeringen av maten måste få samma självklara plats i stadsutvecklingen som energi, vatten, transporter och omsorg”, avslutade han.

Städernas största utmaning är inte att producera mat – utan att få systemet att fungera

Håkan Jönsson, gästprofessor vid SLU, placerade dagens frågor om livsmedelsberedskap i ett historiskt perspektiv. Han påminde om att dagens kraftiga urbanisering är ett relativt nytt fenomen och att våra samhällsstrukturer ännu inte helt anpassats till städers befolkning. Samtidigt finns en utbredd föreställning om att urbanisering är en självklar utveckling – utan att man reflekterar över och synliggör stadens grundläggande beroende av landsbygdens livsmedelsproduktion.

Historiskt har städer ofta förlitat sig på inflöden av mat utifrån, en modell som går tillbaka till det romerska riket. Det skapade tidigt en tydlig skillnad mellan urban och rural matkultur. Håkan Jönsson lyfte dock fram att andra modeller funnits: Tokyo var exempelvis under 1800-talet i stort sett självförsörjande, trots två miljoner invånare.

I dag växer intresset för matproduktion i städer, från takodlingar till högteknologiska växtväggar och insektsproduktion. Men enligt Håkan Jönsson är dessa svåra att skala upp i dagsläget. Städernas huvudutmaning är inte att producera mat – utan att säkerställa fungerande transporter, logistiknav, marknadsplatser, betalningssystem och livsmedelssäkerhet. Som exempel nämnde han Helsingborgs hamn, där cirka 80 procent av landets frukt och grönt passerar. Ett avbrott där skulle snabbt få stora konsekvenser.

Dagens livsmedelslogistik är effektiv, men styrs helt av marknadens villkor. I en kris krävs därför noggrann planering för att både säkerställa rättvisa flöden och undvika att störa de system som fungerar i vardagen. Betalningssystemens sårbarhet är en annan central fråga som enligt Håkan Jönsson är i stort sett oadresserad.

Håkan Jönsson avslutade med att framhålla att stadsodlingsprojekt spelar en viktig roll, även om de inte löser näringsbehovet. De bygger kunskap, stärker social sammanhållning och ökar den lokala beredskapen.

“Har man odlat i mikroskala i fredstid blir det lättare att samarbeta i större skala i kris”, konstaterade han.

Södertälje bygger långsiktig livsmedelsberedskap i samverkan 

Sara Seing, kostchef i Södertälje kommun och verksamhetschef för MatLust Utvecklingsnod, beskrev hur kommunen under lång tid arbetat för att stärka den lokala och regionala livsmedelsförsörjningen.

Södertälje har en tydlig strategi som omfattar allt från odling och pollinering till måltidskvalitet och krisberedskap. Arbetet utgår från flera styrdokument – bland annat en livsmedelsförsörjningsstrategi och en odlingsstrategi – och kopplar samman kommunens måltidsverksamheter med regionala aktörer i östra Mellansverige.

En stor del av arbetet bedrivs genom MatLust Utvecklingsnod, som stödjer små och medelstora företag i att utveckla hållbara produkter och affärsmodeller. När nya livsmedelsprodukter tas fram tillsammans med företagen testas de ofta i kommunens skolor och äldreboenden, där barn, föräldrar och matgäster involveras i provsmakningar och workshops. Det skapar förståelse för hållbara måltider och ger företagen värdefull återkoppling.

Fokus ligger bland annat på att stärka produktionen av svenska baljväxter, ta tillvara restströmmar och utveckla klimatsmarta produkter som kan användas i kommunens 95 måltidsverksamheter. Målet är att 30 procent av livsmedlen i kommunens upphandlingar ska vara lokalt producerade – och prognosen för nästa år ligger på 22 procent.

Sara Seing lyfte också fram kommunens satsningar på långsiktig struktur snarare än korta projekt. Ett aktuellt exempel är en ny odlings- och livsmedelsarena som både ska stärka den lokala grönsaksproduktionen och skapa arbetstillfällen för personer långt från arbetsmarknaden.

Avslutningsvis gav hon tre råd till kommuner som vill påbörja ett liknande arbete: ett tydligt politiskt beslut, konkreta och uppföljningsbara mål samt långsiktigt avsatta resurser.

Hon betonade vikten av att undvika projekt som saknar förankring i ordinarie verksamhet – då riskerar de att rinna ut i sanden när finansieringen upphör.