Sveriges diken och vattendrag kartlagda bättre än någonsin med AI:s hjälp
Med en kombination av högupplösta geografiska data och en specialtränad AI-modell har tidigare omöjliga kartor nu blivit verklighet. I sin avhandling har doktoranden Mariana Busarello vid SLU i Umeå kartlagt Sveriges nätverk av diken och vattendrag på en helt ny detaljnivå.
Sverige kryllar av bäckar, åar, diken och allt däremellan. De utgör ett kapillärsystem av flödande vatten som styr hur landskap och vegetation formas överallt. Men även på de mest noggrant ritade kartorna saknas många av de minsta vattendragen idag. Särskilt diken är höljda i dunkel – bara 11% av den totala längden på en miljon kilometer syns i våra nuvarande kartor.
Men med en unik kombination av markdata och ny teknik har forskare vid SLU tagit ett stort steg mot att lösa detta dilemma. Med Lantmäteriets mest högupplösta laserskanning av Sverige som grund har forskarstudenten Mariana Busarello och hennes kollegor tränat en AI-modell i att identifiera och markera vattendrag i landskapet. Men inte bara det; Den har också fått lära sig att se skillnad mellan ett grävt dike och ett naturligt vattendrag.
90 års arbete tog AI:n tre veckor
Det låter som magi, men är egentligen en fråga om systematisk träning och matematik.
Forskarna började med att själva göra ett facit; Över 2500 kilometer med diken och vattendrag ritades ut manuellt för att skapa ett träningsdataset som AI:n kunde testa sin förmåga mot. Att markera och kategorisera alla Sveriges samtliga vattendrag på samma sätt hade tagit en människa närmare 90 år, tror Mariana Busarello. Men efter att ha utvecklat och finjusterat modellen kunde hela Sverige kartläggas på betydligt kortare tid - bara tre veckor.
– AI:n visade sig vara jättebra på att identifiera diken. Vi hade en korrekt igenkänning på 95% i vårt träningsdata och modellen hittade över en miljon diken i Sverige. För naturliga vattendrag var det svårare, där var igenkänningen som bäst 55%,så där tror jag det finns förbättringspotential i framtiden, säger Mariana Busarello, doktorand vid Institutionen för skogens ekologi och skötsel.
Viktiga insikter i många bäckar små
Den nya kartan kan berätta mer om hur vårt skogslandskap hänger ihop. Med diken och naturliga vattendrag i kombination med befintliga kartor över markfuktighet och höjdskillnader får vi plötsligt värdefull information om vattendragens koppling till landskapet, vilket kan komma till stor nytta.
– Till exempel återvätning är en aktuell utmaning där man kan använda hennes kartor för att räkna ut vilket område som kommer påverkas efter en restaurering. Information om vattendragen kan även användas för att ta fram kantzoner i skogsbruket och planera överfarter och andra åtgärder. De här kartorna kommer också ingå i utvecklingen av en ny markfuktighetskarta som ska tas fram under 2026. Den markfuktighetskarta som jag tog fram för några år sen saknade helt information om diken och deras dräneringseffekter, säger William Lidberg, forskare på SLU och Mariana Busarellos handledare i projektet.
Med ännu mer högupplöst data och en vidareutveckling av AI-modellen kan kartorna bli ännu mer exakta och innehållsrika i framtiden tror Busarello. Men samtidigt vill hon varna slutanvändaren för att stirra sig blind på vad kartan säger.
– När jag började mitt projekt hade jag en rosenskimrande bild av AI som ett verktyg som kan lösa allt åt oss. Idag är jag mer skeptisk och kan se begränsningarna. Vi erbjuder en bra överblick som grund för initiala beslut, men jag råder användaren att inte lita helt och fullt på kartan. Är det ett specifikt område du är intresserad av är det klokt att göra en markundersökning ändå säger Busarello.
Referenser:
Busarello, M. (2025). Mapping small water channels using machine learning. (Avhandling 2025:81). Sveriges lantbruksuniversitet.
Mariana Busarello försvarar sin avhandling i P-O Bäckströms sal, SLU i Umeå den 5 december klockan 09:00. Här kan du hitta en Zoom-länk till disputationen.