Sol, jord och synergi – agrivoltaikens möjligheter i ett förändrat landskap

Anders Larsson, forskare vid SLU och moderator för samtalet, betonade hur intresset för multifunktionell markanvändning ökar i takt med att olika samhällsintressen – från livsmedelsproduktion och naturvård till energiproduktion och stadsutveckling – konkurrerar om samma ytor. Han nämnde exempel från bland annat Danmark, där en betydande del av marken nu används i projekt som kombinerar naturrestaurering, jordbruk och förnybar energi:

“Frågan är inte längre om marken ska användas för det ena eller det andra, utan hur vi kan tänka mer integrerat – och se landskapet som en gemensam resurs där flera funktioner samverkar.”

Tyska erfarenheter visar vägen

Första talaren var Leonhard Gfüllner, forskare vid Fraunhofer Institute for Solar Energy Systems i Freiburg, som gav en översikt över hur agrivoltaik har utvecklats i Tyskland – från ett marginellt experimentfält till ett snabbt växande forsknings- och innovationsområde.

Han beskrev hur de första vetenskapliga publikationerna om agrivoltaik kom redan på 1980-talet, men att det dröjde till början av 2000-talet innan tekniken började tillämpas i större skala:

“Under de senaste femton åren har utvecklingen accelererat kraftigt. Idag ser vi ett exponentiellt ökat antal installationer, projekt och vetenskapliga publikationer – och intresset växer stadigt.”

Den avgörande principen, framhöll han, är att jordbruket ska vara primär användning och energiproduktionen sekundär.

Utifrån forskningsprojekt i södra Tyskland visade Gfüllner hur olika systemkonfigurationer – exempelvis upphöjda paneler, glesare radavstånd, varierande lutningar och panelernas grad av ljusgenomsläpp – påverkar mikroklimat, ljusförhållanden och grödornas tillväxt. Resultaten visar att måttlig skuggning ofta kan ha positiva effekter på grödor som är känsliga för värmestress eller torka:

“Vi ser att under heta somrar kan den partiella skuggningen från solpanelerna faktiskt förbättra grödornas avkastning. Samtidigt får man ökad elproduktion och en effektivare användning av marken. Det är en tydlig synergieffekt mellan teknik och natur.”

Han lyfte också att effekterna varierar kraftigt mellan olika grödor och system. Vissa växter, som potatis eller bärbuskar, anpassar sig väl till skuggade miljöer, medan andra – som majs – tappar avkastning. Detta innebär att agrivoltaiska system måste skräddarsys för lokala klimat- och odlingsförhållanden, snarare än att tillämpas enligt en universell modell.

Avslutningsvis berörde Gfüllner de ekonomiska och politiska aspekterna. I takt med att tekniken blir kommersiellt intressant ökar behovet av standardisering, incitament och tydliga regelverk: 

“Utmaningen framöver handlar inte bara om tekniken, utan om att utveckla affärsmodeller och styrsystem som gynnar både jordbrukare, energibolag och samhälle.”

Solenergin växer snabbt – men marken är en utmaning i England

Jonathan Cooper, universitetslektor i hållbar teknologi och geografi vid Harper Adams University, presenterade den aktuella utvecklingen av solenergi i Storbritannien, med särskilt fokus på markanvändning och planeringsfrågor kopplade till agrivoltaiska system.

Cooper inledde med att beskriva den snabba tillväxten av solenergi i Storbritannien sedan början av 2000-talet. Tillväxten drevs inledningsvis av generösa statliga subventioner som erbjöd fast ersättning för el producerad med förnybar teknik. Under de senaste fem åren har systemet ersatts av ett mer marknadsbaserat arrangemang där elbolag är skyldiga att köpa överskottsel från solcellsanläggningar – vilket fortfarande ger en stabil men något lägre avkastning för producenterna.

Idag står solenergin för omkring fem procent av den totala elproduktionen i Storbritannien. Utbyggnaden är geografiskt ojämn, med flest anläggningar i landets södra delar där solinstrålningen är högre.

Cooper redogjorde för den brittiska regeringens mål att femfaldiga solenergikapaciteten fram till 2035, från dagens cirka 15 gigawatt till 70–80 gigawatt. Policyramverket betonar att solenergins expansion ska ske i samspel med annan markanvändning, inklusive jordbruk. Den nationella energisäkerhetsstrategin pekar ut områden som industrimark, lågkvalitativ jordbruksmark och så kallade brownfields som särskilt lämpliga för nya installationer.

Samtidigt understryks att högklassig jordbruksmark i möjligaste mån ska skyddas. Markklassificeringen i Storbritannien används som styrinstrument för att undvika att solcellsparker byggs på de mest produktiva markerna. Här finns en balansgång mellan behovet av förnybar energi och bevarandet av livsmedelsproduktionen.

I fråga om allmänhetens attityder visade Cooper data från 2025 som indikerar ett mycket starkt stöd för solenergi generellt – cirka 86 procent är positiva – men ett lägre stöd för lokala installationer (47 procent). De främsta skälen till motstånd är oro för att förlora jordbruksmark och förändringar i landskapsbilden.

Cooper gav exempel på olika former av agrivoltaiska lösningar i Storbritannien: fårbete under solpaneler, växthus med semitransparenta solceller och pilotprojekt där solpaneler kombineras med biodlings- och pollinationsytor. Forskning pågår även om vattenavrinning, markfuktighet och hur panelkonstruktioner påverkar mikroklimatet.

