Konstnärliga perspektiv omformar Stockholms vattenlandskap

Under de senaste decennierna har svenska myndigheter visat ett växande intresse för att föra in konstnärlig kompetens i stadsplaneringen. Detta markerar ett skifte från tidigare angreppssätt som fokuserade på att planera för konst till att planera med konst – en framväxande praktik som utforskar hur konstnärliga metoder kan omforma själva planeringsprocesserna (Metzger, 2011; Wiberg, 2022).

Artikeln, skriven av Hanna Erixon Aalto (huvudförfattare) och medförfattaren Erik Aalto, granskar ett sådant initiativ: MASSA-projektet. Projektet, som pågick från 2020 till 2024, förde samman Kungliga Tekniska högskolan (KTH), Stockholms stad, arkitektkontoret Gaia och fyra medverkande konstnärer, däribland Erik Aalto. Det kretsade kring en angelägen fråga för Stockholm: hur man ska hantera de miljontals ton bergmaterial som genereras av stadens växande tunnelbanesystem.

Denna utmaning öppnade för bredare frågor om Stockholms relation till vatten och behovet av att återställa ekologiska funktioner som gått förlorade genom århundraden av strandlinjeförändringar och utfyllnader. Projektet ställde frågor som:

• Hur kan vi tänka om kring vad vi menar med ”urbant” och ”offentligt”?
• Vilka nya former av vattenurbanism kan återknyta människor till sina akvatiska miljöer?
• Hur kan utgrävt stenmaterial bli en resurs för att skapa nya urbana rev, öar och offentliga platser?

Konstnärliga metoder som drivkraft för samskapande

MASSA-processen utvecklades genom en serie workshops med ekologer, konstnärer, arkitekter, ingenjörer, planerare, lokala aktörer och andra. En bred palett av konstnärliga och designbaserade metoder användes – inklusive situerade och performativa arbetssätt, prototypande och scenarioutveckling samt narrativa tekniker.

Det här arbetssättet i flera steg gjorde det möjligt för gruppens prognoser, idéer, visioner, handlingar och artefakter att bli centrala komponenter i samskapandeprocessen.

Att stärka tvärsektoriella arbetssätt

I den kommande artikeln utforskar författarna tvärsektoriella arbetsmetoder för att omforma urbana vattenlandskap. De presenterar även preliminära strategier för att stärka den konstnärliga och designbaserade kunskapens roll i stadsplaneringen.

I takt med att utmaningarna som städer står inför blir allt mer komplexa visar MASSA-projektet hur konstnärliga perspektiv kan bidra till att utvidga både verktygen och den föreställningsförmåga som behövs för hållbara städer framtider.

HANNA ERIXON AALTO, arkitekt, universitetslektor i landskapsarkitektur och designteori vid SLU, Institutionen för stad och land.