Ett växande problem för branschen är kapacitetsbrist i elnätet, särskilt i södra England, vilket gör att anslutning till stamnätet kan ta många år. Ekonomiskt är det också en utmaning att agrivoltaiska system fortfarande är dyrare att installera än traditionella solcellsparker.

Cooper avslutade med att betona behovet av samordnad interdisciplinär planering mellan energisektorn och jordbruket. Han framhöll att de största hindren för utbyggnaden är planeringsprocesserna och elnätskapaciteten – inte bristen på intresse från lantbrukare. Om tekniken integreras med fortsatt jordbruksproduktion kan den ge både diversifierade inkomster och stärkt energisäkerhet.

Svenskt gårdsexempel visar potentialen med agrivoltaik

Ulf Andersson, ägare och lantbrukare på Kärrbo Prästgård, delade sina erfarenheter av att kombinera jordbruk med agrivoltaiska system och energiproduktion i olika former, inklusive solenergi och vätgas.

Andersson berättade om sin egen gård där han har installerat solpaneler över odlingsmark och samtidigt utvecklat ett system för produktion och lagring av vätgas: 

“Det här är en revolution för mig. Jag kan producera min egen energi, driva både elfordon och bränsleceller, och lagra energi.”

Han förklarade att gården producerar både livsmedel och energi utan att kompromissa med avkastningen. Solpanelerna är installerade med höjdmellanrum och vertikala placeringar som gör det möjligt att fortsätta odla under panelerna. Andersson betonade att systemet också har positiva effekter på miljön, bland annat genom att gynna biologisk mångfald: 

“Vi har insekter, fåglar och vilda djur som trivs i det här landskapet.”

Förutom energiproduktionen har Andersson utvecklat lösningar för ammoniak och metanol, med ambitionen att leverera förnybar energi till marknaden och bidra till energisäkerhet på lokal nivå. Han framhöll att tekniken inte bara är innovativ utan också ekonomiskt intressant: installationerna skapar nya intäktsmöjligheter samtidigt som de möjliggör diversifiering av gårdens produktion.

Andersson reflekterade också över det sociala och lokala värdet av agrivoltaiska system: 

“Det känns tryggt att kunna bidra till samhället och samtidigt göra något gott för framtiden – för både mina barn och för grannar i området.” 

Balans mellan energi, odling och naturvärden

Mads Lykke Andersen från European Energy betonade vikten av att balansera energiproduktion med odlingsförmåga. Han beskrev experimentella system med olika solpanelkonfigurationer – fasta och pendlande – samt variationer i orientering och täthet. Han framhöll att valet av panellayout påverkar både energiproduktion och grödans tillväxt: 

“Mängden ljus som når marken är avgörande för grödans utveckling, men också för effektiviteten i energiproduktionen.”

Han lyfte fram att systemen kan anpassas för olika grödor – exempelvis havre, bönor, vete och potatis – och att robotik och automation kan integreras för att optimera skörd och skötsel. Samtidigt framhöll han vikten av att ta hänsyn till biodiversitet och pollinering: 

“Vi ser hur agrivoltaik kan samexistera med biologisk mångfald och samtidigt skapa robust energiproduktion.”

Andersen redogjorde även för ekonomiska aspekter, med betoning på att systemen måste vara lönsamma för lantbrukare och skalbara för olika gårdsstorlekar. Han visade hur olika panelhöjder, avstånd mellan rader och orientering kan optimeras för både avkastning och energiproduktion, med hjälp av simuleringsverktyg och praktiska tester på fältet.

Slutligen lyfte han vikten av internationellt samarbete, bland annat mellan svenska och danska universitet, för att utvärdera tekniska lösningar, biodiversitet och sociala effekter av agrivoltaik:

“Vi kan kombinera matproduktion med förnybar energi på ett sätt som gynnar både lantbrukare, samhället och miljön.”

Paneldiskussion

Panelen betonade att agrivoltaik inte enbart handlar om teknik och energi, utan också om landskap, samhälle och ekonomi. Diskussionen kretsade kring behovet av systemsyn – att planera för energi, matproduktion, naturvård och lokalt klimat i samma helhet.

Ett återkommande tema var balansen mellan storskalig energiproduktion och bevarandet av det öppna landskapets värden. Flera talare framhöll att estetiken och skalan hos solpanelssystem påverkar hur väl de accepteras lokalt. Småskaliga, flexibla lösningar kan i många fall bidra till både energiomställning och lokal självförsörjning, utan att omforma landskapet i grunden.

Ekonomiska och tekniska frågor var också centrala. Panelen lyfte behovet av planering och visualisering som optimerar både energiproduktion och jordbruksavkastning, liksom vikten av tydliga stödsystem för att göra satsningarna ekonomiskt hållbara. Samtidigt framhölls att forskningen kring ljus, fotosyntes och systemeffektivitet visar på stor potential att öka produktionen – men att resultaten måste tolkas i relation till platsens ekologi och användning.

Lokalsamhällets delaktighet och upplevelse av rättvisa i beslutsprocesserna lyftes som avgörande för långsiktig acceptans. Flera paneldeltagare pekade på hur decentraliserade energisystem kan stärka lokal kontroll och resiliens, men också skapa nya frågor kring ansvar och styrning.

Sammanfattningsvis framkom att framtidens agrivoltaik kräver mer än teknisk innovation. Den behöver integrera landskapsarkitektur, policyutveckling, ekologi och samhällsplanering – för att skapa platsbaserade lösningar som gynnar både människor, grödor, jord och energi.